Ett nytt år har börjat, ett år med nya förhoppningar, mål och förväntningar. Det är alltid med en viss spänning man tar sig an ett nytt år. Det känns lite grann som att börja om på nytt, nu får man en ny chans. Det är efter ett årsskifte som många bland annat börjar fundera på ett nytt jobb. Jag har redan fått ett par samtal från personer som funderar på att röra på sig och som frågat vad de bör tänka på. Det är nu när energin är pånyttfödd, när batterierna förhoppningsvis är påfyllda och vi har färska löften att ta bejaka som det ska hända! Det är nu – Ditt nästa jag ska inträffa. Det är faktiskt det som namnet Next u symboliserar. Varumärket syftar till att tänka i termen att vi alla har ett nästa jag, att vi alla kan förändra våra liv och nå dit vi vill, förutsatt att vi vill. Next u, you make the difference  – Det är Du som gör skillnaden.

Jag har alltid tyckt att man som individ gör skillnaden i sitt eget liv, ingen annan kan fatta besluten åt dig. Vi har alla eget ansvar för vad vi vill göra med våra liv. Oavsett hur man växt upp, vilken bakgrund man har så är det upp till varje individ att skapa sig den tillvaro man vill ha. Varje människa har sina egna preferenser för vad som är framgångsrikt, vi har alla våra egna mål att sträva efter. Det finns inget facit, det är det som är det fina med livet, det finns bara en inre tillfredsställelse. Visst är det lätt att man kikar på människor runt om kring och tycker att deras liv verkar så bra och inte blir det bättre med sociala medier där många verkar ha det så fantastiskt. Men faktum kvarstår, vill man förändra sitt liv så är det möjligt. Det kommer inte att ske snabbt, det kommer att ta sin tid. Man måste vara beredd på uppoffringar, på att förändra gamla vanor, att fatta obekväma beslut, men i slutänden tycker nog de flesta att det var värt det. Man brukar prata om talanger, men ingen talang har blivit det utan uppoffring, det ligger ofta oerhört mycket jobb bakom varje framgång. Det är lätt att titta avundsjukt på någon och tycka att den personen har haft mycket gratis, men ingenting är gratis. Visst har vi alla olika förutsättningar, både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt, men det finns så oerhört många exempel på människor som lyckats trots att de haft allting emot sig. Det handlar om inställning – vill man så kan man!

Häromdagen var jag på gymmet, då passade jag på att fråga tjejen i receptionen hur det såg ut nu efter nyår. Hon sa att det var galet och att det alltid var så efter nyår. Den största utmaningen enligt henne var att få folk att orka förändra, att fortsätta vecka ut och vecka in. När vardagen har kommit tillbaka, när motivationen tryter och resultaten inte blir som man hoppats då blir det lätt att man ger upp. Besvikelsen att inte all träning ger den effekt man hade hoppats gör att många faller in i vardagslunken igen och ett missat träningspass följs av ytterligare ett och vips så har man lagt det på is. Vi är byggda med ett väldigt starkt behov av belöning, vår hjärna är konstruerad med ett belöningssystem där dopaminet som utsöndras skänker oss en tillfredsställande känsla. Om vi inte belönar våra prestationer, kommer vi successivt att tappa gnistan att nå det mål vi satt upp. Utifrån det är det viktigt att sätta upp mål, både små delmål och ett större mål. Vi ska se till att ge oss själva belöning när vi når ett delmål och vi ska sätta upp en tidsplan som är rimlig, som ger oss utrymme att lyckas nå vårt mål utan att behöva försaka allt för mycket.

