Att människan oftast vill ta den kortaste vägen, det vet vi. Vi vet också att människan köper med ögonen, sånt som vi finner tilltalande vill vi gärna ta till oss. Trots dessa solklara insikter lyckas vi ändå många gånger välja bort det självförklara för att istället köpa in på något annat, det är ytterst märkligt.

Vad är det då jag tänker på som jag associerar med detta? Självklart tänker jag på jobbsökandet, detta fenomen som verkar ha hittat en egen fil, där de enkla, smidiga lösningarna är sopade under matten till förmån för byråkratiska, fyrkantiga lösningar där konsumenten (kandidaten) ska leta sig fram till jobbet genom ett gäng klick för att registrera sig innan vederbörande kan påbörja köpprocessen genom att fylla i mängder av information om sig själv i 3-5 steg, för mig är det hål i huvudet! Den senaste tiden har jag förberett mig inför en föreläsning jag skulle hålla i ämnet, som den vän av ordning jag är, vill jag gärna vara förberedd. Därför agerade jag jobbsökande och genomförde ett 20-tal olika sökprocesser utan att till sist trycka ”skicka ansökan”. Det är snart 2017 och när det kommer till jobbsökandet, har visst klockan stannat på 1980, kom igen!

Om vi delar upp marknaden i 2 delar, vanliga företag och rekryteringsföretag, så ser det lite olika ut. De vanliga företagens hemsidor brukar gömma lediga jobb under ”Om oss”, efter lite detektivande och sisådär 5-6 klick brukar man hitta fram till en sida som ofta är så urbota tråkig att man nästan tappar lusten att söka jobbet. Man bör vara ordentligt sugen på det jobbet och man bör dessutom sitta framför en dator och ha gott om tid om man ska söka jobbet, men tid är ju något vi alla har i överflöd, det vet vi… Att överhuvudtaget kunna använda sin mobil till detta är mer eller mindre omöjligt, trots att 86 % påbörjar sitt sökande i mobilen enligt en undersökning av Kelton Research. Min gissning är att bortfallet blir rätt stort.

Rekryteringsföretagen som har detta som levebröd borde iallafall vara fenor på detta – kan man tycka. Efter att ha gjort en liten snabb research även där, så är det beklämmande, de har inte kommit ett dyft längre än företagen. På vissa av bolagen får man dessutom leta sig fram till jobben, innan man ska sätta igång med proceduren att börja registreringen, joråsatt…

Om jag satt som köpare på ett företag som skulle köpa in rekryteringstjänster, då skulle jag fråga rekryteringsföretaget, hur de jobbar med sin ansökningsprocess? Hur de gör sina jobb mer attraktiva än konkurrenterna? hur gör de för att jag som företagare ska sticka ut ur mängden? Kan man söka deras jobb via mobilen? Var hittar de sina kandidater? Dessutom skulle jag kolla in deras hemsida och läsa igenom några annonser, har de snyggt typsnitt, är det enkelt att söka jobb via deras hemsida, blir mina annonser snygga osv. Vi agerar idag på en marknad där kandidaten har betydligt större inflytande, då måste vi börja agera därefter.

Om E-handeln hade varit lika långt bak i utvecklingen som rekryteringsmarknaden, då hade vi fortfarande enbart handlat i butiker, vi hade gjort våra bankärenden på bankkontoret och jag undrar om vi inte fortfarande hade använt telefonkatalogen..

Jag tror att vi som agerar i rekryteringsbranschen måste gå före och spåra, vi måste se kandidaterna som konsumenter som ska KÖPA ett jobb. I Kotlers gamla marknadsföringsvärld, pratar man om produkt, pris, påverkan och plats, detta gäller i allra högsta grad för rekryteringsvärlden. Vi måste finnas med våra annonser där kandidaterna finns, de måste vara attraktiva, de måste påverka oss att vilja söka och priset översätter vi till ansökningsprocessen – dvs det ska vara enkelt att genomföra ansökningen. Om vi gör detta kommer vi garanterat att attrahera fler personer att byta jobb vilket gör att vi hjälper företagen att hitta rätt medarbetare snabbare och därmed kommer marknaden att växa. Vårt existensberättigande är att vara bättre än företagen på detta, är vi inte det så kan de lika gärna ta hand om processen själva, så enkelt är det.

