Entreprenörskap, tvivel, energibrist och känslan av att det faktiskt kan vända.

On 31 oktober, 2014, in Personlig utveckling, by stefan
1

Hur många gånger har man inte undrat över sina livsval? Hur många gånger har man inte undrat över hur livet hade blivit om man hade gjort si eller så istället? Självklart ska man inte tänka så, men visst händer det ibland att åtminstone jag stoppar upp och funderar över varför jag befinner mig på den punkt i livet där jag är. Ofta kommer det över mig när jag pratar med vänner och bekanta och deras respektive yrkeskarriärer, det är ganska lätt att bli avundsjuk. Jag har ett antal vänner som rent yrkesmässigt lyckats i livet, de har startat bolag som lyft, med ekonomisk trygghet som en av följderna. Själv har jag tagit några ödesdigra beslut som tyvärr kostat mig i stort sett alla mina pengar, vilket ibland kan kännas väldigt tungt.

När jag startade Next u, gjorde jag det i rent vredesmod. Jag slutade på Ineed den 1.a juni 2012 och den 30 juli 2012 hade jag startat Next u, med allt vad det innebär att dra igång ett bolag. När bolaget väl var startat så körde jag stenhårt, hade ingen tanke på vad jag ville, vart vi var på väg, det handlade om ren och skär överlevnad, med revansch som drivkraft. Man ska aldrig underskatta revansch som drivkraft, men i långa loppet räcker den inte. Förr eller senare kommer verkligheten ikapp och då behöver man hitta något djupare, något mer beständigt som gör att man orkar driva igång sig själv varje dag. Det är inte många som tänker på det, men som entreprenör är man oftast sin egen chef, motor, inspiratör och den som varje dag ska elda på både sig själv och de andra. Det finns oftast inte utrymme för eftertanke, det är en lyx man sällan kan kosta på sig. Man behöver ha en inre drivkraft, något som verkligen får en att kliva ur sängen varje morgon med en dröm om att förändra världen. Att ha pengar som drivkraft är inte hållbart, även om en kille som Jonas Sjöstedt tror att det är grejen varför man startar bolag. Orkar inte ge mig in på det spåret, kan väl bara säga att jag tycker han är helt fel ute.

Tidigt i våras kände jag mig allmänt less, livet var inte speciellt roligt. Även om jag egentligen inte hade något att gnälla över, så var min energi rätt dränerad. Varje dag jag kom till jobbet så kändes det rätt trist, trots att jag driver mitt egna bolag som jag är jättestolt över. Jag hade försökt uppbringa energi, men det är ingenting man trollar fram, det är något som kommer inifrån. Samtidigt som jag själv kände mig rätt dålig, pratade jag med vänner och bekanta som drev sina bolag med stor framgång, vilket givetvis sänkte mitt självförtroende rejält. Frågor som ”är jag kapabel att driva företag”, ”gör jag rätt saker” ”var är all min kreativitet” osv gnagde i mitt huvud. Mitt självförtroende, som jag alltid ansett vara rätt bra, var ordentligt tilltufsat. Jag började fundera på om jag kanske borde överväga att lägga ner, inse att jag inte har det som jag alltid inbillat mig att jag har. Jag måste erkänna att det är rätt tufft att se sina vänner lyckas samtidigt som jag själv känt mig rätt usel, det är inget jag tycker om. Det är riktigt jobbigt att börja tvivla på sig själv, det är inget jag önskar någon.

Jag har vänt och vridit på det mesta, kontaktat människor som jag anser vara duktiga, allt för att se om jag kan hitta tillbaka till mig själv och mina drivkrafter att driva detta bolag. Som 100 % ägare blir man rätt ensam, det är bara inse att man inte sitter inne på alla svar. Därför har jag frågat andra människor, främst andra entreprenörer om de har upplevt samma sak och hur de har kommit ur det. Svaren har varit många och inget har varit likadant, givetvis för att människor är olika. Jag vet inte om jag blivit klokare, men jag har iallafall frågat, sen är det upp till mig att göra vad jag vill med svaren.