Om målet är att byta jobb under året, ska man se till att ge sig själv bra förutsättningar för att lyckas. En bra start är att ta reda på vad man vill jobba med, är det ett speciellt företag eller bransch som lockar? För att kunna nå ett mål är det bra att det är tydligt och då funkar det inte bara med ”byta jobb” och sen tro att det kommer lösa sig. Man får rekognosera, fråga sina vänner och försöka läsa på om branscher och företag som ser intressanta ut. När man väl har fått lite koll på vad man vill göra, är det dags att sätta upp sitt mål och sen göra en plan för att ta sig dit. Det kanske är så att man siktar på en vis typ av roll på ett bolag men att den inte finns tillgänglig just nu, då kanske det första målet är att ta sig in på bolaget och sen successivt jobba mot den rollen. Det kan ta sin tid, ett mål kan lätt sträcka sig över flera år, det viktiga är att staka ut vägen dit, vad som behövs för att nå dit över tid. Man kanske behöver komplettera med en viss typ av utbildning, språk eller något annat. Under den resan får man se till att ge sig själv belöningar och tala om för sig själv att man gör rätt. Många gånger är det bra att jämföra med idrottens värld, titta bara på de personer som gör en OS satsning, då handlar det om 4 år, med en tydlig plan. Att vara kortsiktig är inte melodin för den som är tillräckligt sugen att nå fram till ett visst mål. Det viktiga är att inte glömma av att njuta av resan, trots allt handlar livet om att leva i nuet, inte i en framtid.

Eftersom jag sedan barnsben alltid trott på att allt är möjligt, måste jag själv leva som jag lär. Jag har satt upp mina mål och jag är långtifrån där, jag tvivlar ofta om jag gör rätt saker, om jag tar rätt beslut, om jag valt rätt osv. Min egen resa har varit allt annat än rak, det har varit ett ständigt kämpande från att jag var liten till idag. Givetvis önskar jag ibland att jag hade fattat andra beslut, att jag hade valt andra spår, men nu är det som det är. För mig handlar det om att se framåt, att inse att livet är orättvist men att förstå att den enda som kan göra skillnaden i mitt liv är jag själv. Jag har alltid haft ett extremt starkt rättvisepatos och det får jag kämpa mycket med. Jag har jobbat stenhårt med att acceptera att livet är orättvist och utifrån det försöka forma det som jag vill. Skulle jag inte accepterat det hade jag förmodligen blivit bitter, jag hade börjat skylla på min omgivning och blivit avundsjuk, vilket är något jag avskyr. Bitterhet är för mig den sämsta egenskapen som finns, ur bitterhet kommer inget gott. Bitterhet är som ett gift som sakta bryter ner en. Att se sig själv som ett offer kommer aldrig leda till något gott. Jag kan spåra en hel del av offermentalitet på främst twitter. Där finns ett antal som ständigt ser sig själv som offer, de enda som mår dåligt av det är dem själva.

Nu är året 6 dagar gammalt och allt ligger framför oss. Vi går mot ljusare tider, om några månader slår blommorna ut, vårsolen värmer oss igen och allt blir lite lättare. Kanske är detta året då du blir ”Ditt nästa jag” och gör skillnaden för ditt liv? Beslutet är helt ditt eget, resan kommer inte att bli enkel men den kan bli spännande! Jag skulle vilja avsluta med att citera de första 2 meningarna i ett gammal svenskt pojkband som heter Noice , ”Du lever bara en gång och den gången är nu. Det finns bara en som vet hur du ska leva och det är du”

 

Den 5.e mars läste jag ledaren i Aftonbladet. Det var Eva Franchell, tidigare pressekreterare på S som skrev den. Hon inledde artikeln såhär:

”Bemanningsbranschen har blivit en miljardindustri numera. De 35 största bolagen omsatte i fjol över 20 miljarder kronor och sista kvartalet var all time high, rapporterar TT. I Sverige arbetar 135 000 människor i bemanningsföretag. Så snabbt har den nya arbetsmarknaden vuxit fram. Fast anställda har blivit flyttbara. Människor har blivit utbytbara. 135 000 vet inte var de kommer att arbeta om ett halvår. Många av dem vet inte ens om de har ett arbete att gå till”

När jag läser detta, så verkar det förskräckligt. Man vet inte om man har ett jobb att gå till imorgon? Kommer det finnas några anställningskrav kvar? Är människor utbytbara, handlar det bara om pengar? Frågorna staplas liksom på hög och det enda man känner är hopplöshet ”kommer det finnas några riktiga jobb kvar”?

