Vi svenskar är förbannat bortskämda – Det är mycket tyckande och lite fakta!

On 26 juni, 2014, in Personlig utveckling, by stefan
8

Snälla Sverige, vart är vi på väg? Vi lever i ett land som i flera hundra år undvikit krig, som väljer att vara neutrala och inte ta parti för något. Vi väljer att vara med i EU men står utanför EMU, vi stödjer FN men inte Nato, däremot använder vi oss gärna av Nato när det behövs. Vi är ett land som gärna lägger oss under radarn, vi ägnar oss åt ett små interna krig i vår egen kokong. Vi vill gärna lösa världens miljöproblem här i Sverige, vi inför vägtullar, ökar bensinpriset, inför högre trafikskatter samtidigt som vi avskaffar miljöbilsrabatten. Vi för hårdföra debatter om barnfattigdom, vi skriker på twitter om att Loa Falkman skämtar med Petra Marklund och vi blir ständigt kränkta för minsta lilla. Herregud, om man som vit medelålders man tycker och tänker, då ska man genast knipa käft, vi har absolut ingen aning om hur det är i detta vedervärdiga land, vi är bara en samling förtryckare som gör vad som helst för att skaffa oss fördelar i samhället.

Varje dag jag går till jobbet passerar jag säkert 20 tiggare på vägen. Jag tror inte att jag under mina 2 år mer än nån enstaka gång sett en människa skänka en endaste krona till någon av dessa tiggare! På sociala medier förs det ett enormt liv om dessa tiggare men var är alla riddare i verkligheten? Läser man i media eller på twitter så skänker varenda människa pengar till tiggare. Alla kan vi sitta i sociala medier och tycka så vansinnigt mycket om både det ena och det andra, men ställ dig själv frågan – Vad gör just DU för att bekämpa fattigdom?

Sverige har blivit TYCKARNAS land, vi tycker om i stort sett allt! Vi har åsikter om vitt och brett, men fakta det orkar vi inte ta till oss. Några snabba knapptryckningar, en tweet, ett Fb inlägg eller en ledarspalt i någon av medierna. Det ska vara PK, alla ska springa i samma hjulspår och vi slåss om att vara mest rätt i våra tyckanden. När jag växte upp pratade man om ”Mycket snack och lite verkstad”, undrar om det begreppet finns idag? Att agera är så mycket mer värt i mina ögon. Då menar jag inte att agera MOT något, utan att faktiskt agera FÖR något. Det innebär att man gör något fysiskt för att hjälpa andra människor, oavsett om man får något tillbaka. Vem som helst kan sitta på sin kammare med en mobiltelefon och skriva om hur förjävligt allt är, men det är inte vem som helst som beger sig ut på gatan en sen kväll i ösregn för att leverera nybakt bröd och lite frukt till en behövande.

Jag tycker att vi är bortskämda i Sverige! De allra flesta av oss har växt upp med tak över huvudet, vi har fått möjligheten att gå i skolan och skaffa oss en utbildning. Vi har dessutom haft mat på bordet, husläkare och t.o.m en fluortant som gav oss möjligheten att sköta våra tänder när vi gick i skolan. Vi har förskola, grundskola, gymnasium och högskola/universitet, valet om hur vi vill ha vår framtid är vårt eget. Vi har en fungerande arbetsmarknad, A-kassa, fackförbund och andra skyddsnät för de som inte kommer ut på arbetsmarknaden, vi har ett bra uppbyggt samhälle där dessutom sjukvården är i stort sett fri. Vi lever i samhälle med skyddssystem, som tar hand om de allra flesta människor.

Att bygga upp ett samhälle med trygghetssystem, sjukvård, skola och pension bygger på att vi alla bidrar. ALLA vi måste gemensamt skjuta till pengar, både privatpersoner och företag måste solidariskt skjuta in pengar för att detta välfärdssystem ska hålla. Det är absolut inget självspelande piano, det kräver många miljoner människor och företags insatser för att hålla ihop det här som vi under hundra år byggt upp. Ju fler som jobbar, desto mer pengar till staten att fördela. Det är en ganska enkel ekvation, fler timmar och år, ger sammantaget mer pengar att fördela till alla. Vi blir dessutom drygt 50.000 fler personer i Sverige varje år, vilket innebär fler personer att fördela pengar till. Utifrån det måste vi helt enkelt kämpa stenhårt för att öka vår tillväxt, utan den så spricker kalkylen. Blir vi färre som bidrar, då kommer våra system snart krackelera, det är fakta.