De senaste veckorna har något hänt, jag har börjat hitta min kreativitet igen, jag har börjat få tillbaka elden i mig och jag börjar känna igen ”den gamla Stefan”. Äntligen börjar min energi komma tillbaka, idéerna börjar sakteliga komma tillbaka. Skapande kräver energi och det är inget som man bara hämtar. Ren energi föds inifrån, den föds utifrån en en passion för något man vill lägga sin själ i. För mig börjar det äntligen komma tillbaka, men oj vad jag tvivlat. Att vara entreprenör kan för många vara glamoröst, men jag undrar hur många sömnlösa nätter jag har haft genom åren. För mig är entreprenörskapet synonymt med att satsa på en idrottskarriär, man lägger alla äggen i en korg och sen kör man! För vissa bär det, andra får packa ihop. Det finns inga fallskärmar, ingen A-kassa eller nån annan försäkring, skyddsnätet för en entreprenör är obefintligt.

Jag har nu valt att göra en storsatsning, anställt ytterligare 2 personer, skriver på ett hyreskontrakt på 36 månader för nytt kontor och bygger om hemsidan. Mitt val är nu gjort, eller som Julius Ceasar sa – tärningen är kastad. Nu finns bara en väg och den är framåt. Det känns nervöst, det känns pirrigt, samtidigt känns så rätt! Jag är ingen människa som vill göra något halvdant, jag vill se hur långt det kan bära. Om jag själv alltid sagt att ”inställning är allt” då är det upp till mig och mitt team att bevisa det.

För drygt 1 år sen gick Kristian Gidlund bort i cancer. Kristian var den killen som skrev bloggen ”I kroppen min”, jag lovar att han hade velat gå all in på musiken om han hade levt. Många människor som befunnit sig på randen till något, har fått in klarare syn på vad de vill göra. Jag har väl aldrig varit i närheten av något sådant, däremot har jag haft turer som inte finns noterade här, som fått mig i ordentlig gungning. Jag har fått mina smällar, jag lovar att de är fler och värre än majoriteten av svenska befolkningen. En del är självförvållade, andra har varit rent otursamma. Det spelar egentligen ingen roll, livet handlar om att se framåt, historien kan inte förändra något, den ligger där latent. Man kan dra lärdom av den, thats it.

2015 blir för mig och Next u, den stora resan. Det är med stor tillförsikt, stor ödmjukhet och en sjuhelvetes vilja jag tar mig an detta år. Jag ser fram emot att komma till jobbet och förflytta gränser för mig och mitt team! Tillsammans är vi enormt starka, produkten vi säljer är fantastisk och den samlade energin är enorm. Det enda som behöver komma till är tillfälligheter, men även de rår man över. Som Ben Hogan sa – Det är egentligen fantastiskt, ju mer jag tränar desto mer tur har jag.

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • •
 

Vi svenskar är förbannat bortskämda – Det är mycket tyckande och lite fakta!

On 26 juni, 2014, in Personlig utveckling, by stefan
8

Snälla Sverige, vart är vi på väg? Vi lever i ett land som i flera hundra år undvikit krig, som väljer att vara neutrala och inte ta parti för något. Vi väljer att vara med i EU men står utanför EMU, vi stödjer FN men inte Nato, däremot använder vi oss gärna av Nato när det behövs. Vi är ett land som gärna lägger oss under radarn, vi ägnar oss åt ett små interna krig i vår egen kokong. Vi vill gärna lösa världens miljöproblem här i Sverige, vi inför vägtullar, ökar bensinpriset, inför högre trafikskatter samtidigt som vi avskaffar miljöbilsrabatten. Vi för hårdföra debatter om barnfattigdom, vi skriker på twitter om att Loa Falkman skämtar med Petra Marklund och vi blir ständigt kränkta för minsta lilla. Herregud, om man som vit medelålders man tycker och tänker, då ska man genast knipa käft, vi har absolut ingen aning om hur det är i detta vedervärdiga land, vi är bara en samling förtryckare som gör vad som helst för att skaffa oss fördelar i samhället.

Varje dag jag går till jobbet passerar jag säkert 20 tiggare på vägen. Jag tror inte att jag under mina 2 år mer än nån enstaka gång sett en människa skänka en endaste krona till någon av dessa tiggare! På sociala medier förs det ett enormt liv om dessa tiggare men var är alla riddare i verkligheten? Läser man i media eller på twitter så skänker varenda människa pengar till tiggare. Alla kan vi sitta i sociala medier och tycka så vansinnigt mycket om både det ena och det andra, men ställ dig själv frågan – Vad gör just DU för att bekämpa fattigdom?

