När jag läser detta skulle inte jag vilja jobba med mig själv! Skulle du vilja söka det här jobbet med en sån chef?

On 12 februari, 2015, in Bemanningsbranschen, by stefan
2

Jag har sedan länge tappat räkningen över hur många platsannonser jag har skrivit genom åren. Det har varit alla typer av tjänster och 99 % av dem har haft en massa ”önskningar, krav, måsten, bra att ha, en merit” osv…Jaja, ni fattar grejen.

Enligt statistik sker nånstans mellan 70 – 80 % av alla uppsägningar till följd av dåligt ledarskap. Man kommer inte överens med sin chef eller så gillar man helt enkelt inte att jobba med vederbörande. Med andra ord kan man konstatera att ledarskap är viktigt! En bra chef kan vara avgörande till varför man älskar sitt jobb precis som hen också är avgörande till varför man slutar. Nu står vi i begrepp att anställa och då uppstår givetvis frågan – Hur är jag som chef?

Vi ska anställa en rekryterare/konsultansvarig som alltså ska få mig som chef. Givetvis finns det ett antal kollegor men vid dagens slut är det jag som fattar besluten. Å hur tusan är då jag som chef?

Jag frågade den person som jag jobbat längst med här, vilket är drygt 6 år. Hennes omdöme lät så här, typ…

– Stefan, du måste förstå att det är speciellt att jobba med dig. Du är impulsiv, kreativ, fattar ibland alltför snabba beslut, vill gärna vara med överallt, tar mycket plats, ger och tar energi, far omkring som en Duracellkanin och skickar mail som ibland kan misstolkas. Man måste vara tålmodig att jobba med dig, samtidigt är det väldigt kul, det händer oftast nåt, du vill alltid framåt och är full av idéer. Du är som en öppen bok vilket ibland är jättejobbigt, samtidigt är det många gånger skönt, för då behöver man inte fundera var man har dig. Ska man ha dig som chef måste man vara inställd på att det går fort, det är entreprenöriellt och allt är inte helt uppstyrt. Samtidigt får man vara med och påverka väldigt mycket, vilket är kul. Vi har ju jobbat ihop i 6 år, så för mig passar det perfekt, jag gillar en miljö där allt inte är hugget i sten. Det krävs dock en speciell person för att orka med att jobba i en sån miljö, man måste vara beredd på att bli ifrågasatt och försvara sina beslut. Det är höga toppar och djupa dalar, men du är ju sån som person. Men du har hjärtat på rätt ställe och det betyder väldigt mycket, du ber också om ursäkt om du har gjort fel, det finns ingen prestige vilket är skönt.

Jahaja, det kändes ju sådär att få höra det, samtidigt var det givetvis nyttigt. Min ledarroll är med andra ord både otydlig, oprecis och svängig. Jag som gått omkring och trott att jag är fantastisk som ledare och chef – Boom där försvann den bilden! Å andra sidan tar jag det som positivt att det händer nåt, att jag har mycket idéer och att jag har hjärtat på rätt ställe. Att jag är som en öppen bok visste jag redan, mina vänner älskar att lira poker med mig då jag alltid blir överlycklig så fort jag får bra kort.

Nu ska vi alltså anställa en person som ska förhålla sig till det här. Som ska jobba med rekrytering och bemanning, som ska genomföra videopresentationer, göra kravprofiler, searcha fram de bästa kandidaterna, identifiera de mest lysande personligheterna, klura ut nya annonskanaler, skriva bra och träffande annonser, bygga nätverk, sälja in nya tjänster, ringa på referenser med mera med mera…Dessutom måste man gilla att jobba i en miljö som är svängig, i ett bolag som ska förändra rekryteringsvärlden, som är i full gång att ta fram tjänster som inte ens finns idag. Man behöver både vara kreativ, uthållig och inte ge sig om man inte hittar rätt kandidater. Dessutom kan arbetstiderna variera, det kan ibland bli kvällar och att vara flexibel är ett måste. I ett entreprenörsdrivet bolag som strävar efter tillväxt får man vara beredd på det mesta.

