Idag satt jag och gick igenom siffrorna för verksamheten. Det var en läsning som kändes ok, inte mer än så. Det är så oerhört tydligt hur mycket som handlar om insats och belöning, gör man för lite blir man bestraffad. Som företagare handlar det om att ständigt försöka vara på topp, att alltid ha en extra växel att lägga i.

När jag summerade första året, sommaren och nu starten på hösten blev jag nästan lite bestört. Samtidigt måste jag vara ärlig med mig själv och inse att jag inte blir yngre, piggare eller mer driven. Hela förra vintern/våren gick åt till förhandling hur vi skulle lösa aktierna i det gamla bolaget. Eftersom affären gick i stöpet gick jag hem, försökte att ladda batterierna under en månad för att sen dra igång nytt bolag. Det var ett slit utan dess like och dessutom att sen få upp bolaget på fötter och fortsätta kämpa. I våras fick vi ett litet brejk, vi gjorde några kanonmånader och jag kände inombords att ”äntligen är vi över kanten”. Samtidigt som jag kände den känslan började jag också slappna av och tänkte att det här ser bra ut. I samband med att känslan av välbefinnande började infinna sig märkte jag också hur oerhört trött jag var, det var som luften gick ur mig, jag började tappa hungern, energin och den där glöden för vad jag höll på med. Helt plötsligt började jag misstro mig själv, började undra om jag gjorde rätt saker och om jag hade startat detta bolag endast i affekt.

I somras fick jag nästan ångest av att bara tänka på Next u, det var som att jag behövde distansera mig från det. Jag ville helst inte prata om det, ville inte fundera på nästa steg eller vad som var nästa mål. Det kändes som jag bara ville fly från allt, att jag var för trött för att orka ladda om igen. Under denna period har det farit många tankar genom huvudet, tankar som, ”Gör jag rätt saker” ”Vad vill jag egentligen göra” ”Är jag rätt man att driva bolag” osv…Jag har bitvis vänt ut och in på mig själv, detta för att bli klok på om jag gör rätt saker.

När hösten väl kom, insåg jag att siffrorna såg rätt tråkiga ut. Dock inget oroande, men däremot långt ifrån där jag vill vara. Samtidigt hade jag knappt ett enda nytt kundbesök inbokat, det var nästan tomt i kalendern. Jag började gräva i mig själv för att hitta energin att börja ringa nya potentiella kunder, men den kom inte. Under 4-5 veckor lyckades jag inte hitta nån energi för att ta tag i problemet med att hitta nya kunder. Jag började sakta inse att jag under väldigt lång tid egentligen gått i ett tomrum, jag var inte utbränd men jag var energimässigt tömd, dels pga allt jobb med att starta nytt men även den långa bittra striden att tappa allt jag hade i det gamla bolaget. Trots allt gör det fortfarande ont i hjärtat att veta att jag gav 4½ år av mitt liv för Ineed, investerade varenda krona jag hade och sen se att bolaget gjorde konkurs 6 månader efter att jag lämnat det. Med det försvann också alla mina pengar, samtidigt som det på sätt och vis också var min baby som försvann. Med detta i åtanke kanske det inte är så konstigt att energin bitvis varit slut, att jag helt enkelt inte orkat med allt.

För några veckor sen började jag dock vakna till, då började jag summera resan och samtidigt öppnade jag ögonen och såg på det hela med lite mer nyktra ögon. Det är inte så himla konstigt att jag var slutkörd, jag tror vem som helst hade varit totalt färdig efter den resan och då ska man ändå veta att jag har ett par resor till i bagaget. Dessutom blev jag av med några personer som stått mig nära vilket också känns tungt. Jag bestämde mig då för att det var dags att börja ta tag i bitarna igen, sluta grubbla och istället börja se framåt. Jag bestämde mig för att släppa offerrollen och återigen sätta mig i förarsätet, det var helt enkelt dags att ta tag i företagandet igen! Jag har sedan dess bokat upp drygt 25 nya möten, genomfört ett antal och äntligen börjar det hända saker. Nu har jag bestämt mig för att se hösten som en möjlighet, en möjlighet att satsa på bolaget och ta nästa steg. Nu får det räcka med självömkan, nu är det dags att bita i det sura, inse att jag under en period varit värdelös och lägga det bakom mig. Nu finns det bara en väg och det är framåt!