En sak jag också reagerat över är att några partier går till val på förkortad arbetstid. Man vill införa 6 timmars arbetsdag. 2014 jobbar vi 249 dagar av årets 365 dagar, det innebär att vi totalt kommer vara lediga drygt 120 dagar, det motsvarar 4 månader! Av dessa 249 dagar tillbringar vi 8 tim om dagen på jobbet, resterande 16 timmar kan vi välja att göra vad vi vill. Det är alltså 8760 timmar på ett år och av dessa jobbar vi 1992 timmar, resterande 6768 timmar är vi lediga. Vi jobbar alltså 23 % av tiden och är lediga 77 % av tiden. Kom inte och säg att vi inte har det förbannat bra i Sverige! Vi jobbar 23 % av tiden med full lön. Å nu vill vi alltså minska det, för att vi inte ska bli utbrända…? 6 timmars arbetsdag ska alltså minska risken för att vi ska bli utbrända. Jag tror inte gemene man blir utbränd av enbart jobbet, det är en kombination av allt. Jag skulle dessutom vilja dra det till att vi blir utbrända pga att vi har för mycket tid att grubbla, psyket är vår enskilt största bov. Under en period på 90-talet var jag arbetslös, aldrig har jag mått sämre än jag gjorde då. Ingen behövde mig, jag hade inga tider, inga regler eller någon annan som behövde mig. Jag mådde så fruktansvärt dåligt att inte känna mig behövd, jag tror varenda människa mår skit av att inte känna sig behövd. Att hitta sin partner på jobbet är det absolut vanligaste, det är också väldigt vanligt att ens jobbarkompisar blir ens privata vänner. Hur många av oss är 100 % effektiva varje enskild minut på jobbet? Vi fikar, snackar, skrattar och bygger relationer med varandra, det är en del av arbetslivet.

Vi lever i världens mest ensamma land, 50 % av hushållen i Stockholm är ensamhushåll. Vi är världens mest singeltäta land per capita. För många blir jobbet ens livboj, där känner man tillhörighet, man får social stimulans och förhoppningsvis nya vänner. Dessutom lär man sig saker, man utvecklas och det gör dessutom att man kan betala mat och räkningar. Det är ingen slump att majoriteten av självmord sker under högtider som jul eller midsommar, ensamheten är för många väldigt tärande. Detta är något som inte ens lyfts upp i debatten om mindre jobb och mer fritid. Vem tänker på alla människor som bygger upp sin tillhörighet och identitet via jobbet?

Vägen framåt är inte att skapa mer fritid, vägen framåt är att skapa tillväxt. MP brukar prata om ”gröna jobb”, det låter fint men jag undrar vad det egentligen är? Vi måste skapa jobb, vare sig mer eller mindre! Det handlar inte om att se ner på några jobb, alla jobb behövs. Allt som skapar vita jobb är positivt, det ger både skatteintäkter och självkänsla. Att kunna säga ”jag ska gå till jobbet” skulle betyda väldigt mycket för många människor. Då är inget jobb fel, även om vissa politiker hävdar att vissa jobb är lägre stående. Livet är unikt för varje människa, en del prioriterar fritiden före jobbet, men för att kunna ha den lyxen krävs det att man jobbar. Sen kanske inte jobbet behöver vara det som förverkligar ens liv. För andra människor är jobbet ett kvitto på hur framgångsrik man är, det bygger självkänslan. Titeln på visitkortet är livsviktig för en del människor, jag har själv suttit och diskuterat med ett antal personer om vad det ska stå på deras visitkort.

