Blir 2015 året som förändrar dig till att bli – Ditt nästa jag?

On 6 januari, 2015, in Personlig utveckling, by stefan
0

Ett nytt år har börjat, ett år med nya förhoppningar, mål och förväntningar. Det är alltid med en viss spänning man tar sig an ett nytt år. Det känns lite grann som att börja om på nytt, nu får man en ny chans. Det är efter ett årsskifte som många bland annat börjar fundera på ett nytt jobb. Jag har redan fått ett par samtal från personer som funderar på att röra på sig och som frågat vad de bör tänka på. Det är nu när energin är pånyttfödd, när batterierna förhoppningsvis är påfyllda och vi har färska löften att ta bejaka som det ska hända! Det är nu – Ditt nästa jag ska inträffa. Det är faktiskt det som namnet Next u symboliserar. Varumärket syftar till att tänka i termen att vi alla har ett nästa jag, att vi alla kan förändra våra liv och nå dit vi vill, förutsatt att vi vill. Next u, you make the difference  – Det är Du som gör skillnaden.

Jag har alltid tyckt att man som individ gör skillnaden i sitt eget liv, ingen annan kan fatta besluten åt dig. Vi har alla eget ansvar för vad vi vill göra med våra liv. Oavsett hur man växt upp, vilken bakgrund man har så är det upp till varje individ att skapa sig den tillvaro man vill ha. Varje människa har sina egna preferenser för vad som är framgångsrikt, vi har alla våra egna mål att sträva efter. Det finns inget facit, det är det som är det fina med livet, det finns bara en inre tillfredsställelse. Visst är det lätt att man kikar på människor runt om kring och tycker att deras liv verkar så bra och inte blir det bättre med sociala medier där många verkar ha det så fantastiskt. Men faktum kvarstår, vill man förändra sitt liv så är det möjligt. Det kommer inte att ske snabbt, det kommer att ta sin tid. Man måste vara beredd på uppoffringar, på att förändra gamla vanor, att fatta obekväma beslut, men i slutänden tycker nog de flesta att det var värt det. Man brukar prata om talanger, men ingen talang har blivit det utan uppoffring, det ligger ofta oerhört mycket jobb bakom varje framgång. Det är lätt att titta avundsjukt på någon och tycka att den personen har haft mycket gratis, men ingenting är gratis. Visst har vi alla olika förutsättningar, både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt, men det finns så oerhört många exempel på människor som lyckats trots att de haft allting emot sig. Det handlar om inställning – vill man så kan man!

Häromdagen var jag på gymmet, då passade jag på att fråga tjejen i receptionen hur det såg ut nu efter nyår. Hon sa att det var galet och att det alltid var så efter nyår. Den största utmaningen enligt henne var att få folk att orka förändra, att fortsätta vecka ut och vecka in. När vardagen har kommit tillbaka, när motivationen tryter och resultaten inte blir som man hoppats då blir det lätt att man ger upp. Besvikelsen att inte all träning ger den effekt man hade hoppats gör att många faller in i vardagslunken igen och ett missat träningspass följs av ytterligare ett och vips så har man lagt det på is. Vi är byggda med ett väldigt starkt behov av belöning, vår hjärna är konstruerad med ett belöningssystem där dopaminet som utsöndras skänker oss en tillfredsställande känsla. Om vi inte belönar våra prestationer, kommer vi successivt att tappa gnistan att nå det mål vi satt upp. Utifrån det är det viktigt att sätta upp mål, både små delmål och ett större mål. Vi ska se till att ge oss själva belöning när vi når ett delmål och vi ska sätta upp en tidsplan som är rimlig, som ger oss utrymme att lyckas nå vårt mål utan att behöva försaka allt för mycket.