Den här veckan som passerat var väl den 3.e i rad som kändes riktigt bra. Äntligen börjar jag känna igen mig själv igen, är inte van att hänga med huvudet. Jag har aldrig varit den personen och det är inget jag strävar efter. Inom en vecka eller två kommer vi att lansera något oerhört spännande, något som idag inte finns på svensk rekrytering – och bemanningsmarknad. Det känns fantastiskt spännande, det är nästan så att jag redan nu längtar till att helgen ska ta slut. Det om nåt måste vara ett tecken på att saker och ting pekar åt rätt håll.

 

I över 5 års tid har jag studerat beteende kring jobbsökande. Framförallt har jag försökt att hitta trender för att se om det finns några samband mellan jobbsökande och årstider, veckor/helger samt tidpunkt på dygnet. Jag har även ställt frågan till säkert 100 stycken HR-chefer om, när de tror att folk söker jobb och svaret har oftast varit – på söndagar. Google Analytics är det verktyg som jag använt mig av för att kunna få fram all denna statistik. Jag måste säga att jag blivit förundrad över hur transparent mönstret är, det ser nästan identiskt ut, vecka ut och vecka in.

Att det söks mindre jobb sommartid, det hade vem som helst kunnat räkna ut. Vår trafik minskar med drygt 50 % under sommaren och det är inget märkligt. Jag tror generellt att de flesta verksamheter, åtminstone de som jobbar B2B tappar en hel del. Nu ska man veta att den största delen av vår trafik utgörs av arbetssökande, vilka får anses ligga i samma kategori som konsumenter. Däremot är det väldigt spännande att se hur oerhört tydligt det är när man söker jobbet! Måndag – torsdag är klart mest frekventa, 85 % av all vår trafik sker på de dagarna. Det är också då som de allra flesta ansökningar droppar in. Det som dessutom är anmärkningsvärt är att det sker dagtid, de flesta sitter alltså på sitt nuvarande jobb och söker nytt jobb. När jag visar statistiken för rekryterande chefer brukar de ofta bli lite bestörta, ”herregud, sitter våra anställda och söker nytt jobb på arbetstid” är en rätt vanlig kommentar.

Statistik bild

Den här statistiken är ganska talande och den ser likadan ut även om jag slår ut den över ett helt år. På nåt märkligt sätt så anser alltså svensken att det är helt legitimt att sitta på sitt jobb och söka ett nytt jobb. Givetvis är det inte alla som har ett jobb som söker, men drygt 80 % av alla de som söker jobb genom oss, har idag ett annat jobb.

Jag har alltid varit lite intresserad av statistik, det gör saker och ting lite enklare när man behöver fatta beslut. Visserligen är magkänslan i de allra flesta fall en bra värdemätare, men i kombination med väl underbyggd fakta blir det mesta betydligt mer träffsäkert. Som arbetssökande kan den här informationen vara superviktig, det gör att du har en möjlighet att sticka ut när du ansöker!  Om det är färre ansökningar ökar sannolikheten till att just din ansökan ska bli extra relevant. Är det färre personer som söker vid vissa årstider eller veckodagar, blir det enklare att nå hela vägen fram. Många glömmer att timing även är en faktor i rekrytering, man tror bara att det är kompetensen som fäller avgörandet. För alla de som skickar in en spontanansökan kan det vara värt att göra det sommartid, juletid eller under helger alt lov. De allra flesta väljer att tänka ”jag gör det i början på nästa vecka istället”.

För mig som driver ett rekrytering/bemanningsföretag är detta väldigt bra information. Det gör att vi vet när vi ska publicera våra annonser för att de ska vara synliga när människor faktiskt söker jobbet. Den infon är många gånger guld värd. Statistik i kombination med magkänsla gör att mindre lämnas åt slumpen. Det känns onekligen rätt bra som företagare att lämna så lite som möjligt åt den. Trots allt är det så – kunskap är makt.

Under alla mina år som jag har jobbat med rekrytering, har man pratat om validering, att hitta rätt kompetens, att rekryteraren skall ha rätt bakgrund och utbildning mm. Allting har ständigt utgått ifrån att den stora utmaningen ligger i att sålla bland mängder av ansökningar, att hitta de mest intressanta kandidaterna för att sedan via intervjuer, tester och referenser säkerställa att det är rätt person. Om man som företag väljer att anlita ett rekryteringsföretag är det bland annat den här kompetensen man köper. Hela processen bygger på detta och om man gör en liten snabb undersökning på 10 rekryteringsföretags hemsidor finns det i 9 fall av 10 en process som beskriver detta.