Jag hoppas att vi ser en utveckling på detta under 2017, jag ska definitivt vara med och dra mitt strå till stacken. Vi på Next u ska fortsätta att utveckla vårt koncept med video, vi ska lansera mobil rekrytering och vi fortsätter utmana gamla strukturer och vanor. Vi är än så länge en liten spelare, men vi har höga ambitioner och är snabbfotade, det brukar vara en bra kombination.

Entreprenör – på liv & död

On 22 augusti, 2016, in Personlig utveckling, by stefan
0

När jag var liten och läste sagoböcker fanns det ofta en magiker som med sitt trollspö kunde förändra världen i ett nafs. Det var drömmen att hitta ett sånt spö och sen trolla fram massa godis, leksaker och annat som gjorde livet mer spännande! Som entreprenör önskar man många gånger att det verkligen gick, dessvärre inser man framgång inte kommer av trollspön och önskningar, det kommer endast genom hårt arbete, bra beslut och ett ständigt strävande efter utveckling. Dessvärre blir man som entreprenör lätt drabbad av trollspöet dock.

När man som entreprenör lyckas skriva avtal med ett större företag känns det fantastiskt! Det är ofta en lång process, en mängd möten, upphandlingar och prisförhandlingar. Det är sällan någon räksmörgås att signa ett större avtal, men känslan när man signat och påbörjat samarbetet är euforisk. Som mindre spelare vet man att leverans är nyckeln och är det en större kund är man alltid på tårna vid minsta signal. För ett gäng år sen vad jag VD i ett annat bolag med 10 – talet anställda och vi lyckades skriva ramavtal med Coca-Cola, jag kommer aldrig glömma den känslan. När avtalet väl var påskrivet satt jag ned med dåvarande HR direktören och berömde henne för att jag tyckte det ett modigt beslut att skriva ett avtal med ett litet bolag och svaret jag fick var, citat ”Stefan, min erfarenhet av samarbeten med mindre bolag är enkom positiv, de är alltid på tårna när vi hör av oss och ger oss alltid högsta prioritet”. Jag hade inte riktigt tänkt på det så, men när jag väl funderade på det tyckte jag att det var både logiskt och klokt, alla företag/människor gillar att bli furstligt behandlade.

Som en mindre spelare vill man alltid leverera världsklass, oavsett tidpunkt och klockslag. Som entreprenör lever man med sitt bolag 24/7, oavsett var man är finns ständigt tankarna och oron för att man missat något. Det är också en del av nerven som gör att åtminstone jag älskar entreprenörskapet, det är på riktigt och det är få saker i livet som ger större kickar och arga känslor som företagandet – heaven and hell! Nedsidan med att skriva avtal med större kunder är att trollspöet lätt kan svinga tillbaka helt utan orsak, man är oftast bara ett samtal bort från att tappa ett väl fungerande samarbete. Någon slutar eller byter position och helt plötsligt är det någon ny person som fattar besluten och då kan pendeln svänga snabbt. Det som anställda på större bolag sällan förstår är hur hårt det kan slå på ett mindre bolag. Som mindre spelare är varje anställd en stor investering, man räknar med att växa sin business med en stabil grund av kunder i botten för att sedan fortsätta öka med nya kunder, samtidigt vill man inte tappa någon kund, framförallt inte någon stor kund.

Entreprenörskapet är en livsstil, det är inget jobb mellan 8 – 17, man ÄR sitt företag och känslorna speglar ofta resultaten. Utifrån det är det beklämmande hur politiken just nu ser på entreprenörskapet. Nu börjar sommaren lida mot sitt slut, åtminstone vädermässigt. På Next u står vi inför en spännande höst, vi har gjort vårt bästa första halvår, anställt nya personer både på rekrytering och säljavdelningen och inom kort kommer vi att lansera helt nya tjänster inom bemanning och rekrytering. Under sommaren har utvecklingen fortgått och programmeringen har pågått för fullt och jag har själv beskådat resultatet och det ser bra ut! Nu ska vi bara testa tekniken, gå igenom processerna och sen lansera, det kommer att bli en spännande höst och vinter!