Jag blir så bedrövad när en människa i politisk maktställning med Sveriges största kvällstidning som uppdragsgivare, får sprida såna lögner och uppvisar sådan enorm okunskap! Det stör mig något så oerhört när jag läser vad hon skriver, hur dåligt insatt hon är och dessutom uppvisar hon en sån arrogans när man frontar henne med fakta. Bemanningsföretagen med Henrik Bäckström i spetsen, skrev till henne och bad om ett förtydligande vad hon menade. Svaret blev att hon lyfte upp bärplockare från Asien, lastbilschaufförer från Filippinerna och slaktare från Polen. Det visade sig sen att dessa personer inte hade jobbat för något auktoriserat bemanningsföretag, de fanns inte med i hennes statistik om de 135000 personerna och det visade sig visst att hon inte hade en aning om hur branschen funkade. Blir jag förvånad – Nej, inte vare sig av hennes okunskap eller av Jonas Sjöstedt och hans gäng som vill förbjuda bemanningsföretag!

Bemanningsbranschen är idag till 97 % anslutna i ett medlemsförbund som heter ALMEGA bemanningsföretagen. Det innebär att man har kollektivavtal med samtliga 14 LO förbund, Tjänstemanna – och akademikerförbunden och man måste följa gällande kollektivavtal. Att vara anställd konsult på ett auktoriserat bemanningsföretag innebär samma trygghet som en anställning på ett vanligt företag. Skillnaden mellan att vara konsult och anställd av kundföretaget direkt är oftast att vissa personalförmåner som kundföretaget har, inte gäller för konsulten. Självklart skiljer det mellan olika företag, precis som det kan skilja på 1000 andra saker mellan olika bolag. Det finns de som har dåliga erfarenheter, precis som de finns de som har bra erfarenheter. Det är även en skillnad att vara anställd som tjänsteman kontra att vara anställd inom lager och produktion. Med andra ord, precis samma skillnad som det är mellan olika företag, olika chefer och olika företagskulturer. Varför finns det då bemanningsföretag och behövs dem?

Svaret är att svenska arbetsmarknadslagar är skrivna utifrån en verklighet som fanns för länge sen. De är skrivna utifrån en industri, där det inte fanns en global konkurrens, det fanns inget internet och att köpa och sälja över gränserna var obefintligt. De är inte anpassade efter dagens verklighet. De är inte heller anpassade efter hur dagens ungdomar resonerar, de är helt enkelt som teven på 50-talet, svartvita. Utifrån en förändrad verklighet med fler aktörer, förändrad konkurrens och ett tuffare företagsklimat, måste man anpassa sig. Exakt likadant är det för alla andra i samhället, skulle ett fotbollslag träna och spela som man gjorde för 60 år sen, skulle de åka på storstryk. Bemanningsbranschen finns för att dagens arbetsmarknadslagar inte är uppdaterade. Företagen vågar inte alltid anställa, även om efterfrågan och arbetstrycket är högt för stunden. Dessutom är provanställningen endast 6 månader, vilket ibland kan vara alldeles för kort tid att utvärdera om en tillväxt är bestående eller om en person verkligen är så duktig som hen sålde in sig själv på intervjun. Man ska också ha i åtanke att många unga idag, tycker att det är perfekt att jobba för ett bemanningsföretag. Man kan hoppa lite mellan jobb, man kan ha flera extrajobb eller man kan pröva sig fram lite mer. Man känner inte riktigt samma ansvar om man är bemanningsanställd, det känns oftast lite lättare att säga upp sig från ett bemanningsföretag än från det ”riktiga” företaget.

71 % av alla som fått jobb av bemanningsföretag är mellan 18 – 34 år och drygt 40 % utlandsfödda. Många av dessa hade garanterat inte fått ett jobb pga bristande erfarenhet. Tack vare möjligheten med bemanning så vågar många företag hyra in personal, som sedan blir anställda av företaget efter en tid. I väldigt många fall väljer företagen att anställa en bemanningsanställd när någon annan slutar, då har företaget och individen redan lärt känna varandra och det blir en naturlig lösning. Båda blir en vinnare i det läget. Givetvis finns det mindre seriösa bolag och tyvärr har ju media varit duktiga på att lyfta upp dem som representativa för hela branschen.