Men om man kikar på hur beteendet ser ut idag, det beteende som finns därute i verkligheten, dvs i  människors vardag. 90 % av de i arbetsför ålder har idag tillgång till en dator, förmodligen även en smartphone och kanske tom en Ipad. Svensken tillhör världens mest uppkopplade folk, det är ett ständigt flöde av information och var och varannan person sitter nerkörd med ansiktet i sin telefon. Åtminstone ser det ut så på bussen, tunnelbanan eller när man ser folk sitta på en uteservering eller i en restaurang. Vi fotar bilder och lägger på Facebook eller Instagram, vi statusuppdaterar och vi delar information med varann. Det är så 2013 ser ut i Sverige, bra eller dåligt låter jag vara osagt – men det är så det ser ut.

Om man dessutom verkligen tittar på vad det är som gör att en rekrytering går bra eller om den misslyckas, då måste man börja studera hela processen. Man måste börja fundera på hur den jobbsökande agerar? Hur den rekryterande chefen gör? Hur det ev rekryteringsföretaget jobbar? Hur skriver man sina annonser? Var publiceras dessa? Hur hittar man som jobbsökande själva jobbet? Vad är det som gör att man blir lockad av det? Det finns mängder av relevanta frågor, helt plötsligt är det faktiskt rätt många parametrar som börjar bli intressanta, det handlar inte längre ”bara” om att hitta rätt person. För rätt person kan faktiskt vara en mängd olika personer! Det finns INTE bara en rätt person för varje jobb, åtminstone inte de jobb som jag känner till. Även en president är utbytbar. Att hitta sitt rätta jobb eller att hitta den rätta personen blir helt plötsligt rätt slumpartat. Det kommer nämligen in en sak till i hela processen – Timing. Ett ord jag inte sett någonstans i rekryteringssammanhang. I de allra flesta fall är detta ord extremt viktigt, hur ser timingen ut i allas våra liv? Är det rätt att hoppa på tidernas utmaning nu, eller ska jag ta det där jobbet som egentligen inte är mitt drömjobb ändå? Om jag inte har något jobb och hittar ett jobb som kanske inte känns sådär jättespännande, ska jag söka det ändå? Det finns så oerhört många aspekter att faktiskt fundera över när det handlar om jobb. Vågar jag tacka nej till ett jobb när jag är i en annan process som egentligen är mer intressant?

Vad är det då som gör att den ”rätta” personen ändå inte får jobbet som man passar för? Väldigt mycket beror faktiskt på att beställaren inte prioriterar rekryteringen. Man är sen i sin återkoppling eller så ändrar man sig med vad man egentligen söker under rekryteringens gång. Det rekryterande företagets chef kan många gånger tro att duktiga kandidater växer på träd, att de står i kö för just detta jobbet. Men så ser inte verkligheten ut, hyran ska betalas, maten ska fram på bordet och skulderna måste betalas. Alltså tvingas människor ta ett annat jobb än det man egentligen vill ha och detta i vissa fall pga en dålig beställare. Tyvärr är det så det ut, jag är den förste att beklaga detta. Det kan också vara så att den annons som företaget gör inte är tillräckligt attraktiv eller så syns den inte på rätt forum. Många människor använder idag sin mobil för att söka information och gissningsvis kollar de även jobb via den. Därför att det viktigt att platsannonsen ska vara synlig och den bör dessutom vara informativ och helst lite attraktiv.

När man skärskådar hur det egentligen går till att rekrytera en person så inser man helt plötsligt att det är många detaljer som måste klaffa på vägen. Det handlar inte bara om att en rekryterare skall vara duktig på att intervjua, det är oerhört mycket mer komplicerat än så. Jag tror tyvärr inte att det kommer att bli enklare framgent, vi ser en alltmer kräsen generation komma ut på arbetsmarknaden, med en annan inställning till jobbet. Där finns oerhört många utmaningar att sätta tänderna i.

För mig som har förmånen att varje dag kunna påverka det bolag som jag driver, är det av största vikt att förstå det vi håller på med. Vi har på ena sidan en jobbsökande med en massa önskemål och på andra sidan en beställare med specifika krav och önskemål. Det handlar ständigt om att tillgodose båda sidorna, vilket många gånger är jättesvårt. En f d chef sa en gång till mig ”Stefan, det handlar om att ständigt ha örat mot asfalten” han var så rätt på det. Utifrån det måste jag verkligen förstå vad det är som vi håller på med och sen parera för att ständigt förbättra vår verksamhet. Man kanske inte tror att ett rekryteringsföretag behöver produktutveckla sin verksamhet, åtminstone om man kikar på hur många bolag det finns och hur deras hemsidor ser ut. I min värld handlar det om att ständigt analysera det vi gör och ifrågasätta om det går att göra det enklare och roligare för samtliga parter. Att faktiskt minska sannolikheten för felrekryteringar och öka sannolikheten för rätt timing. Inom kort kommer vi att ta fram en tjänst som gör det ännu enklare för samtliga parter att faktiskt landa rätt. Jag längtar verkligen till att vi kan komma ut och lansera den, det ska bli oerhört kul!