Nu har jag snart jobbat drygt 10 år inom rekrytering – och bemanningsbranschen. Jag tycker mig ha god insikt i hur arbetsmarknaden historiskt har fungerat och hur den ser ut idag. Det senaste året upplever jag att något har hänt, någonting har förändrats. Jag har inget vetenskapligt belägg för det jag kommer skriva, det är endast underbyggt på en mängd samtal med kunder, andra entreprenörer, jobbförmedlingsaktörer, arbetsförmedlingen och det egna bolaget. När jag kikade in på arbetsförmedlingens sida fanns drygt 133.00 lediga jobb, det är ett par stycken. Problemet som allt fler upplever är att det är för få sökande till jobben och bland de som söker är det väldigt många som bara skickar in en ansökan utan att bry sig. Utöver det märker vi att det är fler som väljer att tacka nej till ett jobb, trots att de i flera fall inte ens haft ett annat.

Igår åt jag lunch med en annan entreprenör. Han hade drivit sina företag sen början på 90-talet och han berättade om en händelse som skedde förra veckan. De hade fått in en stor kund som behövde hitta drygt 25 nya personer till sitt lager. De skickade ut en förfrågan till sin egen kandidatbas och fick drygt 40 anmälningar, dessutom lovade arbetsförmedlingen att bistå med ytterligare hjälp. AF fick in drygt 35 stycken och totalt skulle de bli 75 personer på det mötet. Eftersom antalet personer var så stort bestämde de sig för att skicka 3 anställda till det mötet för att verkligen kunna ta hand om samtliga. När mötet väl drog igång kom det totalt 7 personer, 7 STYCKEN AV 75! Det är skrämmande dåliga siffror.

Imorse snackade jag med en annan person som driver ett bolag med 50-talet anställda, de hade sökt duktiga medarbetare inom sälj, service och teamledare och fick knappt några ansökningar. De annonserade tjänsterna via olika jobbportaler, de gick ut via de egna anställdas nätverk och använde en mängd andra kanaler, men alltför få sökte deras jobb. Säljtjänsterna var med bra grundlön, tjänstebil och 6 veckors semester, ändå fick de knappt några ansökningar.

För ett tag sen pratade jag med en av säljarna på en av Sveriges större jobbportaler, även de upplevde en markant förändring. Mängden lediga tjänster ökade utan att antalet ansökningar följde med i samma takt.  Han berättade att han fått in ett gäng nya kunder som tidigare aldrig annonserat, även de upplevde att det var svårt att få intressanta ansökanden. Till saken hör att de flesta företag jag pratat med det här året har tummat på sina krav, man nöjer sig allt oftare att söka efter personer som är motiverade, har rätt inställning och visar engagemang, man skippar branschkunskap eller rätt bakgrund. Dessvärre verkar det bli allt svårare att finna folk som vill jobba.

Igår läste jag en artikel om hur man som kandidat skulle bete sig på intervjun. Mycket handlade om att man som kandidat skulle be företaget motivera varför man skulle börja där, ställa krav på arbetsgivaren och ifrågasätta villkoren. Min gissning är att vi nu börjar skönja de problem som vi själva under lång tid har skapat. Det viljestyrda samhället, man ska jobba med det som är kul, utvecklande och stimulerande. Man vill ha en tydlig utveckling, ett självförverkligande jobb och ständig stimulans. Att gå till ett tråkigt jobb är inget alternativ, då väljer man antingen att kliva av eller tacka nej till ett erbjudande. Det är kontor utan fasta arbetsplatser, flextider, möjlighet att jobba hemifrån och helst ska man inte behövas utsättas för att resultaten mäts – det kan anses kränkande.

Företagen kämpar stenhårt med att framstå som bra arbetsgivare, man jobbar på sitt employer brand och slåss om att hitta ”talangerna”. Vi har mängder av möten och seminarier där vi diskuterar hur vi skall göra för att attrahera rätt personer och vi vänder ut & in på oss själva för att vara kreativa i våra platsannonser – allt i strävan att attrahera rätt målgrupp.

Jag har alltid försökt att se framtiden an, att vara positiv och se möjligheter. Nu börjar det dock kännas en smula oroväckande, om fler väljer att ställa sig utanför arbetsmarknaden då lär vi få ännu större problem. Häromdagen skrev grundarna av Spotify en artikel som pekade på några av problemen för större tillväxtbolag, men även mindre bolag upplever problem att hitta rätt kompetens. Som jag skrev i början har jag inte vetenskapliga belägg för detta, det är bara en känsla och en sammanfattning av en mängd olika samtal med intressenter som upplever samma sak. Jag hoppas att vi alla har fel och att pendeln svänger.