Vi står inför ett val, det är upp till oss vad som är viktigt. För mig handlar det om konsekvens och handling, allt vi gör skapar en effekt. Att göra en mer djuplodande analys bör ligga i varje persons intresse, jag skulle tom hävda ansvar. Att som F! kliva in på arenan utan att ha en endaste finansiering är inte seriöst, inte heller SD som skyller allt på invandringen. Vi lever i värld där många länder befinner sig i krig, vilket gör att vi som land måste tänka större och se människorna, vi måste hjälpa till. Däremot ska vi också ta ansvar, vi måste aktivt söka lösningar för att alla som kommer hit ska få det drägligt. Vi måste också kunna ställa krav, att komma in i samhället kräver att man kan kommunicera och för det behövs språklig förståelse, oavsett här eller någon annanstans. Man ska aldrig underkatta värdet av snacket vid fikabordet, för att kunna deltaga i det krävs det att man förstår. Precis likadant är det med människors lika värde, kvinnor är inte mer värda än män, vi är precis lika värda! Att starta ett parti bara för ett kön är i min värld diskriminering, det handlar om människor, oavsett kön, nationalitet, hudfärg eller kultur. Vi är och kommer alltid förbli individer, med skilda krav och förväntningar på livet. Man kan inte dra alla kvinnor över en kam, inte heller alla män eller människor som flyttar hit. Kommer man hit från Iran, Polen eller Syrien har man garanterat olika erfarenheter och kunskaper. Alla människor har sin resa, sin historia, vi är inte homogena grupper, bara för att vi råkar vara ett kön eller ha en annan bakgrund.

Näe, kom igen nu Sverige, låt oss alla börja tänka efter lite. Låt oss vara öppna, vara snällare med varann, hjälpa varann och faktiskt se till att skapa ett bättre samhälle där vi kan samsas åt.  Ingen tjänar på hat, bråk, orättvisa eller gnäll, det skapar inte harmoni nånstans. Låt oss utgå från hur det ser ut idag och sen hjälpas åt att göra det bättre. Vi behöver lösningar, inte mer gnäll, vi behöver se framåt. Det kommer att vara kämpigt ändå, men är vi fler som hjälps åt blir det garanterat bättre. Än så länge har vi möjligheten, men det krävs att vi blir fler som springer samma lopp!

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • •
 

Bemanningsbranschen är oseriös och behövs inte enligt vissa politiker – De vet inte vad de pratar om!

On 20 mars, 2014, in Bemanningsbranschen, by stefan
2

Den 5.e mars läste jag ledaren i Aftonbladet. Det var Eva Franchell, tidigare pressekreterare på S som skrev den. Hon inledde artikeln såhär:

”Bemanningsbranschen har blivit en miljardindustri numera. De 35 största bolagen omsatte i fjol över 20 miljarder kronor och sista kvartalet var all time high, rapporterar TT. I Sverige arbetar 135 000 människor i bemanningsföretag. Så snabbt har den nya arbetsmarknaden vuxit fram. Fast anställda har blivit flyttbara. Människor har blivit utbytbara. 135 000 vet inte var de kommer att arbeta om ett halvår. Många av dem vet inte ens om de har ett arbete att gå till”

När jag läser detta, så verkar det förskräckligt. Man vet inte om man har ett jobb att gå till imorgon? Kommer det finnas några anställningskrav kvar? Är människor utbytbara, handlar det bara om pengar? Frågorna staplas liksom på hög och det enda man känner är hopplöshet ”kommer det finnas några riktiga jobb kvar”?

Jag blir så bedrövad när en människa i politisk maktställning med Sveriges största kvällstidning som uppdragsgivare, får sprida såna lögner och uppvisar sådan enorm okunskap! Det stör mig något så oerhört när jag läser vad hon skriver, hur dåligt insatt hon är och dessutom uppvisar hon en sån arrogans när man frontar henne med fakta. Bemanningsföretagen med Henrik Bäckström i spetsen, skrev till henne och bad om ett förtydligande vad hon menade. Svaret blev att hon lyfte upp bärplockare från Asien, lastbilschaufförer från Filippinerna och slaktare från Polen. Det visade sig sen att dessa personer inte hade jobbat för något auktoriserat bemanningsföretag, de fanns inte med i hennes statistik om de 135000 personerna och det visade sig visst att hon inte hade en aning om hur branschen funkade. Blir jag förvånad – Nej, inte vare sig av hennes okunskap eller av Jonas Sjöstedt och hans gäng som vill förbjuda bemanningsföretag!