Att hitta ”rätt” person är en sak, att faktiskt också knyta ihop säcken hela vägen på ett smidigt sätt är något annat. Rekrytering och jobbsökande ser 2013 inte ut som det gjorde 2003 eller 1993, även om vissa tycks tro det. Idag handlar det om så mycket mer! Jag kommer att se till att vi på Next u kommer att fortsätta jobba med helheten och utveckla vårt erbjudande. Det handlar trots allt om så mycket mer än än ”bara hitta rätt kompetens”, vad det nu är. Människan är långt mycket mer mångfacetterad än så, låt oss alla förstå det.

 

För lite mer än 10 år sen hade jag förmånen att få mitt första chefsjobb. Vad det skulle innebära hade jag egentligen ingen aning om, bara att det skulle förändra mitt liv på många sätt. Dessa år i ledande position har bland annat lärt mig en hel del om människor, om ledarskap och vad det innebär att anställa personal. För mig är rekrytering är en av roligaste delarna som kommer med chefsskapet. Det är en förmån att träffa människor, se dem i ögonen och få ställa en massa frågor. Det är häftigt med människor, alla har sin resa, sin historia. Ingen är den andra lik, vi är alla unika på vårt sätt. Jag är dock inte utbildad personalvetare, även om jag har läst en hel del psykologi kan jag inte ge mig själv det epitetet. Däremot har jag lyxen att jobba med duktiga människor som har den bakgrunden, som har kompetensen som jag själv saknar.

Den sista tiden har jag dock tillbringat med att läsa en hel del CV samt personliga brev och det är slående vilken stor diskrepens det är mellan olika personers ansträngning. En del verkar ha gått igenom varje rad, vänt och vridit på varje ord medan andra verkar ha slängt ihop nåt på halvvolley. För mig som alltid har sett engagemang och inställning som stora tillgångar, blir språket, designen och utformningen ett tecken på just engagemang och inställning. Trots allt så är CV samt det personliga brevet fortfarande gängse norm, vare sig vi vill eller inte. CV är dessutom något man endast behöver göra ordentligt en gång, efter det krävs bara löpande uppdateringar. Det personliga brevet är dock ett levande dokument, så länge vi lever kommer vi utvecklas och därmed också vår personlighet. Hur ska man göra då, finns det några bra tips?

Jag ska här ge några ganska basala tips, men som jag ändå känner att jag måste dela ut. Det är egentligen inget märkvärdigt, men ändå verkar så oerhört många missa dem, tyvärr!

Det personliga brevet

  • Adressera företaget du söker till
  • Motivera varför du söker just det jobbet
  • Vad kan du bidra med
  • Varför ska rekryteringsföretaget/företaget välja att träffa just dig
  • Använd ett snyggt typsnitt och rättstavningsprogram

CV

  • Börja med det senaste jobbet
  • Skriv gärna vilka resultat du nått och vad du lärde dig
  • Gå max 10 år tillbaka i tiden
  • Beskriv lite kort dina specifika kompetenser
  • Stava rätt
  • Layouta det snyggt

När det visas kockprogram på TV ser man att de ofta är noga med att lägga upp maten snyggt på tallriken. Det finns en enkel anledning till det – våra ögon är det första som bedömer något. Det funkar likadant med ett CV eller ett personligt brev. Gör man det snyggt och stavar rätt så blir det mer attraktivt. Men inte bara det, utan det säger även en del om dig och din person. Att du arbetar genom saker, att du anstränger dig och vill nåt och inte bara hafsar ihop det. De flesta arbetsgivare vill gärna anställa någon som verkligen vill ha det jobbet och som är beredd att anstränga sig lite mer. Att anställa någon är en av de största riskerna man som företagare tar. Att göra en felrekrytering är dyrt, tar energi och kan i vissa fall vara affärskritiskt.

Jag har full förståelse för att många har tröttnat ur. Att man har skickat in sitt CV till så många och inget har hänt. Men trust me, det blir inte bättre av att fortsätta i samma spår. Det enda sättet att skapa förändring är att sluta göra något för att börja göra något annat. Först då ser man en verklig förändring.

