Hur vet man när företaget man startade verkligen börjar bli ett riktigt företag? Den frågan är inte lätt att besvara men samtidigt är den väldigt intressant!
Egentligen har jag inget riktigt begåvat svar på den frågan, jag brukar dock ställa den till mig själv mellan varven. Idag hade vi styrelsemöte och det gör mig alltid lite extra nervös. Eftersom jag aldrig tidigare har startat bolag har jag ingen större erfarenhet av dessa möten. Jag har alltid lyckats parera bostadsrättsföreningar och dess styrelser (fram tills nu) och övriga styrelseuppdrag har jag vackert undvikit. Helt plötsligt ska jag som i grund och botten inte gillar den här typen av högtravande möten, stå till svars för allt. Varje siffra, varenda dokument, allt som sker inom bolaget bör jag ha en bra förklaring till. Om siffrorna avviker, om vi inte får in tillräckligt med kunder eller om något annat felar är det mitt ansvar. Med det ansvaret vilande på sina axlar kan det lätt bli lite olustigt.
Igår satte jag mig ner och googlade på vad som egentligen ingår i en VD.s uppgifter. Jag gick också igenom hur en styrelse jobbar och vilket ansvar som fördelas på de olika individerna. Helt plötsligt insåg jag vad som vilade på mina axlar, vad en VD har för ansvar och vad som ingår i arbetsuppgifterna, då blev jag nästan lite svettig. Inte för att jag anser mig själv vara okunning, däremot stod det där svart på vitt. Klart man blir lite spak..Jag har suttit där på mötena ett antal gånger, utan att ha varit ordentligt förberedd och då blivit ordentligt grillad. Många gånger har jag klivit ur styrelesmötet med en obehagskänsla och känt mig helt värdelös. Eftersom jag själv alltid tagit ganska lätt på mig själv och den roll jag spelar här på jorden, har jag haft det lite svårt att koncentrera mig i dessa sammanhang. Nu har jag dock insett att jag måste inta en något annorlunda roll och se på dessa möten som rätt allvarssamma och viktiga. Man må tycka att jag varit naiv, men jag har gått i tron att det bara handlar om det som sker på dagarna. För mig har styrelesarbete varit något jag inte riktigt har kunnat ta på allvar fram tills nu.
Idag när jag klev in i mötet så hade jag gjort hemläxan! Hade stenkoll på siffrorna, hade gått igenom tidigare protokoll och repat upplägget ett antal gånger. Helt plötsligt infann sig känslan av lugn och kontroll och jag kunde redogöra för varje siffra. Vad skönt det kändes när vi väl var klara. Samtidigt insåg jag att iNEED hade blivit ett riktigt företag. Besluten som fattades därinne i rummet rör hela framtiden och det känns oerhört spännande. Själv har jag ibland lite svårt att ta saker och ting för allvarligt. Min bild av livet är ganska enkel, det handlar om att leva här och nu och att livet inte är så märkvärdigt. I vissa sammanhang måste jag dock inse att jag dealar med människor som inte har min bild och därmed anpassa mig. Livet är en skola och vi är alla elever, vi lär oss nya saker varje dag! Det handlar dock om att vi måste reflektera och använda informationen till att utvecklas som människor. En av alla dessa lärdomar jag själv brukar predika är att ”prata med bönder på bönders språk”. Idag pratade jag med bönderna på deras språk och helt plötsligt insåg jag vad lätt det gick 🙂
För mig blev insikten idag att – det här är på riktigt! Som lite kuriosa bestämdes att vi sparkar igång i Malmö den 1 mars, det känns oerhört kul!