Om målet är att byta jobb under året, ska man se till att ge sig själv bra förutsättningar för att lyckas. En bra start är att ta reda på vad man vill jobba med, är det ett speciellt företag eller bransch som lockar? För att kunna nå ett mål är det bra att det är tydligt och då funkar det inte bara med ”byta jobb” och sen tro att det kommer lösa sig. Man får rekognosera, fråga sina vänner och försöka läsa på om branscher och företag som ser intressanta ut. När man väl har fått lite koll på vad man vill göra, är det dags att sätta upp sitt mål och sen göra en plan för att ta sig dit. Det kanske är så att man siktar på en vis typ av roll på ett bolag men att den inte finns tillgänglig just nu, då kanske det första målet är att ta sig in på bolaget och sen successivt jobba mot den rollen. Det kan ta sin tid, ett mål kan lätt sträcka sig över flera år, det viktiga är att staka ut vägen dit, vad som behövs för att nå dit över tid. Man kanske behöver komplettera med en viss typ av utbildning, språk eller något annat. Under den resan får man se till att ge sig själv belöningar och tala om för sig själv att man gör rätt. Många gånger är det bra att jämföra med idrottens värld, titta bara på de personer som gör en OS satsning, då handlar det om 4 år, med en tydlig plan. Att vara kortsiktig är inte melodin för den som är tillräckligt sugen att nå fram till ett visst mål. Det viktiga är att inte glömma av att njuta av resan, trots allt handlar livet om att leva i nuet, inte i en framtid.

Eftersom jag sedan barnsben alltid trott på att allt är möjligt, måste jag själv leva som jag lär. Jag har satt upp mina mål och jag är långtifrån där, jag tvivlar ofta om jag gör rätt saker, om jag tar rätt beslut, om jag valt rätt osv. Min egen resa har varit allt annat än rak, det har varit ett ständigt kämpande från att jag var liten till idag. Givetvis önskar jag ibland att jag hade fattat andra beslut, att jag hade valt andra spår, men nu är det som det är. För mig handlar det om att se framåt, att inse att livet är orättvist men att förstå att den enda som kan göra skillnaden i mitt liv är jag själv. Jag har alltid haft ett extremt starkt rättvisepatos och det får jag kämpa mycket med. Jag har jobbat stenhårt med att acceptera att livet är orättvist och utifrån det försöka forma det som jag vill. Skulle jag inte accepterat det hade jag förmodligen blivit bitter, jag hade börjat skylla på min omgivning och blivit avundsjuk, vilket är något jag avskyr. Bitterhet är för mig den sämsta egenskapen som finns, ur bitterhet kommer inget gott. Bitterhet är som ett gift som sakta bryter ner en. Att se sig själv som ett offer kommer aldrig leda till något gott. Jag kan spåra en hel del av offermentalitet på främst twitter. Där finns ett antal som ständigt ser sig själv som offer, de enda som mår dåligt av det är dem själva.

Nu är året 6 dagar gammalt och allt ligger framför oss. Vi går mot ljusare tider, om några månader slår blommorna ut, vårsolen värmer oss igen och allt blir lite lättare. Kanske är detta året då du blir ”Ditt nästa jag” och gör skillnaden för ditt liv? Beslutet är helt ditt eget, resan kommer inte att bli enkel men den kan bli spännande! Jag skulle vilja avsluta med att citera de första 2 meningarna i ett gammal svenskt pojkband som heter Noice , ”Du lever bara en gång och den gången är nu. Det finns bara en som vet hur du ska leva och det är du”

 

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • • • • • •
 

Entreprenörskap, tvivel, energibrist och känslan av att det faktiskt kan vända.

On 31 oktober, 2014, in Personlig utveckling, by stefan
1

Hur många gånger har man inte undrat över sina livsval? Hur många gånger har man inte undrat över hur livet hade blivit om man hade gjort si eller så istället? Självklart ska man inte tänka så, men visst händer det ibland att åtminstone jag stoppar upp och funderar över varför jag befinner mig på den punkt i livet där jag är. Ofta kommer det över mig när jag pratar med vänner och bekanta och deras respektive yrkeskarriärer, det är ganska lätt att bli avundsjuk. Jag har ett antal vänner som rent yrkesmässigt lyckats i livet, de har startat bolag som lyft, med ekonomisk trygghet som en av följderna. Själv har jag tagit några ödesdigra beslut som tyvärr kostat mig i stort sett alla mina pengar, vilket ibland kan kännas väldigt tungt.