Sverige har blivit TYCKARNAS land, vi tycker om i stort sett allt! Vi har åsikter om vitt och brett, men fakta det orkar vi inte ta till oss. Några snabba knapptryckningar, en tweet, ett Fb inlägg eller en ledarspalt i någon av medierna. Det ska vara PK, alla ska springa i samma hjulspår och vi slåss om att vara mest rätt i våra tyckanden. När jag växte upp pratade man om ”Mycket snack och lite verkstad”, undrar om det begreppet finns idag? Att agera är så mycket mer värt i mina ögon. Då menar jag inte att agera MOT något, utan att faktiskt agera FÖR något. Det innebär att man gör något fysiskt för att hjälpa andra människor, oavsett om man får något tillbaka. Vem som helst kan sitta på sin kammare med en mobiltelefon och skriva om hur förjävligt allt är, men det är inte vem som helst som beger sig ut på gatan en sen kväll i ösregn för att leverera nybakt bröd och lite frukt till en behövande.

Jag tycker att vi är bortskämda i Sverige! De allra flesta av oss har växt upp med tak över huvudet, vi har fått möjligheten att gå i skolan och skaffa oss en utbildning. Vi har dessutom haft mat på bordet, husläkare och t.o.m en fluortant som gav oss möjligheten att sköta våra tänder när vi gick i skolan. Vi har förskola, grundskola, gymnasium och högskola/universitet, valet om hur vi vill ha vår framtid är vårt eget. Vi har en fungerande arbetsmarknad, A-kassa, fackförbund och andra skyddsnät för de som inte kommer ut på arbetsmarknaden, vi har ett bra uppbyggt samhälle där dessutom sjukvården är i stort sett fri. Vi lever i samhälle med skyddssystem, som tar hand om de allra flesta människor.

Att bygga upp ett samhälle med trygghetssystem, sjukvård, skola och pension bygger på att vi alla bidrar. ALLA vi måste gemensamt skjuta till pengar, både privatpersoner och företag måste solidariskt skjuta in pengar för att detta välfärdssystem ska hålla. Det är absolut inget självspelande piano, det kräver många miljoner människor och företags insatser för att hålla ihop det här som vi under hundra år byggt upp. Ju fler som jobbar, desto mer pengar till staten att fördela. Det är en ganska enkel ekvation, fler timmar och år, ger sammantaget mer pengar att fördela till alla. Vi blir dessutom drygt 50.000 fler personer i Sverige varje år, vilket innebär fler personer att fördela pengar till. Utifrån det måste vi helt enkelt kämpa stenhårt för att öka vår tillväxt, utan den så spricker kalkylen. Blir vi färre som bidrar, då kommer våra system snart krackelera, det är fakta.

En sak jag också reagerat över är att några partier går till val på förkortad arbetstid. Man vill införa 6 timmars arbetsdag. 2014 jobbar vi 249 dagar av årets 365 dagar, det innebär att vi totalt kommer vara lediga drygt 120 dagar, det motsvarar 4 månader! Av dessa 249 dagar tillbringar vi 8 tim om dagen på jobbet, resterande 16 timmar kan vi välja att göra vad vi vill. Det är alltså 8760 timmar på ett år och av dessa jobbar vi 1992 timmar, resterande 6768 timmar är vi lediga. Vi jobbar alltså 23 % av tiden och är lediga 77 % av tiden. Kom inte och säg att vi inte har det förbannat bra i Sverige! Vi jobbar 23 % av tiden med full lön. Å nu vill vi alltså minska det, för att vi inte ska bli utbrända…? 6 timmars arbetsdag ska alltså minska risken för att vi ska bli utbrända. Jag tror inte gemene man blir utbränd av enbart jobbet, det är en kombination av allt. Jag skulle dessutom vilja dra det till att vi blir utbrända pga att vi har för mycket tid att grubbla, psyket är vår enskilt största bov. Under en period på 90-talet var jag arbetslös, aldrig har jag mått sämre än jag gjorde då. Ingen behövde mig, jag hade inga tider, inga regler eller någon annan som behövde mig. Jag mådde så fruktansvärt dåligt att inte känna mig behövd, jag tror varenda människa mår skit av att inte känna sig behövd. Att hitta sin partner på jobbet är det absolut vanligaste, det är också väldigt vanligt att ens jobbarkompisar blir ens privata vänner. Hur många av oss är 100 % effektiva varje enskild minut på jobbet? Vi fikar, snackar, skrattar och bygger relationer med varandra, det är en del av arbetslivet.