Som parentes kan jag nämna att jag via twitter kontaktade Eva Franchell om detta, men hon var ointresserad av att prata med mig. Jag blev bemött med en arrogant attityd av både henne och Ulla Andersson som är ekonomiskt talesman för Vänstern. Det roliga var dock att ett antal andra twittrare klev in till mitt försvar och tyckte att jag blev mycket ohövligt bemött. Vad tror ni svaret blev? Dödstyst..

Jag påstår inte att branschen är perfekt, det finns ett gäng olika saker att förbättra. Däremot påstår jag att de här 135 000 jobben inte hade varit lika många om inte branschen hade funnits. Motståndarna till branschen hävdar att de ändå hade funnits, men till det säger jag bara en sak – Det finns inte en möjlighet! Varje företag består av människor och enligt Mazlows behovspyramid är människans mest grundläggande behov (bortsett rent fysiska), trygghet. Tack vare möjligheten att hyra in personal, känner sig företagen tryggare, de vågar överanställa lite extra för att möta kommande behov och de törs också ta in lite yngre människor som får jobba sig uppåt. Det blir en naturlig brygga in på arbetsmarknaden. Dessutom har många företag i Sverige utländska ägare som är vana vid bemanning. De är vana vid att ha en majoritet egna anställda och en liten del för att kapa toppar, semestrar eller ha en större flexibilitet vid extra stort tryck. Bemanningsbranschen fyller idag en viktig funktion på arbetsmarknaden och jag hoppas innerligt att Ulla och Eva kommer att läsa på lite mer innan de uttalar sig nästa gång. Politikerförakt skapas av inkompetens, arrogans och dålig förankring i verkligheten. Hoppet är det sista som överger människan – därför hoppas jag att även de kan läsa på och ändra sin inställning.

Kan detta bli entreprenörskapets år?

On 21 januari, 2014, in Bemanningsbranschen, by stefan
0

Nu har det gått ett par veckor på 2014, mitt andra år med Next u. Året har börjat lite olyckligt, då jag lyckades med att nästan skära av mig långfingret på vänster hand. Är nu inne på tredje veckan med lindat finger, dock har jag äntligen tagit väck det stora bandaget. Fick en fantastiskt bra och vass kniv i julklapp, det höll på att kosta mig ett finger. Har ett gäng stygn, men kommer förhoppningsvis slippa men, när det väl har läkt ihop. Har därför av naturlig anledning inte kunnat blogga, då allt tar så evinnerligt långt tid när man bara kan använda en hand.

Nu har vi på Next u avverkat vårt första hela verksamhetsår, vilket känns bra. Resan är en ständig påminnelse på hur mycket det finns att lära sig. Rekrytering och bemanningsbranschen är en oerhört konkurrensutsatt bransch, det finns drygt 1000 bolag som slåss om kakan. Det innebär att man ständigt måste vara på tårna och försöka att ligga steget före. Det handlar inte bara om att förnya sig och se till att ens tjänst ligger i framkant, man måste också jobba med sina sociala nätverk och bygga nya relationer. Rekrytering och bemanning kan i mångt och mycket vara en av de branscher som kräver störst nätverk och bäst uppbyggda relationer. I början på 2010 insåg jag att detta förmodligen skulle kunna vara en av flera nyckelfaktorer till att lyckas, därför satsade jag hårt på att dels starta denna bloggen, men även öppna ett twitterkonto samt starta upp sidor och grupper på Facebook och Linkedin. Idag kan jag summera en bit över 2000 följare på Twitter, en Facebookgrupp med över 500 personer och ca 1000 kontakter på Linkedin. På den här bloggen har jag haft över 100 000 personer genom åren och i snitt är det ett antal tusen som läser varje inlägg, det är väldigt kul! Skulle jag summera antalet timmar jag lagt på sociala medier, hade det inte varit nån kul läsning dock, har postat över 48 000 tweets och vet inte hur många blogginlägg, Fb inlägg eller Linkedinlägg, men det är garanterat ett gäng. Förmodligen har jag gjort alla fel man kan, framförallt eftersom jag inte kan något om programmering eller hur man jobbar med länkar etc. Jag kan bara konstatera att jag är en riktig amatör, dock med extraordinär envishet och ett brinnande engagemang som kompensation.