När jag startade Next u, gjorde jag det i rent vredesmod. Jag slutade på Ineed den 1.a juni 2012 och den 30 juli 2012 hade jag startat Next u, med allt vad det innebär att dra igång ett bolag. När bolaget väl var startat så körde jag stenhårt, hade ingen tanke på vad jag ville, vart vi var på väg, det handlade om ren och skär överlevnad, med revansch som drivkraft. Man ska aldrig underskatta revansch som drivkraft, men i långa loppet räcker den inte. Förr eller senare kommer verkligheten ikapp och då behöver man hitta något djupare, något mer beständigt som gör att man orkar driva igång sig själv varje dag. Det är inte många som tänker på det, men som entreprenör är man oftast sin egen chef, motor, inspiratör och den som varje dag ska elda på både sig själv och de andra. Det finns oftast inte utrymme för eftertanke, det är en lyx man sällan kan kosta på sig. Man behöver ha en inre drivkraft, något som verkligen får en att kliva ur sängen varje morgon med en dröm om att förändra världen. Att ha pengar som drivkraft är inte hållbart, även om en kille som Jonas Sjöstedt tror att det är grejen varför man startar bolag. Orkar inte ge mig in på det spåret, kan väl bara säga att jag tycker han är helt fel ute.

Tidigt i våras kände jag mig allmänt less, livet var inte speciellt roligt. Även om jag egentligen inte hade något att gnälla över, så var min energi rätt dränerad. Varje dag jag kom till jobbet så kändes det rätt trist, trots att jag driver mitt egna bolag som jag är jättestolt över. Jag hade försökt uppbringa energi, men det är ingenting man trollar fram, det är något som kommer inifrån. Samtidigt som jag själv kände mig rätt dålig, pratade jag med vänner och bekanta som drev sina bolag med stor framgång, vilket givetvis sänkte mitt självförtroende rejält. Frågor som ”är jag kapabel att driva företag”, ”gör jag rätt saker” ”var är all min kreativitet” osv gnagde i mitt huvud. Mitt självförtroende, som jag alltid ansett vara rätt bra, var ordentligt tilltufsat. Jag började fundera på om jag kanske borde överväga att lägga ner, inse att jag inte har det som jag alltid inbillat mig att jag har. Jag måste erkänna att det är rätt tufft att se sina vänner lyckas samtidigt som jag själv känt mig rätt usel, det är inget jag tycker om. Det är riktigt jobbigt att börja tvivla på sig själv, det är inget jag önskar någon.

Jag har vänt och vridit på det mesta, kontaktat människor som jag anser vara duktiga, allt för att se om jag kan hitta tillbaka till mig själv och mina drivkrafter att driva detta bolag. Som 100 % ägare blir man rätt ensam, det är bara inse att man inte sitter inne på alla svar. Därför har jag frågat andra människor, främst andra entreprenörer om de har upplevt samma sak och hur de har kommit ur det. Svaren har varit många och inget har varit likadant, givetvis för att människor är olika. Jag vet inte om jag blivit klokare, men jag har iallafall frågat, sen är det upp till mig att göra vad jag vill med svaren.

