Imorse träffade jag en tjej som sökte jobb. Vi satt och pratade om arbetsmarknaden och hur den ser ut. Vi konstaterade att den tyvärr i alltför stor utsträckning är byggd utifrån arbetsgivaren. Arbetstagaren har egentligen inget val, vill man ha ett jobb är det bara se till att kavla upp ärmarna. CV-databaserna och dess utformning har skapat gigantiska trösklar som ser till att göra det än besvärligare för den som vill ut på arbetsmarknaden. Att söka mer än 2-3 jobb under en förmiddag kräver effektivitet. Jag fick också lära mig att man lätt scrollar förbi den inledande företagspresentationen i en platsannons för att direkt läsa om man matchar profilen eller inte. Detta är visserligen ingen ny information för mig, har genomfört undersökningar på ämnet och lyssnar mer eller mindre av potentiella kandidater dagligen för att skapa mig en känsla hur det ligger till.

Vi går mot ett samhälle där tålamodet blir allt mindre, där man räknar antalet klick och konstant försöker hitta genvägar att göra saker snabbare. Människor vill göra fler saker på kortare tid och företagen försöker konstant att tillgodose detta i form av olika lösningar. Dock handlar det om att inte tumma på kvalitén, att aldrig låta stressen och hetsen blir överordnad. Detta är en utmaning som vi ständigt ställs inför, att kontinuerligt utveckla oss samtidigt som vi ska tillgodose vår intressent. Redan på den tiden när jag läste marknadsföring pratade man om VOC (Voice Of the Customer), ett begrepp jag sällan ser idag. Kan inte minnas när jag senaste läste om det, trots allt handlar det om att veta ”vem som är vår intressent”. I den branschen jag representerar, verkar de flesta utgå från kunden, dvs företaget som betalar fakturan.

För mig är kandidaten vår intressent på nätet. Vår hemsida ska kommunicera med den som söker jobbet! När man som arbetssökande kommer in på den ska man snabbt kunna kolla jobben, det ska vara lätt att söka och dessutom ska det vara nytt och levande. Vi har frågat hundratals personer om vad de är nyfikna på innan de ska på en intervju. Svaren är nästan entydiga; Vem är den potentielle chefen, hur ser arbetsplatsen ut och vilken stil har de blivande kollegorna. Man vill helt enkelt få en liten ögonblicksbild från arbetsplatsen. Det är inte rocket science vi håller på med, det handlar om att tillgodose ett behov (VOC). Det bästa med det, är att arbetsgivaren i de flesta fall också vill visa upp sig, det finns så många förutfattade meningar om varje varumärke. Bakom varje varumärke finns det människor, dessa är av högsta intresse för någon vill bli en del av dem. Sen vi startade med filmade platsannonser har vi sett ett helt annat engagemang från arbetssökande. Vi får mail där man motiverar varför man vill ha ett specifikt jobb, varför man vill bli en del av just det teamet. Det engagemanget ger mig en glädje, det är värt hur mycket som helst. Det visar att intresset, viljan och kämpaglöden finns, det handlar bara om att vi måste se till att göra det lite mer attraktivt och roligt.

När Björn Rosengren myntade att Norge var ”den sista Sovjetstaten” fick han mycket kritik. Jag hävdar att rekryterings – och bemanningsbranschen är bland de sämst utvecklade branscherna som finns idag. Det är inte mycket som har hänt sedan slutet av 80-talet, ändå går många av dessa företag fantastiskt bra. För mig säger det egentligen inte speciellt mycket om de företagen, det säger mer om att branschen har satt en standard som alla har att förhålla sig till, oavsett vad man tycker.

De som känner mig, vet att jag är en riktig åsiktsmaskin. På twitter kan jag många gånger inte hålla tyst, men så länge jag kan stå för en åsikt har jag inga problem att sätta den på pränt. I fallet iNEED har jag dessutom lyxen att inte bara behöva tycka något, här kan jag faktiskt vara med och förändra. Eftersom jag råkade födas med en oerhört envishet och en tävlingsinstinkt som gränsar till manisk, har jag möjligheten att driva på en förändring. Det är en utmaning som jag älskar, att få vara med och skapa den. Ibland blir det givetvis fel, men då får man helt enkelt göra om igen. För oss handlar det om att tillgodose kandidaten och faktiskt se till att de hamnar på rätt arbetsplats. Då har vi även tillgodosett företaget som faktiskt vill anställa de som vill jobba där mest. För mig är det win – win på riktigt! Vår metodik med enkelheten, videopresentationerna och de filmade platsannonserna, skapar en snabbare och mer träffsäker process. Det är egentligen ingen större skillnad från en dejtingsida, vi ska matcha ihop 2 parter. De flesta skriver om matchning, vi skriver inte om det – vi gör det!