Egentligen skulle jag vilja anställa en person som både är tjej och kille, som är ung men ändå gammal, som har ett förnuft som min fantastiska mormor och energi som jag själv hade när jag var 20 år. Klok som en bok, förnuftig som få, engagerad och entusiastisk över livet och som kan läsa människor. Att inneha en analytisk förmåga krävs i rekryteringsrollen och samtidigt måste man kunna vara stabil som en klippa när det blåser. Att behålla lugnet i stressade situationer är inte alla som kan, men här är det ett måste då vi mellan varven behöver jonglera ett 10-tal uppdrag parallellt.

Om du inte är avskräckt än kan du kika in på vår hemsida och läsa mer om oss, kolla vår film samt rent av skicka in en ansökan.

Vi hörs!

/Stefan

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • • • • • • • • • •
 

Det tar lite tid att skapa en karriär – många unga behöver jobba lite på sitt tålamod.

On 23 september, 2014, in Personlig utveckling, by stefan
1

När jag växte upp var det ofta vuxna som sa till mig att jag måste ha tålamod. ”Rom byggdes inte på en dag” har jag hört mer än en gång och jag minns att jag ofta blev ganska frustrerad över de vuxna som inte förstod nåt. Idag när jag själv är vuxen, börjar jag förstå vad de menade, saker och ting tar tid, erfarenhet är något man lever sig till och jag borde faktiskt ha lyssnat lite mer noggrant ibland. Många gånger är det bra att ha lite tålamod, saker och ting tenderar att ta lite mer tid än vad man tror.

Vid ett 10-tal tillfällen under augusti/september har jag haft förmånen att träffa drygt 70 entreprenörer och chefer på frukost. På varje frukost har det varit några gemensamma nämnare som kommit upp, en av dessa har varit att yngre människor skulle behöva jobba på sitt tålamod. Många upplever att de yngre människorna som de har anställt, ganska ofta kliver in och vill snacka om sin utvecklingsplan, sitt nästa steg och hur de vill ha det på sitt jobb. Trots att de många gånger inte varit där längre än några månader. Många av dessa chefer är inte vana med den framfusigheten, vilket många gånger har resulterat i en krock, som tyvärr lett till att den yngre personen till valt att säga upp sig. Det här är olyckligt och jag tror att kommunikationen och förväntningarna är det som är boven i dramat.

Under en av dessa frukostar var det en av deltagarna som berättade hur de hade jobbat med detta. De hade tidigare haft väldigt stor personalomsättning i sin säljorganisation men nu hade de fått ordning på det. De hade nu ändrat sin strategi och valt att vara tydligare redan vid starten av sin rekrytering. De hade valt att satsa mer på oprövade kort som saknade branschkunskap, de hade också valt att satsa mycket på intern utbildning och på ”mjuka” belöningar. För att identifiera dessa ”mjuka” belöningar hade de pratat med de anställda på tidigt stadium och frågat vad de tyckte var viktigt, vad som motiverade dem och vilka förväntningar de hade på sitt jobb. Därefter hade de presenterat en plan där företaget visade vilka förväntningar man hade på dem, vilka belöningar man hade satt upp och vilka regler som gällde. Allt var tydligt och det fanns ett medbestämmande, vilket många hade uppskattat.

Med tanke på att majoriteten av svenska chefer ofta har passerat 35 år, blir lätt kommunikationen med den yngre generationen lite trubbig. Förväntningarna på varann är olika vilket i slutänden sällan brukar bli bra. Därför gillade jag det sättet som företaget ovan använde sig av för att skapa en bättre sammanhållning, uthållighet och därmed resultat. Min erfarenhet efter 8 år inom rekrytering och bemanning är liknande. Jag tycker mig gradvis se att tålamodet är något som successivt blivit sämre och man vill gärna göra karriär på kort tid. Ofta vill man nå drömjobbet direkt, utan att behöva börja nedifrån. De flesta av oss har börjat nånstans och jobbat oss uppåt, det är också det som skapat vår kunskapsbank, som så ofta behövs för att kunna hantera olika situationer.