Vi lever i världens mest ensamma land, 50 % av hushållen i Stockholm är ensamhushåll. Vi är världens mest singeltäta land per capita. För många blir jobbet ens livboj, där känner man tillhörighet, man får social stimulans och förhoppningsvis nya vänner. Dessutom lär man sig saker, man utvecklas och det gör dessutom att man kan betala mat och räkningar. Det är ingen slump att majoriteten av självmord sker under högtider som jul eller midsommar, ensamheten är för många väldigt tärande. Detta är något som inte ens lyfts upp i debatten om mindre jobb och mer fritid. Vem tänker på alla människor som bygger upp sin tillhörighet och identitet via jobbet?

Vägen framåt är inte att skapa mer fritid, vägen framåt är att skapa tillväxt. MP brukar prata om ”gröna jobb”, det låter fint men jag undrar vad det egentligen är? Vi måste skapa jobb, vare sig mer eller mindre! Det handlar inte om att se ner på några jobb, alla jobb behövs. Allt som skapar vita jobb är positivt, det ger både skatteintäkter och självkänsla. Att kunna säga ”jag ska gå till jobbet” skulle betyda väldigt mycket för många människor. Då är inget jobb fel, även om vissa politiker hävdar att vissa jobb är lägre stående. Livet är unikt för varje människa, en del prioriterar fritiden före jobbet, men för att kunna ha den lyxen krävs det att man jobbar. Sen kanske inte jobbet behöver vara det som förverkligar ens liv. För andra människor är jobbet ett kvitto på hur framgångsrik man är, det bygger självkänslan. Titeln på visitkortet är livsviktig för en del människor, jag har själv suttit och diskuterat med ett antal personer om vad det ska stå på deras visitkort.

Vi står inför ett val, det är upp till oss vad som är viktigt. För mig handlar det om konsekvens och handling, allt vi gör skapar en effekt. Att göra en mer djuplodande analys bör ligga i varje persons intresse, jag skulle tom hävda ansvar. Att som F! kliva in på arenan utan att ha en endaste finansiering är inte seriöst, inte heller SD som skyller allt på invandringen. Vi lever i värld där många länder befinner sig i krig, vilket gör att vi som land måste tänka större och se människorna, vi måste hjälpa till. Däremot ska vi också ta ansvar, vi måste aktivt söka lösningar för att alla som kommer hit ska få det drägligt. Vi måste också kunna ställa krav, att komma in i samhället kräver att man kan kommunicera och för det behövs språklig förståelse, oavsett här eller någon annanstans. Man ska aldrig underkatta värdet av snacket vid fikabordet, för att kunna deltaga i det krävs det att man förstår. Precis likadant är det med människors lika värde, kvinnor är inte mer värda än män, vi är precis lika värda! Att starta ett parti bara för ett kön är i min värld diskriminering, det handlar om människor, oavsett kön, nationalitet, hudfärg eller kultur. Vi är och kommer alltid förbli individer, med skilda krav och förväntningar på livet. Man kan inte dra alla kvinnor över en kam, inte heller alla män eller människor som flyttar hit. Kommer man hit från Iran, Polen eller Syrien har man garanterat olika erfarenheter och kunskaper. Alla människor har sin resa, sin historia, vi är inte homogena grupper, bara för att vi råkar vara ett kön eller ha en annan bakgrund.

Näe, kom igen nu Sverige, låt oss alla börja tänka efter lite. Låt oss vara öppna, vara snällare med varann, hjälpa varann och faktiskt se till att skapa ett bättre samhälle där vi kan samsas åt.  Ingen tjänar på hat, bråk, orättvisa eller gnäll, det skapar inte harmoni nånstans. Låt oss utgå från hur det ser ut idag och sen hjälpas åt att göra det bättre. Vi behöver lösningar, inte mer gnäll, vi behöver se framåt. Det kommer att vara kämpigt ändå, men är vi fler som hjälps åt blir det garanterat bättre. Än så länge har vi möjligheten, men det krävs att vi blir fler som springer samma lopp!

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • •
 

Öppet brev till samtliga politiker efter EU valet och inför valrörelsen!

On 30 maj, 2014, in Personlig utveckling, by stefan
1

Jag brukar undvika att skriva om politik men efter EU valet känner jag mig ändå manad att skriva min syn på varför jag anser att de flesta av Sveriges politiker misslyckas att nå ut med sina budskap. Förra veckan var jag på ett seminarium som handlade om presentationsteknik. En av de sakerna jag fick med mig därifrån var skillnaden mellan de personer som når fram till andra och de som inte gör det. Med andra ord, vad gör personen som lockar fram ett engagemang hos publiken, som gör att de tycker att det är intressant och spännande?