Next u 3 år

On 2 september, 2015, in Personlig utveckling, by stefan
0

Den 14 augusti 2012 startade jag Next u, idag har det gått drygt 3 år sedan den dagen. Jag kommer aldrig glömma känslan när jag och min kollega Sandra flyttade in på vårt rum på kontorshotellet KG10 i Stockholm. Vi var fyllda av förväntan, spänning och nervositet. Känslan av entreprenörskap, ligger mig väldigt varmt om hjärtat, jag får uppfylla mina drömmar, sätta egna mål och förhoppningsvis får jag även möjligheten att uppfylla andra människors drömmar. Om man som jag valt att jobba med arbetsmarknaden som affärsidé, får man mellan varven ordentliga kickar av att se andra människor få sina drömjobb. Det är häftigt att meddela andra människor att de fått jobbet som de sökte, att höra glädjen i deras röster kan göra en hel dag. Ibland är det så lätt att glömma vad det är man gör, vilket värde man tillför och vilken nytta man genererar i värdekedjan.

För mig är det viktigt att jobba med något som känns meningsfullt, det måste ge en inre tillfredsställelse. Jag vet inte om det beror på att jag blivit äldre eller om jag alltid känt så? För att jag ska orka vara motiverad behöver åtminstone jag känna att det kommer inifrån. Visst händer det mellan varven att jag ifrågasätter mitt yrkesval, det skulle vara betydligt enklare att jobba med något som inte innebar lika mycket kontakt med människor. Att jobba med människor på båda sidor, dvs kandidater och kunder är en svår balansakt. Människan är en komplicerad varelse, där det mesta är subjektivt, bygger på tidigare erfarenheter och egen agenda. Att matcha ihop personer med jobb där andra personer är de som fattar besluten är minst sagt en utmaning. Ibland vill man gärna att våra beställare ska våga chansa lite mer för att öka sannolikheten att möta personer som på pappret inte alltid ser ”rätt” ut men som kan visa sig vara precis den som bolaget letat efter.

När man drivit bolag i ett par år blir även det lite slentrian. Det är lätt att ta saker för givet, men emellanåt vaknar man till ordentligt. En av de största skillnaderna mellan att driva eget och vara anställd är ”nerven”, det blir lite mer på riktigt. Både positiva och negativa nyheter kan påverka hela ens liv, det handlar inte ”bara” om att nå sin budget, sina mål eller få positiv feedback från sin chef. Vissa nyheter kan sätta hela bolaget i gungning och då påverkar det ens liv med nära och kära, boende och hela ens ekonomi. Som entreprenör går man ofta i personlig borgen för att kunna få lån, bankerna är sällan pigga på att låna ut pengar utan både hängsle och livrem, vill man gå till andra institut får man betala hög ränta och gå i personlig borgen. Ytterligare alternativ är att ta in externt kapital men då får man släppa ägande i sitt bolag, vilket många inte vill.

När jag sparkade igång Next u, gjorde jag det med drömmen om att skapa det mest moderna rekrytering – och bemanningsföretaget i Sverige. Målet var då såväl som nu att förändra både synsättet man rekryterar på och även själva processen. Jag tror stenhårt på att digitalisera mer, det handlar om att följa med samhällsutvecklingen, där bland annat mobilen blir ett viktigare verktyg. Det handlar också om vårt sätt att arbeta, idag jobbar man alltmer hemifrån, man kommunicerar andra tider på dygnet och jag upplever även att det är lite annorlunda arbetstider. Samtidigt är vi alltmer svåra att nå, telefonväxlarna släpper inte igenom på samma sätt, vi orkar inte ta till oss lika mycket information och det blir allt svårare att selektera informationen. Sociala medier med Facebook i spetsen har ritat om hela vårt landskap, mängden information som kommer den vägen är enorm!

Mitt egna entreprenörskap har pendlat mellan fantastiskt och eländigt. Min första entreprenörsresa som varade i 4½ år, satte stora avtryck på mitt liv, samtidigt är jag väldigt tacksam för alla lärdomar jag drog. Idag när Next u firar 3 år, känner jag en betydligt större kontroll. Väldigt mycket av entreprenörskapet bygger på drömmar om att förändra, idéer att förverkliga och friheten att bestämma. För att lyckas krävs det dock en stor portion envishet, en hel del tålamod och 100 % koll på kassaflödet. För att kunna investera och växa sin verksamhet gäller det att ha full kontroll över likviditet och ekonomi. Vi är inne i en bra fas just nu, vi växer med kontroll, nyanställer och investerar i ny och förbättrad teknik. Detta gör vi för att förflytta bolaget in i nästa fas, 2016 är målet att vi tar ett ordentligt språng. Just nu går allt enligt plan vilket känns bra, däremot går det aldrig att känna sig lugn, det är ständigt nya utmaningar. Det bästa är min passion och mitt engagemang för det vi gör just nu. Det var länge sen jag kände sån glädje att gå till jobbet som nu, det borgar för en rolig höst/vinter.