Bemanningsbranschen är idag till 97 % anslutna i ett medlemsförbund som heter ALMEGA bemanningsföretagen. Det innebär att man har kollektivavtal med samtliga 14 LO förbund, Tjänstemanna – och akademikerförbunden och man måste följa gällande kollektivavtal. Att vara anställd konsult på ett auktoriserat bemanningsföretag innebär samma trygghet som en anställning på ett vanligt företag. Skillnaden mellan att vara konsult och anställd av kundföretaget direkt är oftast att vissa personalförmåner som kundföretaget har, inte gäller för konsulten. Självklart skiljer det mellan olika företag, precis som det kan skilja på 1000 andra saker mellan olika bolag. Det finns de som har dåliga erfarenheter, precis som de finns de som har bra erfarenheter. Det är även en skillnad att vara anställd som tjänsteman kontra att vara anställd inom lager och produktion. Med andra ord, precis samma skillnad som det är mellan olika företag, olika chefer och olika företagskulturer. Varför finns det då bemanningsföretag och behövs dem?

Svaret är att svenska arbetsmarknadslagar är skrivna utifrån en verklighet som fanns för länge sen. De är skrivna utifrån en industri, där det inte fanns en global konkurrens, det fanns inget internet och att köpa och sälja över gränserna var obefintligt. De är inte anpassade efter dagens verklighet. De är inte heller anpassade efter hur dagens ungdomar resonerar, de är helt enkelt som teven på 50-talet, svartvita. Utifrån en förändrad verklighet med fler aktörer, förändrad konkurrens och ett tuffare företagsklimat, måste man anpassa sig. Exakt likadant är det för alla andra i samhället, skulle ett fotbollslag träna och spela som man gjorde för 60 år sen, skulle de åka på storstryk. Bemanningsbranschen finns för att dagens arbetsmarknadslagar inte är uppdaterade. Företagen vågar inte alltid anställa, även om efterfrågan och arbetstrycket är högt för stunden. Dessutom är provanställningen endast 6 månader, vilket ibland kan vara alldeles för kort tid att utvärdera om en tillväxt är bestående eller om en person verkligen är så duktig som hen sålde in sig själv på intervjun. Man ska också ha i åtanke att många unga idag, tycker att det är perfekt att jobba för ett bemanningsföretag. Man kan hoppa lite mellan jobb, man kan ha flera extrajobb eller man kan pröva sig fram lite mer. Man känner inte riktigt samma ansvar om man är bemanningsanställd, det känns oftast lite lättare att säga upp sig från ett bemanningsföretag än från det ”riktiga” företaget.

71 % av alla som fått jobb av bemanningsföretag är mellan 18 – 34 år och drygt 40 % utlandsfödda. Många av dessa hade garanterat inte fått ett jobb pga bristande erfarenhet. Tack vare möjligheten med bemanning så vågar många företag hyra in personal, som sedan blir anställda av företaget efter en tid. I väldigt många fall väljer företagen att anställa en bemanningsanställd när någon annan slutar, då har företaget och individen redan lärt känna varandra och det blir en naturlig lösning. Båda blir en vinnare i det läget. Givetvis finns det mindre seriösa bolag och tyvärr har ju media varit duktiga på att lyfta upp dem som representativa för hela branschen.

Som parentes kan jag nämna att jag via twitter kontaktade Eva Franchell om detta, men hon var ointresserad av att prata med mig. Jag blev bemött med en arrogant attityd av både henne och Ulla Andersson som är ekonomiskt talesman för Vänstern. Det roliga var dock att ett antal andra twittrare klev in till mitt försvar och tyckte att jag blev mycket ohövligt bemött. Vad tror ni svaret blev? Dödstyst..