Efter att ha följt debatter i TV, via sociala medier och i tidningar kan jag bara konstatera att det handlar om verbal pajkastning. Är man inte för så är man emot. Har man inga egna argument eller svar, då ifrågasätter man motpartens å det grövsta. Man väljer dessutom att slira på sanningen, använder sig av statistik lite som det passar och det hela handlar mer om en teater om vem som är bäst på härskarteknik. Det här är politikens vardag och det trissas dessutom upp markant när det är val. Det blir många som tycker mycket, men få som levererar några svar. Jag vet inte om det är för att jag själv blir äldre eller om det faktiskt blivit en smutsigare valrörelse? Nivån har sjunkit dramatiskt och kontentan av det ser vi efter valresultatet – folk är missnöjda!

När jag satt framför valvakan häromdagen och såg Gunilla Carlsson svara på Moderaternas katastrofsiffror, såg jag en politiker säga det som hennes rådgivare förmodligen råder henne – Håll masken, visa inga känslor och framförallt VISA INTE ATT NI GJORDE FEL! Tänk efter själva, hur ofta hör ni politiker slänga sig med ordet ”utmaningar”? Istället för att faktiskt vara ärliga och säga ”vi har misslyckats med”. De olika partistrategerna har blivit så rädda för att vara ärliga att de idag har glömt sanningen och sunt förnuft. Istället kliver det in uppstickare, utan nån genomtänkt politik och tar 5-10 %. De har ingen täckning för sin ekonomi, inte nån ordentlig budget men desperationen och frustrationen är så stor att vi röstar på vem/vad som helst, bara det blir annorlunda. Vi har gått ifrån att välja till för att istället välja bort, det är en markant skillnad. Blockpolitiken är dessutom så cementerad att samtliga förslag som egentligen skulle vara bra, förpassas till närmsta sopkorg pga fel partifärg från avsändaren. Att det ibland råkar ligga en vettig tanke bakom förslaget spelar ingen roll. Ibland undrar jag om inte politikerna glömmer sina uppdrag, att makten är så viktigt att de vill ha den till varje pris.

Jag saknar ordet ”varför” inom politiken, att partierna tar ansvar och talar om varför vi ska göra si eller så. Jag vill ha känslor, jag vill att man kan erkänna sina fel och brister för att sedan göra om. Jag är medveten om att media med framförallt Twitter i spetsen har ett tålamod som är noll och skoningslöst dömer ut minsta fel, men det behövs politiker som vågar stå för något, som vågar peka ut riktningen, som kan ge oss en vision om att vi är på väg. Vi behöver få ser mer känslor, mer mänsklighet och det sista vi behöver är mer ”utmaningar”. Man kommer aldrig lösa invandringspolitiken genom att ducka! Vi behöver lyfta jobbiga frågor på bordet, jag tror inte svensken är rasist, däremot är uppenbarligen 10 % missnöjda med den politik som förs. Om man har problem på jobbet, i relationen eller nån annanstans är rådet alltid detsamma – Ni måste bli bättre på att kommunicera. För att kunna kommunicera med varandra krävs det att vi förstår varandra och att vi även respekterar varandra. Vi är alla olika, vi har olika bakgrund men vi är genetiskt lika, vi är människor av kött och blod o har samma värde. Men tyvärr kan vi inte kommunicera med varann, då behöver vi lära oss det. Lösningen är inte att förstöra torgmöten, vända ryggen till eller låta bli att diskutera med varandra.

Vi behöver politiker som pratar om vad som inte fungerar i vårt samhälle och som kommer med förslag på lösningar. Vi behöver inte mer missnöje, vi behöver politiker som talar om känsliga saker, som är ärliga med vad som gått fel och som pratar om en väg framåt. Vi behöver politiker som berör, som törs vara annorlunda, som visar känslor och som når fram till oss. Visst är vi alla olika, vi kommer aldrig att dela samma vision men låt oss åtminstone få alternativ att välja tro och hopp istället. Ge oss en vision, en väg framåt, visa att det finns saker som gått åt fanders men sluta med att kasta en massa skit på varandra. Ingen är vinnare när politiker ljuger, smutskastar varann eller duckar för problemen. Människor tröttnar ur och handlar i affekt, det blir kontentan. Inget parti sitter inne på alla svaren, alla har sånt som är bra och sånt som är dåligt.