Detta är givetvis inget facit, men för mig som har träffat över 1000 personer som rekryterar tycker jag mig se vissa likheter oavsett vilket typ av personal man ska anställa. Vissa saker är gemensamma, oavsett kön, ålder, bakgrund eller nationalitet.

Inställning och engagemang är viktigt, glöm inte det!

 

Den senaste tiden har jag i diverse olika sammanhang läst om, samt diskuterat med människor som haft åsikter om huruvida videopresentationer inom rekrytering och bemanning hjälper. Åsikterna går isär och jag har hört allt ifrån diskriminering och utseendefixering till att det verkligen är bra och hjälper till att fatta annorlunda beslut.

Den 1.a februari 2008 startade jag sveriges första företag som jobbade med videopresentationer inom rekrytering och bemanning. Vi lanserade detta, vilket minst sagt visade sig vara tufft och jag själv stångade mig blodig för att övertyga kunder om att detta var förträffligt. Då var inte 3G lika snabbt, vi hade inte samma tillgång till trådlöst internet och tekniken blev i många fall en fiende. Idag 5 år senare stöder internet streamingtekniken, video är ett accepterat media och mognaden har kommit en bit på vägen.

Vad var då skälet till att jag valde videopresentationer? För mig var det ganska enkelt, jag hade läst så ofantliga många CV och trodde att jag hittat den ultimata kandidaten för tjänsten. Detta ända till att vi fysiskt träffades och inom loppet av några minuter ändrades min bild av personen. Ett CV är och kommer alltid förbli ett papper med skrivna ord! Ett CV bygger på historien och säger egentligen ingenting om framtiden. Ett CV är heller inte möjligt att validera, i själva verket kan en kompis, en coach eller någon annan utomstående ha skrivit det eller åtminstone hjälpt till att hyfsa till det. Utifrån detta tyckte jag att man borde kunna hitta något annat instrument än bara ett CV. Detta i kombination med att jag under alla mina år i ledande befattningar, konstaterat att de personliga egenskaperna många gånger försvann till förmån för erfarenhet och utbildning.

Svaret blev då videopresentationer. En möjlighet att kunna lägga större fokus på människans personlighet, på energin, blicken, attityden, energin osv. Helt enkelt göra ett pappersark till en människa, egentligen inte svårare än så. Detta var min tanke, enkelt, smidigt och ärligt. Men oj vad jag bedrog mig, hade jag kunnat förutspå resan, hade jag nog inte valt samma spår. Sagt och gjort, 2008 stod jag redo att erövra världen med min idé! Tänk vad livet är härligt, man har ingen aning hur oförutsägbart det är, vilken resa vi har framför oss. Idag 5 år senare har jag hunnit sluta mitt uppdrag som VD för det gamla bolaget och startat nytt bolag (Next u) sen den 1.a augusti. Resan har varit lång, men passionen har alltid funnits där.

Hursomhelst, idag sitter jag med svaret på det jag trodde redan 2007, det är skitbra! Våra kunder älskar det och det är oerhört många kandidater som kanske inte haft det bästa CV.et men som fått jobb tack vare videopresentationen. Det har varit unga, gamla, invandrare, svenskar, tjejer och killar, det har funnits en gemensam nämnare – de är alla människor som vi har ansett passat för den specifika tjänsten! Det är rätt häftigt att träffa kunden efteråt och höra dem kommentera, ”det här trodde jag inte. Från början såg vår profil inte alls ut såhär, men den här personen gick rakt genom rutan och nu har det visat sig att Hen var en kanonrekrytering”. Till detta hör att vi har haft så många personer som nästan givit upp jobbsökandet då de blivit nobbade att komma på intervju så många gånger. Givetvis kan vi inte trolla, men vi kan iallafall försöka få våra kunder att faktiskt se utanför den berömda ”boxen”. Redan där har vi vunnit en del av slaget.

Själv är jag förvånad att inte fler valt att se detta som ett fantastiskt hjälpmedel. Videopresentationer handlar trots allt om människor som ska få jobba ihop med andra människor. Det handlar om gruppdynamik, att hitta och matcha olikheter och att kunna se den större bilden. De bästa grupperna består oftast av olika människor, som alla bidrar med sina tankesätt. På så vis skapar vi utveckling och kreativitet som är hållbar över tid. Videopresentationer inom rekrytering kommer i min värld att bli standard, frågan är bara när? Tror inte 2013 är året, men inom sinom tid lär fler haka på. Detta kommer att hjälpa fler människor som i lång tid stått utanför arbetsmarknaden att öka sina chanser att få ett jobb. Glöm inte en sak – energi föder energi!