Förra veckan var jag på ett möte med ledningsgruppen på Sälj & Marknadshögskolan. Där var 2 elever med som klassrepresentanter. Vi pratade lite om vad de ville göra och den ena tjejen sa att hon nog ville jobba inom marknad istället för sälj. Jag förstod henne, samtidigt pratade vi om konkurrensen på arbetsmarknaden i allmänhet och på marknad i synnerhet. På varje marknadsjobb brukar det komma hundratals ansökningar där många är väldigt kvalificerade, vilket gör det extremt svårt att nå hela vägen fram. Därför gav jag henne rådet att börja på sälj för att lära sig och sen söka sig vidare internt. Jag sa att hon kommer att få räkna med att göra ett antal år inom sälj innan hon kan söka sig vidare. Jag tror många skulle tjäna på att se ett jobb lite mer långsiktigt, att börja nånstans på ett bolag, se till att över tid visa resultat och på så vis bygga sig ett eget varumärke. Livet är inget 100 meters lopp utan det handlar om att springa marathon, det gäller att vara uthållig och leverera över tid. En karriär tar tid att bygga, eller som man brukade säga till mig när jag växte upp ”Rom byggdes inte på en dag”.

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • • • • •
 

Varför ska man som VD närvara inom sociala medier? Är den svenska VD kåren fegare än sina internationella kollegor?

On 24 april, 2014, in Personlig utveckling, by stefan
0

Jag har under lång tid väntat på att få se en svensk vd som tar stafettpinnen inom sociala medier. Carl Bildt var den förste politiker som redan 2005 drog igång sin blogg ”Alla dessa dagar” för att själv kunna styra över sin egen kommunikation. I vårt grannland Norge har Petter Stordalen också förstått värdet av sociala medier och startade sin egen blogg december 2012. Den svenska vd skaran lyser dock med sin frånvaro inom sociala medier. Själv tycker jag att det är anmärkningsvärt att det knappt finns någon svensk vd som idag driver sin egen blogg!

Min gissning till det är att den svenska vd kåren hyser en stor rädsla till sociala medier. De har köpt in på alla dessa tidningsartiklar som ständigt lyckas hitta nya vinklingar till hur man inte får bete sig på nätet. Att ligga under radarn är oftast en säkrare väg än att våga ge sig ut och pröva. Den svenska vd kåren skulle ha mycket att vinna på att faktiskt börja blotta sig själva som människor. Svensken är inte dummare än att förstå att man som vd också har dåliga dagar, fattar fel beslut och mellan varven inte är på topp. Att sitta som vd är många gånger företagets absolut mest ensamma roll. Man ansvarar både inför styrelsen som förväntar sig ständiga leveranser och övriga medarbetare på företaget som förväntar sig att man som vd sitter inne med alla kloka svar. Dessutom är man oftast den som hängs ut medialt om något händer. Som vd är man ytterst ansvarig för det dagliga, vilket gör jobbet väldigt utsatt.

Gemene man på gatan kan inte se att det nånsin är ”synd” om en vd, ”de har ju stora fallskärmar, bonusar och avgångsvederlag”, det är inget synd om dem. Ska man tro medias bild, så är det precis så det är, men om man tittar på verklighetens vd ute i svenska företag ser det annorlunda ut. I Sverige finns drygt 1.000.000 företag dock är det endast drygt 36.000 som är mer än 10 anställda. En bråkdel av dessa finns på börsen och det är också de som representerar medias bild över vd lönen och förmånerna. Övriga bolag är sällan lika intressanta att rapportera om, såvida det inte inträffar något sensationellt, då blir det intressant. Ett bolag som får osedvanligt mycket stryk just nu är Klarna. Under flera veckors tid har DI haft en följetong om hur ”de lurar sina kunder” genom att skicka ut påminnelser med avgifter innan fakturan ens har kommit ut. Det har garanterat hänt, men har man 5.000.000 kunder så händer det misstag, det är ofrånkomligt. Skulle media börja fokusera lite mer på bankerna skulle de hitta långt mycket värre information, men det verkar finnas nån slags osynlig maktbalans mellan storbankerna och media som gör att de sällan råkar ut för några större rubriker. Bortsett från lite bonusregn som Anders Borg mellan varven gör populistiska utspel om.