Nu är den lilla valrörelsen dvs EU valet stängd. Nu går vi in i den stora valrörelsen med Almedalen som nästa anhalt. Jag kan bara tänka mig hur snacket inom olika partier går nu. Det ska analyseras vad som var bra och vad som misslyckades. Det finns ett uttryck som ofta används inom bl.a försäljning ”tala med bönder på bönders språk”. Tänk om samtliga politiker nu kunde redogöra för sitt partis vilja, på ett språk som vi alla förstår utan att fokusera på att hitta motpartens svaga sidor. Berätta för oss vad ni vill, varför ni vill det, varför vi ska köpa ert budskap. Berätta för mig och alla andra varför vi ska rösta i september.

Jag tror inte jag är ensam om att vara trött på att ständigt se partiledare svara korrekt. Jag kan heller inte se någon universell lösning framför mig och skälet är att det inte finns någon sådan. Jorden snurrar, tiden förändras och vi människor utvecklas. Därför måste politiken förändras med tiden, det som fungerade igår kanske inte alls fungerar imorgon. Låt oss få ta del av er syn på framtiden, låt oss få välja det istället för att ta del av de andras ”fel” i era ögon. Jag vill bli förförd att tro på något, jag vill se äkta engagemang och känslor, jag vill inte se förprogrammerade svar som ständigt är inövade. Att säga JA eller NEJ kan vara rätt befriande om jag ska fatta beslut. Låt åtminstone mig förskonas från vad de andra gör fel – berätta istället för mig VARFÖR jag ska köpa just ert budskap!

 

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • •
 

Med försäljning på agendan kommer Sverige att få en ljusare framtid!

On 24 mars, 2014, in Personlig utveckling, by stefan
3

Sveriges framtid ligger i händerna på hur duktiga vi är på försäljning. I stort sett alla som idag bär upp en anställning eller driver eget bolag är i händerna på att det finns några som säljer företagets produkter/tjänster, men även att man säljer företagets varumärke externt till vänner o bekanta såväl som internt till sina kollegor. Försäljning är nyckeln till ett företags framgång och för många bolag även skillnaden mellan överlevnad eller att hamna i DI.s annonser över konkursade bolag. Trots att försäljningen för många bolag är den mest kritiska punkten, så pratas det mycket om de ”där” jobbiga säljarna, som alltid ska ta plats och höras. Dessutom får jag känslan av (ej vetenskapligt uppbyggt) att sälj idag är något som tyvärr sjunker i status. Vi möter det dagligen när vi ska rekrytera, inte bara inom sälj utan även inom andra verksamhetsområden. Många undrar om ”man måste sälja” i den eller den tjänsten?

Hur ska vi då göra för att försöka sätta sälj högre på den allmänna kartan? Svaret är inte lätt, det handlar i grund o botten på att förändra värderingar, förändra vårt synsätt och även förändra medias sätt att rapportera om det. De stora mediehusen har väldigt stora säljorganisationer, men det är vattentäta skott mellan journalister och säljare. De förstår inte att de står i beroendeställning till varandra. Som rekryteringsföretag märks det när vi annonserar lediga jobb inom försäljning, att mängden ansökningar är betydligt färre än om vi annonserar lediga jobb inom kundservice eller ekonomi. Många klickar på säljjobbet, men de väljer att inte skicka in sin ansökan. De gånger som vi har ett välkänt varumärke är det lite lättare, men vi kan inte förlita oss på att varumärket ska göra jobbet enklare.

När jag växte upp ansåg man att försäljning var något man var stolt över, en duktig säljare var någon man såg upp till. De åkte ofta fina bilar och klädde sig i kavaj, de tillhörde definitivt medelklassen med en touch åt den övre medelklassen.

Om vi i Sverige ska försöka få fart på hjulen igen, då kommer det krävas att vi sätter igång att sälja på ett bättre sätt. Är det någon som hört någon politiker prata om försäljning? Är det någon som hört någon andas ett ord om man kanske skulle börja prata lite försäljning i skolan? Visserligen är det några politiker som emellanåt andas nåt om entreprenörskap i nån artikel, men oftast landar det i just prat, det är sällan man ser någon riktig förändring. Ung Företagsamhet finns idag i skolan, men det fanns redan på den tiden jag gick i skolan. Att lyckas som entreprenör KRÄVER att du kan sälja, både din idé, din produkt och din vision. Man kommer att mötas av så många skeptiker som försöker motbevisa att det går, att man nästan behöver en dåres envishet för att lyckas. Försäljning är något som behöver komma upp på dagordningen igen, både politiskt men även i skolan! Oavsett om man heter Reinfeldt eller Löfvén kommer ett bra försäljningsklimat vara nödvändigt om man vill uppvisa en minskad arbetslöshet, ett bättre samhällsklimat och en vård/skola som håller bra standard. Det många glömmer är att allt hänger ihop, samhället är ett kretslopp där alla är beroende av varandra.