Inför 2014 har jag dock satt upp några mål att jobba mot, dels ska jag bilda en ordentlig styrelse för Next u, men jag ska också se till att skapa en bra och stabil plattform att jobba ifrån. Vi kommer under året att växa och till hösten räknar jag med att ha en säljorganisation redo. Det känns kul att vara entreprenör, men det är också väldigt jobbigt. Nackdelen med att äga bolaget själv är att jag saknar ett bollplank, någon jag kan ringa anytime och bara säkerställa ett beslut eller bara få bekräftelse på att jag tänkt rätt. Samtidigt är det väldigt skönt att vara sin egen, då jag kan fatta alla beslut själv. Som i allt annat finns det + och -. Tyvärr blir jag ibland lite nedslagen när jag politiskt ser hur de resonerar gällande svenskt entreprenörskap. I stort sett samma regler gäller för bolag med få anställda som med 1000 anställda, det finns väldigt få undantag. Detta är något jag dryftat med andra entreprenörer och de tycker likadant. Man får tänka efter ordentligt innan man väljer att göra en större investering. Vi valde att göra en stor investering 2013, då vi skapade vår unika portal, responsen från våra kunder och de bolag jag presenterat den för har varit ett gemensamt – WOW!

Den här årstiden är ju inte den roligaste, samtidigt känns den perfekt för att skapa ett bra och framgångsrikt bolag. Nu är det ett antal månader där man har tid att fokusera på försäljning och tillväxt, då gäller det att ta tillvara på tiden. Vill man lyckas handlar det bara om en sak nu, det är stenhårt jobb med stort fokus på försäljning. Det finns inga genvägar, det handlar om att lyfta luren, boka möten och åka ut och presentera sin tjänst, i mitt fall – varför man som företag ska använda Next u inom rekrytering och bemanning. Vi har en unik produkt, än så länge finns det inget annat rekrytering eller bemanningsföretag som använder sig av videopresentationer fullt ut på det viset vi gör. Vi har fått en bra affärsmässig start på 2014, nu gäller det bara att spinna vidare på det. Skälet till den bra starten är att några kunder visat sig vara referenser och rekommenderat oss till andra kunder, sånt blir man väldigt glad över. Det om något ser jag som en bekräftelse på att vi gör rätt saker. Just nu står vi lite överbemannade på rekryteringssidan, det gör å andra sidan att vi har hög leveranskapacitet, vilket kanske är anledningen till att vi ”peppar peppar” har så nöjda kunder. Nu ska dock jag se till att mina rekryterare får bekänna färg genom att jag ska dra in en mängd nya kunder, men det tror jag att de kommer att uppskatta 🙂

Nu är det upp till bevis – Kommer 2014 bli entreprenörskapets år? Jag ska åtminstone dra mitt strå till stacken, det lovar jag!

 

 

 

I mer än 20 års tid har jag jobbat med försäljning av olika slag. Jag har jobbat i butik med försäljning av sportattiraljer och kläder, jag har rest runt och sålt bröd till butiker, stått på bensinstation, sålt analysprogram för aktier, reklam på golfbanor, sponsorskap till min egen golfkarriär, bilfinansiering till återförsäljare, bemanning och rekrytering samt ett antal andra kortare säljjobb som varit i projektform. I hela mitt vuxna liv har jag mer eller mindre pysslat med försäljning av något slag. Att sälja är för mig något naturligt, det är en passion och jag älskar det verkligen. Oavsett vad jag valt att sälja, har jag alltid haft ett rättesnöre – Jag måste kunna stå för det jag säljer! Om jag inte kunnat göra det, har jag varit tvungen att sluta, vilket jag har gjort ett antal gånger. I vissa fall har det gått smidigt medan det i andra fall varit tufft. Det är inte alla människor som gillar att höra varför man slutar.

I stort sett alla företag behöver sälja något för att överleva. Tyvärr är det många som glömmer det, tänk gärna efter vad ditt bolag gör och gissa hur ni får ut era produkter/tjänster på marknaden. Oftast finns där en säljorganisation på organisationsschemat, inte alla som reflekterar över det. Säljyrket är i min värld något fint, tyvärr har det blivit nedsvärtat av ett antal mer eller mindre oseriösa TM-bolag som hamnat i rampljuset. Just nu gör Svt  med Mikael Pettersson i spetsen, en granskning av säljbranschen. Det är väldigt bra att Svt sätter tänderna i detta, det behövs städas upp ordentligt för att kunna återupprätta en tilltufsad yrkesheder.