De senaste veckorna har något hänt, jag har börjat hitta min kreativitet igen, jag har börjat få tillbaka elden i mig och jag börjar känna igen ”den gamla Stefan”. Äntligen börjar min energi komma tillbaka, idéerna börjar sakteliga komma tillbaka. Skapande kräver energi och det är inget som man bara hämtar. Ren energi föds inifrån, den föds utifrån en en passion för något man vill lägga sin själ i. För mig börjar det äntligen komma tillbaka, men oj vad jag tvivlat. Att vara entreprenör kan för många vara glamoröst, men jag undrar hur många sömnlösa nätter jag har haft genom åren. För mig är entreprenörskapet synonymt med att satsa på en idrottskarriär, man lägger alla äggen i en korg och sen kör man! För vissa bär det, andra får packa ihop. Det finns inga fallskärmar, ingen A-kassa eller nån annan försäkring, skyddsnätet för en entreprenör är obefintligt.

Jag har nu valt att göra en storsatsning, anställt ytterligare 2 personer, skriver på ett hyreskontrakt på 36 månader för nytt kontor och bygger om hemsidan. Mitt val är nu gjort, eller som Julius Ceasar sa – tärningen är kastad. Nu finns bara en väg och den är framåt. Det känns nervöst, det känns pirrigt, samtidigt känns så rätt! Jag är ingen människa som vill göra något halvdant, jag vill se hur långt det kan bära. Om jag själv alltid sagt att ”inställning är allt” då är det upp till mig och mitt team att bevisa det.

För drygt 1 år sen gick Kristian Gidlund bort i cancer. Kristian var den killen som skrev bloggen ”I kroppen min”, jag lovar att han hade velat gå all in på musiken om han hade levt. Många människor som befunnit sig på randen till något, har fått in klarare syn på vad de vill göra. Jag har väl aldrig varit i närheten av något sådant, däremot har jag haft turer som inte finns noterade här, som fått mig i ordentlig gungning. Jag har fått mina smällar, jag lovar att de är fler och värre än majoriteten av svenska befolkningen. En del är självförvållade, andra har varit rent otursamma. Det spelar egentligen ingen roll, livet handlar om att se framåt, historien kan inte förändra något, den ligger där latent. Man kan dra lärdom av den, thats it.

2015 blir för mig och Next u, den stora resan. Det är med stor tillförsikt, stor ödmjukhet och en sjuhelvetes vilja jag tar mig an detta år. Jag ser fram emot att komma till jobbet och förflytta gränser för mig och mitt team! Tillsammans är vi enormt starka, produkten vi säljer är fantastisk och den samlade energin är enorm. Det enda som behöver komma till är tillfälligheter, men även de rår man över. Som Ben Hogan sa – Det är egentligen fantastiskt, ju mer jag tränar desto mer tur har jag.

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • •
 

Öppet brev till samtliga politiker efter EU valet och inför valrörelsen!

On 30 maj, 2014, in Personlig utveckling, by stefan
1

Jag brukar undvika att skriva om politik men efter EU valet känner jag mig ändå manad att skriva min syn på varför jag anser att de flesta av Sveriges politiker misslyckas att nå ut med sina budskap. Förra veckan var jag på ett seminarium som handlade om presentationsteknik. En av de sakerna jag fick med mig därifrån var skillnaden mellan de personer som når fram till andra och de som inte gör det. Med andra ord, vad gör personen som lockar fram ett engagemang hos publiken, som gör att de tycker att det är intressant och spännande?

Efter att ha följt debatter i TV, via sociala medier och i tidningar kan jag bara konstatera att det handlar om verbal pajkastning. Är man inte för så är man emot. Har man inga egna argument eller svar, då ifrågasätter man motpartens å det grövsta. Man väljer dessutom att slira på sanningen, använder sig av statistik lite som det passar och det hela handlar mer om en teater om vem som är bäst på härskarteknik. Det här är politikens vardag och det trissas dessutom upp markant när det är val. Det blir många som tycker mycket, men få som levererar några svar. Jag vet inte om det är för att jag själv blir äldre eller om det faktiskt blivit en smutsigare valrörelse? Nivån har sjunkit dramatiskt och kontentan av det ser vi efter valresultatet – folk är missnöjda!