Så har det hänt igen. Fick idag mail från en kund som är flitigt uppvaktad av andra bemanningsföretag. Givetvis använder de sig av världens äldsta trick för att ta sig in – de sänker priset! Inte världens mest avancerade säljknep, tyvärr är det alltför frekvent använt bara…

För att ni ska förstå hur det fungerar, ska jag ge er lite bakgrundsinformation. Det finns 2 typer av kollektivavtal, arbetaravtalet som är reglerat av LO förbunden samt tjänstemannaavtalet som gäller Unionens medlemmar. Arbetaravtalet är oerhört tydligt uppstyrt med lönenivåer, semestertider, övertid etc. Tjänstemannaavtalet är uppbyggt kring individen, den specifika tjänsten, dennes erfarenhet och företagets policys och villkor. Det är helt enkelt en förhandlingsfråga mellan 2 parter. Med detta som bakgrund blir det egentligen några olika bemanningstjänster vi säljer in.

Den skakiga världsbild vi dagligen får levererad in i våra hushåll, gör oss lite försiktiga. Vi som individer, likväl företagen resonerar i terminologin av att sätta försiktighet i fokus. Det är fullt naturligt men det skapar också ett antal effekter. Bemanningsbranschen tenderar att stiga när världen gungar, dock sker det många gånger på bekostnad av kvalité, långsiktighet och människors värde. Företagen börjar se till sin egen plånbok i större utsträckning vilket givetvis leder till en prispress. Jakten på att spara pengar drar igång samtidigt som bemanningståget går – tut tut, alla vill hänga med.  Vad är då problemet med detta kan man tycka?

Problemet uppstår främst på arbetarsidan, den som är hårt reglerad. Eftersom lönerna redan är fastställda, blir det rätt svårt att göra alltför mycket på priset, det är oftast pressat redan som det är. Ändå dyker det upp företag som från ingenstans levererar en pris som är långt under det gångbara. Det handlar om priser, som redan vid TB1 inte håller. Det är bruttomarginaler om 5-7 % och då har vi som företag inte ens börjat räkna våra kostnader. Med såna marginaler vid TB1 kan vem som helst räkna ut att det blir en förlustaffär oavsett hur låga overheadkostnader man som företag har. Med andra ord måste man hitta en väg runt detta, det handlar helt enkelt om grundläggande företagsekonomi, inköpspriset på varan måste ner för att marginalen ska gå upp. Eftersom varan i bemanningsbranschen råkar vara människan, handlar det om att sänka lönen för denne. Eftersom arbetaravtalet redan föreskriver lönen, så gäller det att frångå detta, i annat fall spricker kalkylen. Det är detta  som är roten till det onda, katten på råttan…

Till detta kommer att branschen i stor utsträckning är väldigt säljfokuserad. Det innebär att bakom de flesta affärer finns det säljare som lever på provision som de får genom att generera affärer. Många gånger är dessa personer dessutom ansvariga för att hitta kandidaterna, vilket gör att de redan från start vet spelets regler. Detta är egentligen orsaken till att bemanningsbranschen lider av dåligt rykte, tyvärr. För att affären ska gå i lås krävs helt enkelt att man som företag måste frångå reglerna, annars mister man affären.

Varför skriver då jag som delägare till ett bemanningsföretag detta? Det är onekligen en befogad fråga. Jag vill inte åka med på tåget, jag vill inte vara den som struntar i reglerna och sätter avtal åt sidan! Tyvärr kostar det affärer, senast idag kostade det nog ytterligare en bra kund. Redan innan hade vi pressat ner våra marginaler i botten, men vi räknade med att volymen och samarbetet över tid skulle vara så bra att vi skulle kunna få tillgång till fler kunder. När jag idag fick beskedet att det var flera bemanningsföretag som erbjöd väldigt låga priser, fick jag inte ihop det. Hur jag än räknar blir det förlust, såvida vi inte tummar på reglerna.