Man pratar om att avsätta mer pengar åt vården/skolan, men det kräver i sin tur att det finns många som bidrar med skattepengar. Pengarna kommer ifrån att företag tjänar pengar så man kan fortsätta anställa, vilket leder till mer skattepengar och mindre bidrag. Blir det färre jobb, minskar skatteintäkterna och då får vården/skolan mindre resurser – Allt hänger ihop, även om vissa tror att om man avsätter lite pengar hit och dit så löser sig allt. Det är tyvärr inte så det funkar, även om det vore en drömvärld.

Eftersom jag är person som väljer att fokusera på det positiva och gärna ser glaset som halvfullt, hoppas jag att politikerna och allmänheten får upp ögonen för att försäljning är en av de viktigaste nycklarna som finns. Vi måste förändra vårt synsätt på sälj och faktiskt börja höja upp statusen på det yrket igen. Endast då kan vi vända den negativa klang som yrket just nu har. Om jag vore ung och ville satsa på en karriär eller starta eget, skulle jag först se till att lära mig sälja. Det är en kunskap man har nytta av hela livet, oavsett sammanhang eller nivå. Kan man sälja så har man alla förutsättningar att klara sig genom alla typer av konjunkturer. Vi tänker inte på det, men vi alla säljer i någon form. Vi säljer in aktiviteter, tankar, planer för att hitta på saker, middagsplaner osv. Via sociala medier säljer vi in våra budskap, våra bilder och allt i jakten på bekräftelse genom likes och kommentarer. Egentligen säljer vi alla nånting varje dag, men vi vill inte öppet beteckna det som försäljning. Jag lovar att om alla skulle börja fundera på försäljning, framförallt sin egen försäljning genom sättet man framför sina budskap, så kommer vi alla att bli mer medvetna och se det mer positivt. Det är inte farligt, däremot kanske många tycker det är lite obekvämt till en start.

Min förhoppning är att vi alla oavsett bakgrund, politisk härkomst, nationalitet, kön eller annat börjar tänka i de här banorna. Att sätta försäljning på agendan, är något vi alla tjänar på, det är jag helt övertygad om!

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • • • • • •
 

Försäljning är det som utmärker en framgångsrik entreprenör!

On 2 december, 2013, in Personlig utveckling, by stefan
10

Förra veckan hade jag förmånen att befinna mig på Founders Alliance entreprenörsträff nere på Melker Anderssons Trattoria. Det var en intressant lunch, där vi dels hade förmånen att lyssna på Melker själv, men även att lyssna till Johan Tilander som grundade företaget Office Management. Det är alltid lika fascinerande att lyssna till människors olika historier, man inser hur mycket blod, svett och tårar som ligger bakom varje framgångsrikt bolag. Jag tror att framgången ligger i entreprenörens händer, det är egentligen inte affärsidén som är det unika. Många framgångsrika bolag har ingen speciell produkt eller något annat unikt, det är entreprenörens vilja och drivkrafter som gör skillnaden.

När jag lyssnade till båda dessa män, insåg jag att slumpen många gånger spelar in vilken typ av företag som bildas. Johan hade varit säljare på Carl Lamm och tyckte att han hade kört fast där, därför beslöt han sig för att starta eget istället. Han hade säkert kunna sälja vilken produkt som helst och lyckats lika bra med den, det som gjorde hans framgång var hans enorma driv! Melker å sin sida hade en brinnande passion för mat, därav att valet föll på den branschen. I min värld är framgångsrika entreprenörer många gånger att likställa med framgångsrika idrottsmän, de har valt sitt eget yrke och sen satsat allt för att lyckas. På varje framgångsrik entreprenör/idrottsman går det ett antal som inte har lyckats. Det finns en uppsjö av entreprenörer som inte riktigt slår igenom, de lyckas nätt o jämnt få sin verksamhet att överleva och det blir inte många kronor över. De håller ner sin egen lön, låter bli att pensionsspara och jobbar både dagar, kvällar och helger. Allt för att verksamheten ska hålla sig flytande. De här entreprenörerna läser man sällan om, de jobbar i det dolda och kämpar för sin existens varje dag.