Jag påstår inte att branschen är perfekt, det finns ett gäng olika saker att förbättra. Däremot påstår jag att de här 135 000 jobben inte hade varit lika många om inte branschen hade funnits. Motståndarna till branschen hävdar att de ändå hade funnits, men till det säger jag bara en sak – Det finns inte en möjlighet! Varje företag består av människor och enligt Mazlows behovspyramid är människans mest grundläggande behov (bortsett rent fysiska), trygghet. Tack vare möjligheten att hyra in personal, känner sig företagen tryggare, de vågar överanställa lite extra för att möta kommande behov och de törs också ta in lite yngre människor som får jobba sig uppåt. Det blir en naturlig brygga in på arbetsmarknaden. Dessutom har många företag i Sverige utländska ägare som är vana vid bemanning. De är vana vid att ha en majoritet egna anställda och en liten del för att kapa toppar, semestrar eller ha en större flexibilitet vid extra stort tryck. Bemanningsbranschen fyller idag en viktig funktion på arbetsmarknaden och jag hoppas innerligt att Ulla och Eva kommer att läsa på lite mer innan de uttalar sig nästa gång. Politikerförakt skapas av inkompetens, arrogans och dålig förankring i verkligheten. Hoppet är det sista som överger människan – därför hoppas jag att även de kan läsa på och ändra sin inställning.

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • • • • • • •
 

Näthat – har idag råkat ut för det!

On 17 november, 2012, in Personlig utveckling, by stefan
3

Idag har jag råkat ut för något jag tidigare bara läst om, näthat. För mig var det en väldigt obehaglig upplevelse och då är ändå jag en vuxen man. Bakgrunden är att jag satt i bilen på väg ut till Barkarby lyssnandes på P1. Där pågick en intervju med IF Metalls ordförande och han fick frågan om det var ok att vara med där trots att man var sverigedemokrat. Han hade väldigt svårt att svara på den frågan, svajade mycket betänkligt.

Häromdagen såg jag Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar”, en serie som var fantastisk, om än väldigt sorglig. I den serien blev hetsen över bögar för mig påtaglig, det var konstanta skällsord, de fick ducka, parera och mörka sin sexuella identitet i samhället. När jag satt där i bilen kom jag att tänka på hur det idag är att vara sverigedemokrat, facket svajar, arbetsgivare backar och media skriver spaltmeter om detta. Givetvis är det självvalt och jag tar fullt avstånd från alla deras åsikter, skulle ALDRIG någonsin tänka mig att lägga en röst på dem. Däremot är jag en vän av demokrati, vilket innebär att vi alla har vissa rättigheter, rätt eller fel. Jag skrev då ett inlägg på Twitter, där jag drog liknelsen mellan att vara gay på 80-talet och att vara sverigedemokrat idag. Nackdelen med Twitter är att det är låst till 140 tecken, vilket ibland lämnar utrymme för tolkningar. Givetvis kan man välja att ställa en fråga till någon som skriver något som kan tolkas – Vad menar du? Skulle kunna vara ett förslag, men vissa väljer att gå på full attack istället.

 

Det som hände mig idag kom som en chock, inom 20 minuter hade jag blivit kallad Rassesvin, idiot, lögnare och ett gäng ord till. Det var ingen hejd på vilket svin var jag var, jag tyckte säkert att det var bra att nazisterna utrotade judarna också. Det tog liksom aldrig slut, oerhört obehagligt. Oavsett vad jag skrev, så blev det bara än värre. Mina tankar gick givetvis till alla ungdomar, tänk att vara tonåring och råka ut för detta. Att hamna mitt i skottelden för något som blivit feltolkat. Jag förstår verkligen de ungdomar som kan må riktigt illa efter att sånt här händer. Jag själv mådde dåligt i ett par timmar, innan jag hade samlat ihop mig igen.