När jag satt framför valvakan häromdagen och såg Gunilla Carlsson svara på Moderaternas katastrofsiffror, såg jag en politiker säga det som hennes rådgivare förmodligen råder henne – Håll masken, visa inga känslor och framförallt VISA INTE ATT NI GJORDE FEL! Tänk efter själva, hur ofta hör ni politiker slänga sig med ordet ”utmaningar”? Istället för att faktiskt vara ärliga och säga ”vi har misslyckats med”. De olika partistrategerna har blivit så rädda för att vara ärliga att de idag har glömt sanningen och sunt förnuft. Istället kliver det in uppstickare, utan nån genomtänkt politik och tar 5-10 %. De har ingen täckning för sin ekonomi, inte nån ordentlig budget men desperationen och frustrationen är så stor att vi röstar på vem/vad som helst, bara det blir annorlunda. Vi har gått ifrån att välja till för att istället välja bort, det är en markant skillnad. Blockpolitiken är dessutom så cementerad att samtliga förslag som egentligen skulle vara bra, förpassas till närmsta sopkorg pga fel partifärg från avsändaren. Att det ibland råkar ligga en vettig tanke bakom förslaget spelar ingen roll. Ibland undrar jag om inte politikerna glömmer sina uppdrag, att makten är så viktigt att de vill ha den till varje pris.

Jag saknar ordet ”varför” inom politiken, att partierna tar ansvar och talar om varför vi ska göra si eller så. Jag vill ha känslor, jag vill att man kan erkänna sina fel och brister för att sedan göra om. Jag är medveten om att media med framförallt Twitter i spetsen har ett tålamod som är noll och skoningslöst dömer ut minsta fel, men det behövs politiker som vågar stå för något, som vågar peka ut riktningen, som kan ge oss en vision om att vi är på väg. Vi behöver få ser mer känslor, mer mänsklighet och det sista vi behöver är mer ”utmaningar”. Man kommer aldrig lösa invandringspolitiken genom att ducka! Vi behöver lyfta jobbiga frågor på bordet, jag tror inte svensken är rasist, däremot är uppenbarligen 10 % missnöjda med den politik som förs. Om man har problem på jobbet, i relationen eller nån annanstans är rådet alltid detsamma – Ni måste bli bättre på att kommunicera. För att kunna kommunicera med varandra krävs det att vi förstår varandra och att vi även respekterar varandra. Vi är alla olika, vi har olika bakgrund men vi är genetiskt lika, vi är människor av kött och blod o har samma värde. Men tyvärr kan vi inte kommunicera med varann, då behöver vi lära oss det. Lösningen är inte att förstöra torgmöten, vända ryggen till eller låta bli att diskutera med varandra.

Vi behöver politiker som pratar om vad som inte fungerar i vårt samhälle och som kommer med förslag på lösningar. Vi behöver inte mer missnöje, vi behöver politiker som talar om känsliga saker, som är ärliga med vad som gått fel och som pratar om en väg framåt. Vi behöver politiker som berör, som törs vara annorlunda, som visar känslor och som når fram till oss. Visst är vi alla olika, vi kommer aldrig att dela samma vision men låt oss åtminstone få alternativ att välja tro och hopp istället. Ge oss en vision, en väg framåt, visa att det finns saker som gått åt fanders men sluta med att kasta en massa skit på varandra. Ingen är vinnare när politiker ljuger, smutskastar varann eller duckar för problemen. Människor tröttnar ur och handlar i affekt, det blir kontentan. Inget parti sitter inne på alla svaren, alla har sånt som är bra och sånt som är dåligt.

Nu är den lilla valrörelsen dvs EU valet stängd. Nu går vi in i den stora valrörelsen med Almedalen som nästa anhalt. Jag kan bara tänka mig hur snacket inom olika partier går nu. Det ska analyseras vad som var bra och vad som misslyckades. Det finns ett uttryck som ofta används inom bl.a försäljning ”tala med bönder på bönders språk”. Tänk om samtliga politiker nu kunde redogöra för sitt partis vilja, på ett språk som vi alla förstår utan att fokusera på att hitta motpartens svaga sidor. Berätta för oss vad ni vill, varför ni vill det, varför vi ska köpa ert budskap. Berätta för mig och alla andra varför vi ska rösta i september.