Som vd är man också ytterst ansvarig för att se till att man rekryterar in de absolut bästa medarbetarna till sitt företag. Framgångsrika bolag brukar ofta vara synonymt med duktiga människor. Oftast finns det dessutom en bra företagskultur som låter människor växa och utvecklas, vilket skapar en större lojalitet hos både medarbetare och kunder. En välmående organisation brukar ofta leda till ett lönsamt bolag vilket i slutänden skapar en nöjd vd. Det här är inget nytt, alla normalt funtade människor förstår detta. När man idag intervjuar unga människor och frågar dem vad som vad som är viktigt och vad som attraherar hos ett företag dyker det upp lite intressanta saker. Väldigt många ser upp till personer snarare än organisationer. Det syns tydligt inom politiken men det börjar också märkas inom näringslivet. Daniel Ek, Niklas Zennström, Sebastian Siemiatkowski är några namn som nämns med respekt. Många unga människor ser upp till de här personerna genom deras gärningar och lösningar de skapat. Men det är få företag som gör den lyckade resan, de allra flesta flyger under radarn, trots Hr och marknadsorganisationer som spenderar mängder av pengar på reklam och åtgärder för att höja bolagets status. En av pusselbitarna till Choicekoncernens stora framgångar är hur Petter Stordalen har skapat sig ett namn. Vem är vd för Scandic, nån som vet?

Om man som vd skulle börja jobba med sitt eget varumärke, är jag övertygad om att det kommer att gagna företaget. Människor i allmänhet och unga i synnerhet gillar att följa en person, inte en organisation. Vi ser idag att alltmer börja handla om storytelling, man vill gärna få veta lite mer om bolaget. Bolagets själ gestaltas ofta internt av en vd, men utåt har de flesta knappt en aning om vem den personen är. Jag förstår inte varför man som vd inte börjar ge lite mer av sig själv? Varför är man så vansinnigt rädd att visa sig mänsklig? Bara för att man har en titel innebär det inte att man är en övermänniska, även om man själv vill tro det. Percy Barnevik är väl den som skapat myten om att vd.n är övernaturlig.

Vad finns det för fördelar att som vd börja agera i sociala medier och t.o.m starta en blogg? Till att börja med kan man börja berätta lite om hur livet som vd är. Man kan börja ge företaget en själ utåt, man kan också i större utsträckning förhindra att media styr informationen om bolaget. Man har möjlighet att ligga steget före, bli lite mer personlig, lufta tankar och ideér och bygga ett mer intressant varumärke för att attrahera unga människor att söka sig dit. Unga människor googlar garanterat den högsta chefen, annat ska man inte inbilla sig.

Ytterst handlar det om okunskap som i sin tur skapar en rädsla. Rollen som vd betingar något mer, det finns något extra i ordet. Många skulle tjäna på att avdramatisera det ordet en smula, trots allt är det bara en titel på en människa av kött och blod. Börja bygg företagets varumärke genom att bygga ditt eget. Man ska inte vara rädd för att synas, att vara mänsklig. Människor följer en ledare, de vill gärna vara med i den personens sfär. Där det finns personlighet finns det också energi. Med rätt riktad energi kan människor uträtta stordåd, men det ska vara äkta, det är viktigt.

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • • • •
 

Bokslut, ledarskap och titta framåt.