 

Alla de som känner mig vet jag att har en utgångspunkt – Det är du som gör skillnaden! Det spelar ingen roll vem du är, var du kommer ifrån, hur gammal du är eller vilket kön du har. Det är vad du vill åstadkomma som är relevant. Det finns rötägg precis överallt, det går inte att härleda varifrån de kommer! Men jag lovar att jag blev förvånad, ledsen och illa berörd att bli kallad ”jävla rassesvin”, ”jävla lögnare” osv. Egentligen hade jag tänkt att skippa att skriva om detta, samtidigt kan jag inte låta bli att göra det. Trots att stormen la sig, så återkom en av tjejerna efter några timmar för att fortsätta att gå på. Det spelade ingen roll att jag hänvisade till fakta, satte henne i kontakt med personer som jobbade med det hon anklagade mig för, bifogade artiklar etc, jag hade givetvis fel! Jag var en VD och golfare, de kan man spotta på!

Undrar egentligen vilka som väljer att klassindela människor? Bara för att jag spelat golf sedan barnsben och sen satsade på att starta eget, då var jag en kapitalistiskt svin. Faktum är att det som hände idag, fick mig att för en stund stänga mitt twitterkonto. Att det finns så mycket aggression därute, det var för mig en överraskning. Jag har under lång tid sett att det finns åsikter, ofta är dessa rätt strömlinjeformade. Att man unisont väljer att såga något ihop. För egen del kommer jag att vara mer försiktig i fortsättningen, näthat och mobbing är ingenting man skojar om. Om det kan få en trygg man på 41 år att bli ledsen, hur kommer det då att påverka en tonåring? Förmodligen långt mycket värre. Jag kommer själv att vara än mer uppmärksam på detta beteende framöver, vill gärna försöka vara med och stävja detta beteende så gott jag kan.

Det ironiska i det hela är att jag driver ett bolag som har tagit fram en metodik för att hjälpa människor oavsett bakgrund att komma ut i arbete. Eftersom inställningen för mig alltid varit avgörande har det alltid varit mitt ledord! En av de personer som kastade mest skit idag, var också en person som jag själv varit med och försökt få ut i jobb. Har lyckats få honom på 2 intervjuer, trots att kunden sagt nej utifrån CV.et.

För egen del kommer jag att inta en lägre profil ett tag, däremot kommer jag inte tveka att bemöta vare sig rasism, fördomar, skällsord eller annat! För mig finns ingen annat spår än att vi alla är delaktiga och formar det samhälle vi vill leva i. Jag vill leva i ett samhälle där hatet förlorar till förmån för kärleken! Det är min dröm!

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • •
 

Finns det någon som tänker på den som söker jobbet??

On 26 oktober, 2011, in Personlig utveckling, by stefan
5

Ända sedan starten av iNEED har jag haft en sak för ögonen, sätt den arbetssökande i fokus! I grund och botten handlar det om att ställa frågor: Hur söker du jobb? Vad är viktigt? Hur hittar du jobbet? Vad är viktigt när du söker det? Vilken information krävs för att du ska bli lockad? Det finns lika många frågor som det finns svar. Det enda problemet (eller som politikerna säger – utmaningen) är att inte bara fråga, utan att de facto göra något.

Idag ligger mellan 35 och 40 tusen jobb på arbetsförmedlingen. Jobb där företag behöver hitta rätt person som vill börja jobba där. Tyvärr slutar det många gånger med just det, jobbet ligger kvar och företagen hittar inte sin ”drömkollega”. Att någonting enkelt ska vara så krångligt, jag har aldrig riktigt förstått det, men har insett att det faktiskt är så. I min värld är det oerhört viktigt att kunna sin marknad, sin produkt och veta vad man håller på med. Därför bad jag en av säljarna att häromdagen agera arbetslös och tillbringa hela förmiddagen med att söka jobb. Efter 2½ timme kom hon in till mig och sa – Stefan, det är ju helt omöjligt. Man ska fylla i så mycket information, jag måste ha en massa olika användarnamn och  lösenord och varenda företag eller rekryteringsföretag har sin egen databas, jag ger upp!! Tyvärr är det så här det ser ut, trist men det är den bittra sanningen.