Om man i grunden har en bra produkt/tjänst är försäljning ett fantastiskt kul yrke! Tänk hur många gånger jag själv fått uppleva att kunderna är nöjda med det som de har köpt. Det är en oerhörd tillfredsställelse att få beröm och att de väljer att bli kunder över tid, för det är egentligen facit på att de gillar det man levererar. I grunden handlar säljyrket om att läsa av och förstå människor och de behov som finns. En duktig säljare vet att man inte alltid ska gå på avslut, gör man sin behovsanalys ordentligt vet man om det är läge eller inte. Precis som inom alla andra yrkesgrupper så finns det bra och mindre bra säljare. Säljkåren är inget undantag från övriga yrkesgrupper, däremot ska man veta att det finns en viss överrepresentation av män, vilket gör att det kan finnas en något grabbig jargong. Jag tycker själv att det är märkligt att inte fler tjejer väljer att jobba med sälj. Under mina 10 år som chef för olika säljorganisationer har jag haft ett gäng tjejer i mina team och de har ofta varit överrepresenterade i toppen av säljstatistiken. Många gånger har tjejer en bättre förmåga att känna av stämningar, läsa kroppsspråk och upplevs sällan som lika ”pushiga” som vissa av killarna. Att lyssna på vad kunden faktiskt säger kan vara en duktig säljares absolut största tillgång.

För att återkoppla till vad som ger försäljning en negativ klang, tror jag vi måste kika lite mer på ledningen och de försäljningsmål som finns. I alla företag finns en budget och den innehåller bla försäljningsmålen. Ansvarig för att leverera på dessa är försäljningschefen/erna och ofta är det där vi hittar problemen. I alltför många organisationer sitter det en säljchef som inte är den bästa på ledarskap, däremot är de ofta väldigt duktiga på att själv sälja samt förstår kunderna. Tyvärr är inte det samma sak som att leda och coacha personal till framgång. I väldigt många fall är de mest framgångsrika säljarna starka individualister, vilket går att jämställa med individuella idrottare. Man har en stark egen motor och ett driv som gör att man presterar. En bra försäljningschef däremot, vet hur man lyfter varje individ och får hela sitt team att leverera. En bra säljchef kan också argumentera med sin chef avseende budgetkraven och försäljningsmålen.

Ett av de största problemen med säljyrkets dåliga rykte är det dåliga ledarskapet. Det finns säljchefer som inför hela gruppen står och gapar på säljarna, som ställer orimliga krav och som pratar i termer ”leverera eller försvinn”. Det skapar ingen bra stämning och framförallt skapar det stressade säljare som i sin tur tar ut sin frustration på kunderna. Detta ger en nedåtgående spiral med missnöjda kunder, säljare, säljchefer och överst en missnöjd ledning. Detta är tyvärr mer förekommande i TM branschen som är uppbyggd på att hjälpa andra företag att sälja, vilket gör att man som köpare av TM tjänster förväntar sig resultat. Till saken hör dessutom att dessa säljare oftast använder telefonen som redskap, vilket gör att de inte behöver träffa sin kund face to face. Alltid mycket lättare att vara mer pushig i en telefon än när du träffar kunden på riktigt.

 Min största erfarenhet som säljare och säljchef är inom B2B, där jag alltid träffat kunden fysiskt. Visserligen har alltid den första kontakten tagits över telefon men det har varit för att boka mötet. Telefonförsäljning och mötesbokning är tufft, det kanske tom är den tuffaste formen av sälj, bortsett från dörrknackning. Du riskerar alltid att få en kund i luren som precis innan haft ett otrevligt samtal och när du ringer så blir du avsnäst helt utan anledning. I dessa lägen måste man som säljare vara duktig på att inte ta saker personligt utan låta det rinna av en. Själv brukar jag alltid fråga om jag ringer olägligt, det brukar oftast vara ett sätt att slippa få sig en avhyvling helt utan anledning. Timing är en viktig sak när det gäller försäljning, det handlar om att få den personen man pratar med att känna sig bekväm och inte stressad. Då kan man lika gärna lägga på luren, det brukar sällan komma något gott ur ett sånt samtal.