On 19 september, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
4

De sista dagarna har jag reflekterat över livet och vad som är viktigt. Efter den här våren och sommaren är det ganska naturligt att det har kommit en mängd tankar som behöver sorteras. Livet handlar rätt mycket om att bearbeta saker och så småningom göra bokslut. Jag har äntligen gjort bokslut med Ineed och det känns bra. Mina aktier är avyttrade, jag kan med gott samvete se tillbaka på den resan och inse att jag lärde mig mycket. Livet är en förbannat hård skola, det är bara att inse.

Idag när jag klev in på kontoret mötte jag mina gamla kollegor som idag är anställda i Next u. Vi satt ner, tog en kaffe och skrattade, det var underbart, känslan att tillhöra ett gäng där det verkligen är en för alla – alla för en. Vi pratade ganska länge om hur viktigt det är med trivsel på jobbet, att känna delaktighet och att framförallt tycka om sina kollegor. De berättade hur det kändes att jobba på en arbetsplats som de hade älskat och som sedan hade blivit till en kyrkogård. Man viskade, ingen skrattade och man räknade timmarna till man skulle få gå hem. Jag blev lite ledsen när jag hörde det.

Jag vet hur det är, jag har själv upplevt det några gånger. Känslan av ångest, när man stänger dörren hemma och vet att man är på väg till jobbet. I samtliga fall där jag råkat ut för det, har det handlat om dåligt ledarskap. Att jag haft en chef jag inte kommit överrens med, en sån som alltid vet bäst och som ständigt förminskat mig. Det har varit oerhört jobbigt och då anser jag mig själv vara en man med gott självförtroende och med en positiv livssyn. Ändå har personerna i fråga lyckats spräcka min barriär och få mig obekväm, mycket obehagligt. En dålig chef kan verkligen förstöra vilket arbetsplats som helst, det är verkligen tragiskt.

Jag har själv aldrig hävdat att jag är en bra chef, däremot är jag en duktig inspiratör. Min styrka som entreprenör och chef är att  jag får människor i min omgivning att trivas. Jag tror att jag lyckas med det genom att jag bara är mig själv, no more – no less. Mina intentioner är ärliga och prestigen är noll. Min grundsyn är att vi alla är lika viktiga, oavsett vem vi är och vad vi har gjort. Det är egentligen inte så märkvärdigt, det handlar bara om att vara trygg i sig själv och våga göra fel, för det gör vi alla, ständigt.

Min egen uppväxt är enkel, jag växte upp ute på Värmdö, med en mamma som satt i taxiväxeln och en styvpappa som körde taxi. Vi hade aldrig några pengar, det var ett ständigt kämpande. Jag tog mitt första sommarjobb när jag var 13 år, då satt jag i min farbrors verkstad och borrade i små stålgrejer som han sedan sålde till olika företag. Om man växer upp utan pengar, då blir man så illa tvungen att kämpa, det finns liksom inga andra vägar till framgång. Det enda som gäller är att kämpa, i mot – och medvind. Samtidigt blir man ödmjuk inför eventuella framgångar, det handlar om att dela dem med alla som varit med på resan. Kan man behålla den grundsynen, att dela med sig och samtidigt vara beredd att kämpa tillsammans tror jag att man kan bli en bra ledare. Det handlar inte bara om vad man säger, det handlar oerhört mycket mer om vad man gör!

När jag kom hem från jobbet idag, konstaterade jag hur glad jag kände mig. Det var länge sen jag hade en sån härlig känsla i min kropp. Det mest fantastiska är att jag inte har en spänn på fickan, bolaget är nystartat och jag får tänka på varje utgift. Trots det känner jag just nu så oerhört lyckligt lottad. Skrattet är tillbaka, jag träffar mina fantastiska kollegor varje dag och inom nån dag eller två har vi en hemsida som gör att vi kan börja sälja. Visst är pengar viktiga, men de har ingenting med lycka att göra. Dock skulle jag själv må bra av att tjäna lite nu, den här resan har kostat på. Trots det så ser jag verkligen fram emot den här hösten och vintern, det kommer att bli kanon! Livet är nu, det är bara kasta sig ut och ta för sig. Vem vet hur morgondagen ser – inte jag iallafall.