Som företagsledare måste man ibland fatta obekväma beslut och säga ifrån. Det handlar om att tänka långsiktigt, agera seriöst och se saker i större perspektiv. Samtidigt gör det ont att som entreprenör inte kunna vara med och slåss på lika villkor. Det är lite grann som doping inom idrotten, vissa väljer helt enkelt att ta chansen. Så  länge det inte upptäcks så går man i mål med det.

Den här dagen gjorde mig både bestört, arg och ledsen. Dock kommer inte vi att tumma på reglerna, det handlar om att kunna hålla huvudet högt och se människor i ögonen. Som allt annat i livet, ska vi bara se till att bli lite bättre – varje dag!

I min värld finns det original och det finns kopior. Den bästa kopian är trots allt bara det – den bästa kopian. Sedan starten av iNEED har jag undrat när de kommer, kopiorna alltså. De har fortfarande inte dykt upp, däremot har jag sett att det dyker upp hybrider, d v s bolag som på nåt sätt vill kopiera men ändå inte gör det fullt ut.

Idag fick jag ett mail av en kille som jobbade med rekrytering. Han berättade att han säkert besökt vår hemsida 100 ggr och han hade fortfarande inte sett någon annan som gjorde samma sak. Han ville bjuda på en kaffe för att träffas och snacka lite och se var det leder. Givetvis ska vi göra det, jag älskar människor som tar egna intiativ, har egna ideér och tar fram egna förslag. Vi är alla original på vårt sätt, det handlar bara om att våga göra det på sitt sätt. För mig som har startat iNEED, känns det kul att vara en del av det som i min värld är originalet. Det bärande i vår business är inte tekniken – det är idén, människorna och de gemensamma visionerna om det vi vill. Det handlar om att vi har en idé som ligger till grund för en process, där tekniken endast är ett verktyg för att nå dit vi vill. Det är alltså idén som är den röda tråden, tekniken är endast ett sätt att tillgodogöra sig idén.

Om man vet vart man siktar och sen vågar fullfölja det, då kan det bära riktigt långt. Livet är en resa med en start och ett mål, vi föds och vi dör, så krasst är det. Med det i åtanke bör resan vara det värdefulla, det vi ska vara rädda om. Med vetskapen om att vi alla nån gång går i mål, kan det vara värt att fundera på hur mycket resan är värd. För mig är resan allt, det är själva äventyret som jag någon gång kommer summera. Det kanske har gått kanon, eller så har det gått mindre bra. Det enda jag med all säkerhet vet, det är att jag försökte. Jag hade en idé som jag sedan vågade fullfölja, det kommer jag alltid att ta med mig. Det roligaste är dock att mina medresenärer, d v s mina kollegor, lika mycket är äventyret. De är alla lika mycket bidragande till vart vi kommer att hamna. Utan dem kan jag ta min idé och slänga den nånstans, då blir inte resan lika rolig. Därför gäller det för mig att varje dag, hela tiden, försöka bidra med energi och kreativitet för att de ska vilja bidra med sitt engagemang och göra det hela väsentligt mycket mer spännande! Då blir vi alla en del av originalet.

Jag är medveten om att detta låter lite flummigt, men det är verkligen så jag tänker. Livet är en resa som är oerhört värdefull. Det finns inga vinnare eller förlorare, däremot kan vi känna oss lite mer som vinnare eller förlorare. Det handlar om att vi alla är originalen, vi är alla de som gör skillnaden på vår resa, oavsett var vi vill. Därför är jag lite frågande till att fler svenska bolag inte vågar ta ut svängarna? Är vi svenskar lite för fast i Jante eller vad beror det på? I den bransch vi verkar, känns det som att de flesta har valt ett och samma spår. Man valde det som redan fanns och sedan körde man på. Det har givetvis fungerat för väldigt många, men samtidigt skulle jag vilja se lite nytänkande. Jag har sett lite utveckling i form av ord som matchning, smartmatch, quickmatch, rightsearch osv, men det är egentligen mest ord. Vad ligger egentligen bakom de här orden? Är processen annorlunda, söker man folk annorlunda eller ser man kundens kravprofil på ett annat sätt?