Jag tror inte jag är ensam om att vara trött på att ständigt se partiledare svara korrekt. Jag kan heller inte se någon universell lösning framför mig och skälet är att det inte finns någon sådan. Jorden snurrar, tiden förändras och vi människor utvecklas. Därför måste politiken förändras med tiden, det som fungerade igår kanske inte alls fungerar imorgon. Låt oss få ta del av er syn på framtiden, låt oss få välja det istället för att ta del av de andras ”fel” i era ögon. Jag vill bli förförd att tro på något, jag vill se äkta engagemang och känslor, jag vill inte se förprogrammerade svar som ständigt är inövade. Att säga JA eller NEJ kan vara rätt befriande om jag ska fatta beslut. Låt åtminstone mig förskonas från vad de andra gör fel – berätta istället för mig VARFÖR jag ska köpa just ert budskap!

 

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • •
 

Vi är alla ansvariga för vårt eget liv och hur vi vill att det ska utvecklas.

On 22 februari, 2014, in Personlig utveckling, by stefan
1

Ibland dyker de bara upp, de där kvällarna när man börjar fundera över livet. Ikväll var en sån, jag blev ombedd att skicka ett fotografi för publicering och började bläddra bland gamla bilder. 2 timmar senare har jag vandrat minnenas allé, det har varit årstider, resor, människor och varje bild har sin egen historia. Man säger att en bild säger mer än 1000 ord och jag är den förste att skriva under på det! När jag letade bland mina bilder ikväll, hittade jag bilder från sommaren 2012, det var sommaren då jag avslutade Ineed och startade Next u. Jag kommer ihåg det som igår, känslan att lämna bolaget jag investerat 4½ år av mitt liv i. Idag kan jag summera den händelsen som en av de enskilt bästa sakerna som hänt i mitt liv.

På nåt sätt blir allt så lätt i efterhand, man sitter där med svaren, allt blir så enkelt och självklart. Besluten man tog då ser helt plötsligt så enkla ut, vägen var utstakad och egentligen var det mesta krattat och klart. Men när jag ikväll såg bilderna, i detta fall från en resa till Spanien, minns jag så väl den oro som fanns i min kropp. Jag sov dåligt, spelade dålig golf och tankarna var ofta nån annanstans. Jag njöt av värmen och sällskapet, men samtidigt vet jag att det kändes som att jag var på flykt. Resan var bara ett sätt att glömma det som hänt och det som skulle komma. Det blev ett depåstopp, ett nödvändigt sådant.

Ibland blir jag kallad ”mannen utan backspegel” av en av mina bästa kompisar. Han syftar på min resa, dels allt som hände innan men även den resan som hände med Ineed. Nånstans tror jag det är en nödvändighet att kunna skaka av sig motgångar, man får se det som erfarenheter. Man kan aldrig ändra historien, livet är det som händer nu och framåt, historien är egentligen rätt ointressant om man ska vara krass. Ingen av oss kan ändra något, vi kan bara dra lärdom av det hänt och se till att inte göra samma misstag igen. Vår inställning är vårt allt, det är utifrån vårt agerande vi bestämmer våra liv. Jag har tagit så många usla beslut, såna som nästan kostat mig allt jag har. Skulle jag gå omkring och grubbla över dem, skulle jag aldrig få ro. Livet handlar om att acceptera och agera, så krasst är det. Man får ha inställningen att man förmodligen tog det beslut som där och då kändes rätt. Att det sen visade sig vara fel får man hantera i efterhand.