Nu kör vi!

Om 1 vecka ska jag föreläsa om försäljning på Stockholms Handelskammare. Försäljning är ett ämne som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Redan som liten grabb började jag sälja, vill minnas att jag var 9-10 år när jag och en kompis ville bygga en kiosk i skogen och sälja godis och tidningar. Kiosken blev aldrig byggd, däremot föddes en låga för försäljning som sedan dess aldrig slocknat. I hela mitt vuxna liv har jag på olika sätt jobbat med försäljning, både som säljare, försäljningschef, affärsområdeschef och VD. Förutom mitt liv som entreprenör där försäljning är vardag sitter jag även med i ledningsgruppen för Sälj & Marknadshögskolan. Där får jag möjlighet att vara med och påverka kommande säljares utbildning och dessutom får jag möjlighet att möta dem och lyssna till deras syn på framtidens sälj vilket är spännande. 

För mig är försäljningsyrket fint, det är ett jobb där du på riktigt kan påverka din egen vardag. Som säljare blir man ständigt bedömd utifrån sin prestation, det kan vara tufft för många. Det är inte alltid kul att kliva in på kontoret och få berätta för gänget att man inte får till några avslut. De flesta företags framgång hänger på att säljarna levererar in nya affärer för att hjulen ska snurra. För många ”stolpe ut” kan få även den bästa säljaren att börja tvivla på sig själv. Jag vet inte hur många gånger jag suttit med säljare och försökt att identifiera varför det är motflyt. Många gånger får man som chef vara lika mycket psykolog som chef, det är en tunn lina mellan moroten och piskan, båda behövs, men en erfaren säljchef har känslan att veta när man ska ställa krav och när man ska uppmuntra och peppa.

För mig är det lite sårande att många idag ser ner på säljyrket. För många är det synonymt med att man ”kränger” på någon mot sin vilja, så skulle jag aldrig se det. För mig är en säljare rakryggad, man säljer inte på en kund något som denne inte behöver eller vill ha. Man måste vara oerhört tydlig i sin behovsanalys och verkligen förstå hur kunden tänker, vad denne behöver och vilket problem som behöver lösas. För mig består själva försäljningen i att lösa en kunds utmaningar/problem med sin tjänst/produkt, på ett sätt så att kunden återkommer och blir en kund på riktigt. Egentligen blir man inte kund förrän man köper igen, det är först då som man får kvitto på att kunden är nöjd. 

För mig har framgångsrika säljare ett antal gemensamma egenskaper

– En stark egen motor som gör att de driver sig själva.

– Tävlingsinstinkt och vinnarskalle, man gillar helt enkelt inte att förlora.

– Intelligens, man är snabbtänkt och har lätt att suga åt sig information.

– Optimism, man vet att det går ett antal Nej på varje Ja, man tar det inte personligt.

– Man vet att försäljning är ett nummerspel, fler samtal leder till mer möten som ger fler affärer.

Eftersom jag jobbar för Sälj & Marknadshögskolan blir jag bedrövad att myndigheten för yrkesutbildning inte satsar på försäljning, jag skrev en debattartikel om det som deras pressansvarig valde att besvara. Tyvärr blev bara 5 av 89 ansökta utbildningar inom försäljning beviljade för 2015, det skickar ganska tydliga signaler till att försäljning inte är prioriterat i myndighetens ögon.

Själv kommer jag fortsätta missionera försäljning, jag tycker att det behövs! Min förhoppning är att jag kommer få med mig många fantastiska fanbärare som likt mig håller yrkesstoltheten högt. Jag kommer att anställa 2 nya säljare till Next u och jag räknar med att bygga en säljorganisation där alla kommer att gå stolta och rakryggade. Trots att jag är VD så kommer jag alltid bära ett säljhjärta. På min gravsten kommer det att stå ”En gång säljare – Alltid säljare”