Skälet till att jag skrev den här artikeln var att jag igår satt på ett plan i 5½ timme, på väg från Fuerteventura, där jag varit golfreporter åt Solresor. Jag hade då, under en vecka haft möjligheten att rensa tankarna och samtidigt bollat idéer med människor som inte hade någon insikt i den här branschen. Vi diskuterade även affärsutveckling och varför vi svenskar lite till mans ofta är så försiktiga till att sticka ut. Vi gick även in på sociala medier och det fenomen som händer med bl a Facebook, Twitter, Google+ osv. Vad är det som gör att vi törs vara mer frispråkiga där, än när vi träffas fysiskt. Så fort det kommer ett tangentbord mellan oss så blir vi lite mer ”crazy”. Vi kom väl egentligen inte fram till något specifikt svar, mer än att detta över tid kommer att hjälpa oss att successivt fila ner vår vän Jante en smula. Kanske nästa generation är den som väljer att mer tänka i termer som ”våga och vinn”? Hursom, jag ville bara sätta ord på lite tankar som poppat upp och samtidigt säga att bloggen är tillbaka på spåret igen. Jag resonerade dessutom utifrån ett yrkesmässigt perspektiv som entreprenör, grundare eller VD.

Ända sedan starten av iNEED har jag haft en sak för ögonen, sätt den arbetssökande i fokus! I grund och botten handlar det om att ställa frågor: Hur söker du jobb? Vad är viktigt? Hur hittar du jobbet? Vad är viktigt när du söker det? Vilken information krävs för att du ska bli lockad? Det finns lika många frågor som det finns svar. Det enda problemet (eller som politikerna säger – utmaningen) är att inte bara fråga, utan att de facto göra något.

Idag ligger mellan 35 och 40 tusen jobb på arbetsförmedlingen. Jobb där företag behöver hitta rätt person som vill börja jobba där. Tyvärr slutar det många gånger med just det, jobbet ligger kvar och företagen hittar inte sin ”drömkollega”. Att någonting enkelt ska vara så krångligt, jag har aldrig riktigt förstått det, men har insett att det faktiskt är så. I min värld är det oerhört viktigt att kunna sin marknad, sin produkt och veta vad man håller på med. Därför bad jag en av säljarna att häromdagen agera arbetslös och tillbringa hela förmiddagen med att söka jobb. Efter 2½ timme kom hon in till mig och sa – Stefan, det är ju helt omöjligt. Man ska fylla i så mycket information, jag måste ha en massa olika användarnamn och  lösenord och varenda företag eller rekryteringsföretag har sin egen databas, jag ger upp!! Tyvärr är det så här det ser ut, trist men det är den bittra sanningen.

Varför är det då på detta viset (som Rumpnissarna ständigt frågade)? Svaret är att rekrytering – och bemanningsbranschen har skapat en struktur där den arbetssökande gör jobbet och de kan sortera ut sina kandidater. Låt kandidaten göra jobbet helt enkelt, eller som en person sa till mig igår – Orkar de inte gå igenom processen kanske de inte ska jobba här. För mig är det ett resonemang som inte är hållbart, det är tyvärr en inställning som dock delas av väldigt många som jobbar med rekrytering, både ute på företagen men även på rekryteringsföretagen. Då har man inte gjort sin hemläxa och sett hur fruktansvärt omständigt det är att söka jobb. Som det är idag, kan det vara bland det mest avtändande som finns, tyvärr.

Under min tid på GE Capital fick jag lära mig den gamla floskeln ”voice of the customer”. Den bär jag fortfarande med mig, dock är den utbytt till ”voice of the candidate”. För mig handlar det om vi ska se kandiaten som vår kund, vi ska använda hela vår hemsida till att sälja en sak – Jobbet! Det ska vara enkelt, användarvänligt, lite roligare och framförallt ska det kännas personligt. När man kliver in på en hemsida ska man känna sig träffad, det ska vara lockande och i vårt fall ska jobben kännas intressanta. Det handlar om att paketera en lösning utifrån sin intressent, i vårt fall kandidaten (den arbetssökande). Vi måste attrahera våra kandidater att bli sugna på ett visst jobb och sedan söka det. Vi ska helt enkelt sälja jobbet lite mer. Gör vi det kommer den arbetssökande bli engagerad och våra kunder kommer att få entusiastiska medarbetare som förhoppningsvis bidrar med ny passion in i bolaget.