Varför är det då på detta viset (som Rumpnissarna ständigt frågade)? Svaret är att rekrytering – och bemanningsbranschen har skapat en struktur där den arbetssökande gör jobbet och de kan sortera ut sina kandidater. Låt kandidaten göra jobbet helt enkelt, eller som en person sa till mig igår – Orkar de inte gå igenom processen kanske de inte ska jobba här. För mig är det ett resonemang som inte är hållbart, det är tyvärr en inställning som dock delas av väldigt många som jobbar med rekrytering, både ute på företagen men även på rekryteringsföretagen. Då har man inte gjort sin hemläxa och sett hur fruktansvärt omständigt det är att söka jobb. Som det är idag, kan det vara bland det mest avtändande som finns, tyvärr.

Under min tid på GE Capital fick jag lära mig den gamla floskeln ”voice of the customer”. Den bär jag fortfarande med mig, dock är den utbytt till ”voice of the candidate”. För mig handlar det om vi ska se kandiaten som vår kund, vi ska använda hela vår hemsida till att sälja en sak – Jobbet! Det ska vara enkelt, användarvänligt, lite roligare och framförallt ska det kännas personligt. När man kliver in på en hemsida ska man känna sig träffad, det ska vara lockande och i vårt fall ska jobben kännas intressanta. Det handlar om att paketera en lösning utifrån sin intressent, i vårt fall kandidaten (den arbetssökande). Vi måste attrahera våra kandidater att bli sugna på ett visst jobb och sedan söka det. Vi ska helt enkelt sälja jobbet lite mer. Gör vi det kommer den arbetssökande bli engagerad och våra kunder kommer att få entusiastiska medarbetare som förhoppningsvis bidrar med ny passion in i bolaget.

Vi är på god väg att lyckas bli det bolaget i Sverige som faktiskt skiljer oss mot de andra. Det har tagit snart 4 år och vi har stångat oss blodiga, men nu börjar äntligen svenska företag förstå värdet av att tänka i nya banor. Vi kan inte använda samma metodik som vi gjorde 1990, jorden snurrar och vi med den. Vi valde dessutom att redan i början av 2008 att använda våra videopresentationer. Det var många som skrattade och kallade det en fluga, men idag levererar dem värde. Det handlar om att människor som kanske inte har det bästa cv.et, får en möjlighet att nå fram i bruset. Inställning, attityd och engagemang sitter i vår personlighet, det sitter inte i ett pappersdokument. Det handlar bara om hur vi kan lyfta upp det för att göra det möjligt för de människor som faktiskt vill jobba. Vi kan inte trolla, men vi kan se till att åtminstone öka sannolikheten för våra kunder att faktiskt anställa människor de faktiskt inte trodde att de skulle anställa.

Den största diskrimineringen som idag sker är defintivt på ålder, det är inte tu tal om det. Det är egentligen rätt tragiskt men samtidigt kan inte vi göra något, då det är vår kund som anställer. Men visst blir man många gånger bedrövad när fantastiskt duktiga människor tyvärr väljs bort av den enkla anledningen. Vi lever i en ganska krass, hård och tuff värld, där kraven på oss alla ökar. Vi är färre personer som ska bidra mer och då krävs att vi också öppnar våra ögon och börjar tänka i nya banor. Det finns många väldigt hungriga personer därute i skiftande ålder, nationalitet och bakgrund, som skulle göra det mesta för att komma in i ett bolag och visa framfötterna.

Häromdagen läste jag en artikel om att man tyckte svenska entreprenörer var för fega. Det var därför svenska företag inte lyckades växa sig riktigt stora. Det är en lätt sak att skriva, men den arbetslagstiftning som finns samt de fackförbund som fortfarande är med och styr, gör det väldigt svårt för ett företag att våga anställa. 6 månaders provanställning och sen tillsvidare anställning är en ganska kort tid. Om konjunkturen svänger så gäller det att vara beredd, det är också detta som ger bemanningsföretagen ett existensberättigande. Nu ska jag dock inte ge mig in och debattera detta, men faktum kvarstår att det ställer till det när företag väl tar beslutet att anställa. Det är en stor sak som kan kosta mycket pengar om det går fel, därför avvaktar man många gånger istället för att våga chansa. Det är en inställning jag har förståelse för efter att under lång tid träffat företag och diskuterat den här typen av frågor. Det handlar egentligen om rättigheter och skyldigheter.