När jag kikade igenom mina bilder, från de senaste 4 åren, sköljde hela minnesbanken som en våg över mig. Det är så mycket om har hänt de senaste åren, saker jag aldrig varit i närheten innan jag bestämde mig för att starta bolag. Samtidigt som alla minnen kom så kunde jag inte låta bli att le över hur mitt liv ser ut idag. Det blev så tydligt när jag såg bilderna och kommer ihåg de enskilda tillfällena. Idag känns allt så enkelt på nåt sätt (peppar peppar), bolaget är lönsamt, har träffat kärleken i mitt liv och livet känns harmoniskt. Saker och ting faller så sakteliga på plats, pusselbit efter pusselbit läggs i mitt livspussel. Den tacksamhet jag känner är enorm, samtidigt känner jag en hunger efter mer, mitt fokus är långt mycket större idag än det varit på många år. Skillnaden är att jag är stenhårt fokuserad på att bygga ett bra bolag, utan att ha en massa störningsmoment. Det är en enorm tillfredsställelse, att kunna rikta all energi åt ett håll.

Jag har ändå lärt mig att vara ödmjuk inför allt som finns framför mig. Alla dessa smällar har fått mig att inse att livet är föränderligt, man får inte ta något för givet. Det handlar om att skapa sig tillfällen, att fatta medvetna beslut och förstå att vi måste sitta i förarsätet på bilen. Vi är alla ansvariga för våra enskilda handlingar, det är vi som fattar besluten över våra egna liv. Vill man så kan man, så enkelt är det. Aktiva val vill jag minnas att det heter och det innebär att vi själva väljer vår egen väg, det är ingen annan som gör det åt oss. Livet finns under en begränsad tid, den tiden vill åtminstone jag förvalta så bra jag kan. Det kommer inte tillbaka så mycket vet jag! Tänk vad lite bilder och lite musik kan sätta huvudet i spinn.

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • •
 

Försäljning är det som utmärker en framgångsrik entreprenör!

On 2 december, 2013, in Personlig utveckling, by stefan
10

Förra veckan hade jag förmånen att befinna mig på Founders Alliance entreprenörsträff nere på Melker Anderssons Trattoria. Det var en intressant lunch, där vi dels hade förmånen att lyssna på Melker själv, men även att lyssna till Johan Tilander som grundade företaget Office Management. Det är alltid lika fascinerande att lyssna till människors olika historier, man inser hur mycket blod, svett och tårar som ligger bakom varje framgångsrikt bolag. Jag tror att framgången ligger i entreprenörens händer, det är egentligen inte affärsidén som är det unika. Många framgångsrika bolag har ingen speciell produkt eller något annat unikt, det är entreprenörens vilja och drivkrafter som gör skillnaden.

När jag lyssnade till båda dessa män, insåg jag att slumpen många gånger spelar in vilken typ av företag som bildas. Johan hade varit säljare på Carl Lamm och tyckte att han hade kört fast där, därför beslöt han sig för att starta eget istället. Han hade säkert kunna sälja vilken produkt som helst och lyckats lika bra med den, det som gjorde hans framgång var hans enorma driv! Melker å sin sida hade en brinnande passion för mat, därav att valet föll på den branschen. I min värld är framgångsrika entreprenörer många gånger att likställa med framgångsrika idrottsmän, de har valt sitt eget yrke och sen satsat allt för att lyckas. På varje framgångsrik entreprenör/idrottsman går det ett antal som inte har lyckats. Det finns en uppsjö av entreprenörer som inte riktigt slår igenom, de lyckas nätt o jämnt få sin verksamhet att överleva och det blir inte många kronor över. De håller ner sin egen lön, låter bli att pensionsspara och jobbar både dagar, kvällar och helger. Allt för att verksamheten ska hålla sig flytande. De här entreprenörerna läser man sällan om, de jobbar i det dolda och kämpar för sin existens varje dag.