Vi är på god väg att lyckas bli det bolaget i Sverige som faktiskt skiljer oss mot de andra. Det har tagit snart 4 år och vi har stångat oss blodiga, men nu börjar äntligen svenska företag förstå värdet av att tänka i nya banor. Vi kan inte använda samma metodik som vi gjorde 1990, jorden snurrar och vi med den. Vi valde dessutom att redan i början av 2008 att använda våra videopresentationer. Det var många som skrattade och kallade det en fluga, men idag levererar dem värde. Det handlar om att människor som kanske inte har det bästa cv.et, får en möjlighet att nå fram i bruset. Inställning, attityd och engagemang sitter i vår personlighet, det sitter inte i ett pappersdokument. Det handlar bara om hur vi kan lyfta upp det för att göra det möjligt för de människor som faktiskt vill jobba. Vi kan inte trolla, men vi kan se till att åtminstone öka sannolikheten för våra kunder att faktiskt anställa människor de faktiskt inte trodde att de skulle anställa.

Den största diskrimineringen som idag sker är defintivt på ålder, det är inte tu tal om det. Det är egentligen rätt tragiskt men samtidigt kan inte vi göra något, då det är vår kund som anställer. Men visst blir man många gånger bedrövad när fantastiskt duktiga människor tyvärr väljs bort av den enkla anledningen. Vi lever i en ganska krass, hård och tuff värld, där kraven på oss alla ökar. Vi är färre personer som ska bidra mer och då krävs att vi också öppnar våra ögon och börjar tänka i nya banor. Det finns många väldigt hungriga personer därute i skiftande ålder, nationalitet och bakgrund, som skulle göra det mesta för att komma in i ett bolag och visa framfötterna.

Häromdagen läste jag en artikel om att man tyckte svenska entreprenörer var för fega. Det var därför svenska företag inte lyckades växa sig riktigt stora. Det är en lätt sak att skriva, men den arbetslagstiftning som finns samt de fackförbund som fortfarande är med och styr, gör det väldigt svårt för ett företag att våga anställa. 6 månaders provanställning och sen tillsvidare anställning är en ganska kort tid. Om konjunkturen svänger så gäller det att vara beredd, det är också detta som ger bemanningsföretagen ett existensberättigande. Nu ska jag dock inte ge mig in och debattera detta, men faktum kvarstår att det ställer till det när företag väl tar beslutet att anställa. Det är en stor sak som kan kosta mycket pengar om det går fel, därför avvaktar man många gånger istället för att våga chansa. Det är en inställning jag har förståelse för efter att under lång tid träffat företag och diskuterat den här typen av frågor. Det handlar egentligen om rättigheter och skyldigheter.

Min point med denna artikeln är egentligen en sak – Lyssna på den arbetssökandes behov, gör det enklare att söka jobb och se till att det dessutom blir lite roligare. Detta är min mission och jag är fast besluten att vi på iNEED ska bli bäst på detta i Sverige. Lyckas vi tillgodose arbetssökanden kommer företagen att välja oss som partner och då pratar vi win – win – win i 3 steg, den arbetssökande – företaget – iNEED, en trippel med idel vinnare och ingen skulle bli gladare än jag om detta går att uppfylla.

Försäljning är ett flitigt omdebatterat ämne. Ofta anses säljare förenat med negativa känslor och alla har vi en åsikt om dem. Vi har alla råkat ut för ”den där säljaren”, den som inte lyssnar, som bara kör på och som inte förstår värdet i att lyssna. Personen i fråga verkar inte familjär med ordet Nej och har ingen aning om när det är dags att sluta sälja. De säljare som agerar på det viset brukar sällan bli riktigt framgångsrika och framförallt är det svårare att skapa långsiktiga kundrelationer på det viset.

Att bli duktig på försäljning är en konst och jag brukar likna framgångsrika säljare med duktiga idrottsmän. Det handlar om uthållighet, att ha en strategi och en riktig vinnarskalle. Man måste kontiuerligt jobba med sin utveckling, hitta nya vägar att bli bättre och framförallt ha förståelse för den du pratar med. Försäljning är inget sprinterlopp, det är ett marathonlopp med inslag av sprint.