Min point med denna artikeln är egentligen en sak – Lyssna på den arbetssökandes behov, gör det enklare att söka jobb och se till att det dessutom blir lite roligare. Detta är min mission och jag är fast besluten att vi på iNEED ska bli bäst på detta i Sverige. Lyckas vi tillgodose arbetssökanden kommer företagen att välja oss som partner och då pratar vi win – win – win i 3 steg, den arbetssökande – företaget – iNEED, en trippel med idel vinnare och ingen skulle bli gladare än jag om detta går att uppfylla.

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • • • • • •
 

Videopresentationer hjälper till att minska diskriminering i rekryteringssammanhang!

On 10 maj, 2011, in Bemanningsbranschen, by stefan
2

När jag grundade iNEED i början av 2008 var jag rätt irriterad över hur omständligt det var att söka jobb. Jag var också fast besluten att hitta ett sätt att lyfta fram de personliga egenskaperna på ett bättre och mer rättvisande sätt. Videopresentationen var för mig svaret på hur jag skulle förenkla mötet mellan arbetstagare och företag, därmed var iNEED ett faktum. På arbetsmarknaden då såväl som nu, finns ett stort antal duktiga människor som inte lyckas få jobb. Orsakerna varierar givetvis, men några saker som är slående är att det sker en diskriminering, främst utifrån ålder men bakgrund och sexuell läggning spelar också en tydlig roll.

Häromdagen kom jag över en undersökning som heter ”Does Age Matter for Employability”  gjord av Ali M. Ahmed, Lina Andersson och Mats Hammarstedt. Det var väldigt intressant läsning, där de i undersökningen tagit fram två fiktiva arbetssökande, en 31-åring och en 46-åring. Båda hade svenska för – och efternamn (Anders och Karl), liknande bakgrund med en skillnad, 46-åringen hade en 15 årig karriär inom försvaret bakom sig. De sökte jobb (466 st) via arbetsförmedlingens hemsida och inriktade sig uteslutande på jobb inom restaurang eller som assisterande inom sälj. Yrkeskategorierna valdes ut som lämpliga då inget av jobben krävde någon större erfarenhet eller utbildning. Utkomsten av undersökningen var graverande, 31-åringen blev kallad till intervju 3 gånger mer än 46-åringen.

Carlsson och Roth som är två andra forskare vid samma universitet (Linnéuniversitetet i Växjö) har även gjort en större undersökning avseende namnets effekt på ansökningar, den finns publicerad här. Den påvisar att ett svenskt namn ger 50 % fler intervjuer än ett Arab/Muslimskt namn.

För oss på iNEED som dagligen jobbar med rekrytering/bemanning är inte detta några större nyheter, däremot är det bra att se det på pränt. För oss har videopresentationerna inneburit ett extra hjälpmedel när det gäller att få ut människor med olika ålder och nationalitet på arbetsmarknaden. Fördomar är något vi alla stöter på i olika sammanhang, tyvärr är inte det speciellt ovanligt. För oss handlar det dock om att minimera risken att dessa skall uppstå och videopresentationerna har många gånger visat sig fungera väldigt bra. En videofilm aktiverar fler sinnen vilket gör att vi skapar oss en annorlunda bild av personen, detta hjälper fler människor som kanske inte har den absolut mest attraktiva Cv.n ut på intervju.

I grunden tror jag inte att vi människor vill diskriminera utan det är nog mer av okunskap vi väljer de enklaste vägarna. Däremot är det himla trist att människor som antingen passerat en viss ålder eller som har ett visst namn har så mycket svårare att ta sig ut på arbetsmarknaden. För oss som valt att jobba professionellt med detta handlar det om att ständigt utveckla oss själva men även våra kunder. Alla företag vill anställa de bästa och mest lämpade människorna för sin organisation och i en föränderlig värld kommer företag som tänker mångfald att bli vinnare. Människor med olika bakgrund och ålder, ökar sannolikheten till en kreativ miljö. Detta är något som de flesta företag strävar efter för att kunna möta konkurrensen på en globaliserad marknad.

Post to Twitter Skicka till Twitter

Tagged with: • • •