Under min resa har jag varit med om en hel del. Bland annat har jag hunnit med att träffa ett gäng riskkapitalister och lyssnat på vad de tycker är viktigt, innan de väljer en potentiell investering. I de flesta fall väljer de att investera i en person eller ett team, före en bra idé. De vet att ingen idé är så bra att den idag säljer sig själv. Bakom varje bolag måste det finnas minst en person som passionerat brinner för försäljning. Kan den här personen som brinner för försäljning, lyckas rekrytera in flera som brinner för det, finns möjligheten att bygga bolaget större. Med en bra produkt kan man komma en liten bit, med ett bra team kan man komma väsentligt mycket längre.

Johan som har byggt upp Office Management, berättade att hans styrka var att hitta duktiga personer och göra riktigt bra säljare av dem. Han byggde säljtävlingar, skapade säljteam som tävlade mot varann och fick hela bolaget att tänka försäljning genom hela ledet. Hans tanke var att sälj skulle genomsyra bolaget och vara en röd tråd genom hela processen. Jag vet att detta också har varit grunden till flera andra bolags framgångar, några av dessa är Dustin och Academic Work,  som också har varit oerhört duktiga på att bygga upp bra och stora säljkårer som skördar stora framgångar.

Försäljning är något som i folkmun många gånger anses vara lite ”fult”, man associerar sälj med ”de som ringer hem och försöker kränga saker till en”. I min värld är försäljning något fint, det är grunden till att många företag blomstrar, att man kan anställa människor och att man bidrar till samhället med bland annat skatt. Jag är också en av dem inte gillar krängare, försäljning handlar om att först identifiera ett behov innan man säljer in sin produkt/tjänst. Försäljning hänger också i mångt och mycket ihop med timing, att behovet finns där just då. Jag är övertygad om att de flesta entreprenörer skriver under på att skillnaden mellan ett bolag som nätt o jämnt överlever och ett som går bra, beror på att det bolaget som går bra lyckats med att sälja sina produkter/tjänster i större utsträckning. Man kan likställa det med ett idrottsteam, ett vinnande team avancerar i ligan medan ett förlorande riskerar att falla ner i lägre divisioner.

Jag som har valt att driva Next u, ett rekryterings – och bemanningsföretag, får ju ofta möjligheten att träffa människor som funderar på vad de vill jobba med. Försäljning ligger för många ganska långt ner på listan över drömjobb, däremot ligger entreprenör ofta rätt högt upp. Framförallt bland de yngre som vill komma ut i arbetslivet. Jag tror inte många av de riktigt har förstått att entreprenörskapet är oerhört tätt förknippat med att kunna sälja. Därför är mitt tips till alla som funderar på att någon gång starta bolag, börja med att testa på försäljning, det kommer att vara nyckeln till att kunna driva upp ett bolag. Entreprenörskapet är verkligen inte för alla, det kräver en hjärna som jobbar 24/7, det kräver ett psyke som klarar av det mesta. Det kräver också en förmåga att hantera misslyckanden, att inse sina tillkortakommanden och tänka om och agera, inte vara passiv och hoppas. Entreprenörskapet är fantastiskt, men det är också en livsstil, man äter, lever och sover sitt bolag. Det bör man ta med i kalkylen, den dag man börjar överväga att starta eget.

Eftersom vi nu lever i en tid där självförverkligande ligger högt upp i de flesta undersökningar, tycker jag att det är lite märkligt att så få söker sig till försäljning. Serviceyrken i olika former drar mycket ansökningar, däremot drar inte säljyrket tillnärmelsevis lika många. Min gissning är att det beror på säljyrkets klang, tyvärr. Jag hoppas att vi kommer se en förändring gällande detta, att säljyrkets rykte ska börja peka åt rätt håll igen. Om Sverige ska fortsätta vara ett land där entreprenörskapet ses som något bra och fint, då krävs det att säljet börjar komma upp på agendan. I annat fall har åtminstone jag svårt att se hur vi ska öka den procentuella andelen bolag som genererar uthållig tillväxt, som är navet för att generera jobb och välfärd.

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • • • • • • •
 
« Previous Entries