Jag har under drygt 20 år jobbat med försäljning i olika former. Jag har sålt alltifrån mig själv (sponsorer till min golfkarriär) till det jag idag säljer, nämligen rekrytering och bemanning. Under årens lopp har jag lyckats nå stora framgångar, med både svenska och nordiska säljrekord i stora organisationer. Jag har även under drygt 10 år coachat andra säljare till att lyckas och det är en riktig utmaning. Att jobba med säljcoachning kräver uthållighet, kunskap, ärlighet och framförallt måste man vara närvarande som bollplank. Det är många gånger en tuffare utmaning att få andra att växa. För att bli en framgångsrik säljare finns det några nyckelfaktorer som man i min värld  bara måste ha:

  • Uthållighet: Försäljning bygger på att varje dag börja om från början. Gårdagens affär är bra men det måste ständigt finnas nya prospekts som ligger och väntar. Man ska alltid glädjas åt en affär, men sen är det bara att trampa vidare.
  • Kontinuitet: Mängden besök är det som kommer att skilja den riktigt framgångsrika från den som blir ok. Gör man många besök kommer man per automatik att lära sig se när det finns en affär. Likställ det med all annan träning, mängden avgör hur långt du vill nå.
  • Analys: Förstår man kundens ev behov? Har man ställt rätt frågor? En framgångsrik säljare frågar sig fram och tar reda på om det finns ett behov. Om det finns handlar det om att lyfta fram nyttan för kunden. Kan man inte uppfylla kundens behov är det bättre att vara ärlig och säga det. ALDRIG LJUGA!
  • Hantera motgångar: Som säljare kommer du att ha ett gäng motgångar för varje framgång. Ta det inte personligt, alla kommer inte att köpa av dig. Man måste tillåta sig själv att misslyckas för att kunna lyckas.
  • Inställning: Den avgör allt! Med rätt inställning kan man försätta berg. Det handlar om att ställa in hjärnan på framgång. Titta på framgångsrika idrottsmän och hur de visualiserar sina framgångar. Anja Pärson hade i fantasin vunnit VM störtloppet i ÅRE två år innan hon ställde sig på startlinjen. Man måste se sig själv lyckas, om och om igen.
  • Ärlighet: Man måste vara ärlig, både mot kunden och sig själv. Att ljuga för en kund kommer aldrig att skapa det förtroende som är livsvikigt för att över tid vara framgångsrik.
  • Passion: Man behöver ha en sann passion för det man säljer. Om man brinner för det man säljer kommer det att spegla sig till kunden. En säljare utan passion kommer inte i samma utsträckning nå fram med sitt budskap.
  • Pedagogik: Att kunna föklara nyttan och värdet för kunden är avgörande. När personen du träffar inte förstår, försök då sätta dig in i personens kläder och lyssna på de frågeställningar som kommer.
  • Lyssna: Man måste alltid aktivt lyssna på den person som sitter emot dig. Vad är det personen eftersöker och kan du möta det?
  • Motorn: Den absolut viktigaste pusselbiten! Utan motor spelar dina skills ingen roll. Så länge du jobbar med uppsökande försäljning måste du ständigt hålla igång ditt driv. Det handlar om att ständigt kicka igång dig själv för att hitta nya affärer.

En riktigt framångsrik säljare vet när man ska sluta sälja. Många gånger kan första kundbesöket vara första steget till en relation som förhoppningsvis sträcker sig länge. Förtroende är något som tar tid att bygga upp och återkoppling är jätteviktigt. Att alltid leverera det man lovar, kan man inte det, se till att kommunicera det. Det finns inget värre än säljare som lovar en massa och sedan levererar tomma ord. En bra säljare skapar alltid ett långsiktigt förtroende och ser till att lösa kundernas problem. Att köpa något som fyller ett behov är tillfredsställande.

Avslutningsvis vill jag citera en gammal chef jag hade på GE Capital. När jag köpte min första lägenhet och jag glad som en lärka berättade för honom fick jag kommentaren (tänk finsk brytning nu) – Bra Stefan, en belånad säljare är en bra säljare 🙂 Med andra ord, hitta vad som motiverar dig ordentligt.