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • •
 

Framgång kommer inte gratis!

On 2 oktober, 2011, in Personlig utveckling, by stefan
5

I veckan som gick fick jag ett väldigt roligt uppdrag! Jag ska för Solresors räkning bege mig till Fuerteventura och spela golf och blogga om det under en vecka. Jag kommer att ta med mig en kompis ner och tillsammans ska vi göra en utvärdering om banor etc. Det är roligt att se alla kommentarer från människor som gratulerar men också de som anser att jag har flyt som får såna här uppdrag.

Om man som jag stått och slagit golfbollar från tidig morgon till sen kväll under 20 år, för att sen starta företag och i snart 4 år förtvivlat kämpa 12 timmar om dygnet känns det rätt välförtjänt att få lite payback. Resan att försöka nå sina mål kommer sällan gratis. Det är ofta blod, svett och tårar! Jag vet inte hur många gånger min bil har varit sist kvar på golfklubbens parkering. Där har jag ensam stått och slagit bollar, allt i förhoppning att lyckas nå de mål jag satte upp. När jag sen drog igång iNEED satte jag upp höga mål. Än så länge är vi inte där, men vi kämpar varje dag för att lyckas nå dit.

 

Mina arbetskollegor kan nog många gånger tycka att jag är rätt jobbig. Framförallt mina kollegor på säljavdelningen, där jag konstant ligger på och undrar hur det går. Jag försöker dock att tänka på hur jag gör det, även om jag inte alltid lyckas. Aktiv coaching är svårt, men om man vill nå målen krävs det energi och vilja av stål. Vissa dagar känns oerhört kämpiga, men det handlar väldigt mycket om att knyta näven i fickan och aldrig ge sig. Det finns ett ordspråk jag gillar, ”allt som inte dödar – härdar”. Det ligger mycket sanning i det. Motgångar gör oss många gånger bättre, starkare och klokare. Det gäller bara förstå orsaken och sedan agera utifrån den. Enbart hårt arbete leder inte till framgång, man måste också agera smart. Att lära sig sin marknad, sin produkt och ha känsla för trender är oerhört viktigt. Det gäller att vara modig och våga agera efter något man tror på. Som svensk är man fostrad att vara ”mainstream” d v s följa strömmen och göra som alla andra. Min resa har so far varit allt annat än mainstream. Inom mig finns alltid en ”röst” som frågar om det går att göra på något annat sätt, är detta den enda vägen eller kan man göra på något annat sätt? Jag har alltid varit orädd och nyfiken vilket gör att jag konstant söker information och ställer frågor. Det jag inte vet måste jag konstant ta reda på. Det här är egenskaper som rätt använt kan vara till godo, i golfsammanhang har de dock alltid varit en belastning.

 

För en tid sen genomförde jag en beteendeanalys som levererades i färger. Det var spännande, att få lite svar på varför man är som man är och samtidigt förstå människor runt omkring en. Beteendeanalysen syftade till att man ska lära sig förstå sin omgivning och kommunicera utifrån det. Om man förstår lite mer om sina medmänniskor är det väsentligt lättare att förstå sammanhang. Om man som jag är väldigt impulsiv, energisk och inte så strukturerad, kan det lätt bli en krock när jag möter någon som är mer eftertänksam. Jag måste lära mig att kommunicera på den personens villkor för att budskapet ska landa rätt. Eftersom jag i hela mitt liv varit intresserad av psykologi kan jag inte låta bli att bli fascinerad när jag upptäcker nya saker. Att förstå sin omgivning är allt annat än lätt, men om man är intresserad av andra människor kan man alltid lära sig lite mer.

Om några veckor bär det av till Fuerteventura, därför kommer jag att inom snar framtid sparka igång ytterligare en blogg. Den kommer att vara lite annorlunda uppbyggd än denna.

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • •
 
« Previous Entries