Under min resa har jag varit med om en hel del. Bland annat har jag hunnit med att träffa ett gäng riskkapitalister och lyssnat på vad de tycker är viktigt, innan de väljer en potentiell investering. I de flesta fall väljer de att investera i en person eller ett team, före en bra idé. De vet att ingen idé är så bra att den idag säljer sig själv. Bakom varje bolag måste det finnas minst en person som passionerat brinner för försäljning. Kan den här personen som brinner för försäljning, lyckas rekrytera in flera som brinner för det, finns möjligheten att bygga bolaget större. Med en bra produkt kan man komma en liten bit, med ett bra team kan man komma väsentligt mycket längre.

Johan som har byggt upp Office Management, berättade att hans styrka var att hitta duktiga personer och göra riktigt bra säljare av dem. Han byggde säljtävlingar, skapade säljteam som tävlade mot varann och fick hela bolaget att tänka försäljning genom hela ledet. Hans tanke var att sälj skulle genomsyra bolaget och vara en röd tråd genom hela processen. Jag vet att detta också har varit grunden till flera andra bolags framgångar, några av dessa är Dustin och Academic Work,  som också har varit oerhört duktiga på att bygga upp bra och stora säljkårer som skördar stora framgångar.

Försäljning är något som i folkmun många gånger anses vara lite ”fult”, man associerar sälj med ”de som ringer hem och försöker kränga saker till en”. I min värld är försäljning något fint, det är grunden till att många företag blomstrar, att man kan anställa människor och att man bidrar till samhället med bland annat skatt. Jag är också en av dem inte gillar krängare, försäljning handlar om att först identifiera ett behov innan man säljer in sin produkt/tjänst. Försäljning hänger också i mångt och mycket ihop med timing, att behovet finns där just då. Jag är övertygad om att de flesta entreprenörer skriver under på att skillnaden mellan ett bolag som nätt o jämnt överlever och ett som går bra, beror på att det bolaget som går bra lyckats med att sälja sina produkter/tjänster i större utsträckning. Man kan likställa det med ett idrottsteam, ett vinnande team avancerar i ligan medan ett förlorande riskerar att falla ner i lägre divisioner.

Jag som har valt att driva Next u, ett rekryterings – och bemanningsföretag, får ju ofta möjligheten att träffa människor som funderar på vad de vill jobba med. Försäljning ligger för många ganska långt ner på listan över drömjobb, däremot ligger entreprenör ofta rätt högt upp. Framförallt bland de yngre som vill komma ut i arbetslivet. Jag tror inte många av de riktigt har förstått att entreprenörskapet är oerhört tätt förknippat med att kunna sälja. Därför är mitt tips till alla som funderar på att någon gång starta bolag, börja med att testa på försäljning, det kommer att vara nyckeln till att kunna driva upp ett bolag. Entreprenörskapet är verkligen inte för alla, det kräver en hjärna som jobbar 24/7, det kräver ett psyke som klarar av det mesta. Det kräver också en förmåga att hantera misslyckanden, att inse sina tillkortakommanden och tänka om och agera, inte vara passiv och hoppas. Entreprenörskapet är fantastiskt, men det är också en livsstil, man äter, lever och sover sitt bolag. Det bör man ta med i kalkylen, den dag man börjar överväga att starta eget.

Eftersom vi nu lever i en tid där självförverkligande ligger högt upp i de flesta undersökningar, tycker jag att det är lite märkligt att så få söker sig till försäljning. Serviceyrken i olika former drar mycket ansökningar, däremot drar inte säljyrket tillnärmelsevis lika många. Min gissning är att det beror på säljyrkets klang, tyvärr. Jag hoppas att vi kommer se en förändring gällande detta, att säljyrkets rykte ska börja peka åt rätt håll igen. Om Sverige ska fortsätta vara ett land där entreprenörskapet ses som något bra och fint, då krävs det att säljet börjar komma upp på agendan. I annat fall har åtminstone jag svårt att se hur vi ska öka den procentuella andelen bolag som genererar uthållig tillväxt, som är navet för att generera jobb och välfärd.

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • • • • • • •
 
« Previous Entries