När jag träffar kunder som ska anställa säljare brukar jag alltid känna av bolaget och stämma av vilka värderingar de står för. För oss som rekryteringsbolag känns det inget bra att jobba med oseriösa bolag, det är inget vi kan stå för. Därför gör vi alltid en genomgång av kunden för att vi i vårt möte med potentiella kandidater alltid ska veta att vi har en seriös och bra uppdragsgivare. Det gör att vi som rekrytering och bemanningsföretag skapar ett bättre rykte när våra kandidater får jobba på bra bolag! För mig som ägare är det av yttersta vikt att alltid kunna stå för det. Vill man bygga ett långsiktigt rykte krävs det att man jobbar med seriösa kunder som även de tänker långsiktigt. Visst händer det att vi ibland gör fel, jag har själv varit med och sagt upp samarbetet med 2 kunder vilket gör ont i mitt entreprenörshjärta. Men ibland måste man bara ställa sig över detta och se saker över tid.

Om jag hade sökt jobb idag, oavsett vad, skulle jag försöka hålla mig lite uppdaterad över vad som händer på sociala medier. Det finns sk hashtags # att följa på bla twitter. Den absolut vanligaste är #nyttjobb följd av #ledigajobb men givetvis finns ”säljjobb osv. Där kan man snabbt få en överblick om de jobb som ligger ute, både via rekrytering – och bemanningsföretagen samt arbetsgivarna själva. Via dessa kan man sedan enkelt få en kontakt med den som annonserar jobbet. Ofta kan man ganska snabbt få en uppfattning om detta jobbet skulle vara passande eller inte. Trots dålig konjunktur så ligger det rätt mycket lediga säljjobb ute. Främst har du lediga säljjobb i Stockholm men det finns egentligen lediga säljjobb över hela landet. Som säljare eller ingenjör behöver man just nu inte vara så orolig, däremot finns det många andra yrkessektorer som har det betydligt värre. Detta förutsätter givetvis att man är duktig och levererar resultat, i annat fall spelar det ingen roll. På det viset är säljjobbet både tacksamt och otacksamt, man är konstant mätbar och siffrorna talar sitt tydliga språk.

Själv sätter jag en heder i att jobba med försäljning, jag är stolt över att jag som entreprenör också är duktig på att sälja. Skulle jag inte vara duktig på det samt att våra kunder inte var nöjda med det som Next u levererar då kommer vi inte överleva, så enkelt är det. Richard Branson pratar om passion och att göra saker så bra det bara går, det handlar om att ”måla bilden” och sen leverera på den. För mig och mitt team på Next u handlar det om att konstant försöka göra det varje dag och dessutom med passion, hjärta och kärlek! Gör vi det över tid samtidigt som vi konstant försöker jobba med att utveckla den bästa tjänsten/produkten som finns, då blir det lättare att både sälja och leverera. Jag hoppas och tror på en god start på 2013, med nya kunder, nya lediga jobb och massa duktiga kandidater. Bra försäljning + Nöjda kunder = Välmående företag.

 

 

 

Idag har jag råkat ut för något jag tidigare bara läst om, näthat. För mig var det en väldigt obehaglig upplevelse och då är ändå jag en vuxen man. Bakgrunden är att jag satt i bilen på väg ut till Barkarby lyssnandes på P1. Där pågick en intervju med IF Metalls ordförande och han fick frågan om det var ok att vara med där trots att man var sverigedemokrat. Han hade väldigt svårt att svara på den frågan, svajade mycket betänkligt.

Häromdagen såg jag Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar”, en serie som var fantastisk, om än väldigt sorglig. I den serien blev hetsen över bögar för mig påtaglig, det var konstanta skällsord, de fick ducka, parera och mörka sin sexuella identitet i samhället. När jag satt där i bilen kom jag att tänka på hur det idag är att vara sverigedemokrat, facket svajar, arbetsgivare backar och media skriver spaltmeter om detta. Givetvis är det självvalt och jag tar fullt avstånd från alla deras åsikter, skulle ALDRIG någonsin tänka mig att lägga en röst på dem. Däremot är jag en vän av demokrati, vilket innebär att vi alla har vissa rättigheter, rätt eller fel. Jag skrev då ett inlägg på Twitter, där jag drog liknelsen mellan att vara gay på 80-talet och att vara sverigedemokrat idag. Nackdelen med Twitter är att det är låst till 140 tecken, vilket ibland lämnar utrymme för tolkningar. Givetvis kan man välja att ställa en fråga till någon som skriver något som kan tolkas – Vad menar du? Skulle kunna vara ett förslag, men vissa väljer att gå på full attack istället.

 

Det som hände mig idag kom som en chock, inom 20 minuter hade jag blivit kallad Rassesvin, idiot, lögnare och ett gäng ord till. Det var ingen hejd på vilket svin var jag var, jag tyckte säkert att det var bra att nazisterna utrotade judarna också. Det tog liksom aldrig slut, oerhört obehagligt. Oavsett vad jag skrev, så blev det bara än värre. Mina tankar gick givetvis till alla ungdomar, tänk att vara tonåring och råka ut för detta. Att hamna mitt i skottelden för något som blivit feltolkat. Jag förstår verkligen de ungdomar som kan må riktigt illa efter att sånt här händer. Jag själv mådde dåligt i ett par timmar, innan jag hade samlat ihop mig igen.

 

Alla de som känner mig vet jag att har en utgångspunkt – Det är du som gör skillnaden! Det spelar ingen roll vem du är, var du kommer ifrån, hur gammal du är eller vilket kön du har. Det är vad du vill åstadkomma som är relevant. Det finns rötägg precis överallt, det går inte att härleda varifrån de kommer! Men jag lovar att jag blev förvånad, ledsen och illa berörd att bli kallad ”jävla rassesvin”, ”jävla lögnare” osv. Egentligen hade jag tänkt att skippa att skriva om detta, samtidigt kan jag inte låta bli att göra det. Trots att stormen la sig, så återkom en av tjejerna efter några timmar för att fortsätta att gå på. Det spelade ingen roll att jag hänvisade till fakta, satte henne i kontakt med personer som jobbade med det hon anklagade mig för, bifogade artiklar etc, jag hade givetvis fel! Jag var en VD och golfare, de kan man spotta på!

Undrar egentligen vilka som väljer att klassindela människor? Bara för att jag spelat golf sedan barnsben och sen satsade på att starta eget, då var jag en kapitalistiskt svin. Faktum är att det som hände idag, fick mig att för en stund stänga mitt twitterkonto. Att det finns så mycket aggression därute, det var för mig en överraskning. Jag har under lång tid sett att det finns åsikter, ofta är dessa rätt strömlinjeformade. Att man unisont väljer att såga något ihop. För egen del kommer jag att vara mer försiktig i fortsättningen, näthat och mobbing är ingenting man skojar om. Om det kan få en trygg man på 41 år att bli ledsen, hur kommer det då att påverka en tonåring? Förmodligen långt mycket värre. Jag kommer själv att vara än mer uppmärksam på detta beteende framöver, vill gärna försöka vara med och stävja detta beteende så gott jag kan.

Det ironiska i det hela är att jag driver ett bolag som har tagit fram en metodik för att hjälpa människor oavsett bakgrund att komma ut i arbete. Eftersom inställningen för mig alltid varit avgörande har det alltid varit mitt ledord! En av de personer som kastade mest skit idag, var också en person som jag själv varit med och försökt få ut i jobb. Har lyckats få honom på 2 intervjuer, trots att kunden sagt nej utifrån CV.et.

För egen del kommer jag att inta en lägre profil ett tag, däremot kommer jag inte tveka att bemöta vare sig rasism, fördomar, skällsord eller annat! För mig finns ingen annat spår än att vi alla är delaktiga och formar det samhälle vi vill leva i. Jag vill leva i ett samhälle där hatet förlorar till förmån för kärleken! Det är min dröm!

Tagged with: