Så länge jag kan minnas har man pratat om CV. Ett dokument framtaget att beskriva sina kompetenser, erfarenheter, sin personlighet samt förhoppningsvis vad man kan bidra med. Det har tjänat sitt syfte under väldigt lång tid och min gissning är att det kommer att fortsätta ett bra tag till. Ett av de största problemen med ett CV är att det är subjektivt och jag tror i stort sett alla människor vill framställa sig själv med sitt ”bästa jag”. Ett CV är analogt, svårt att verifiera och vem som helst kan med lite finess googla fram ett på nätet. Detta är alltså det dokument som vi ställer mycket av vår tilltro till när vi ska anställa vår nästa kollega. Visst har de flesta haft en anställning på det bolaget man skriver, visst har man säkert uträttat en massa bra saker och säkerligen har man tillskansat sig en massa kunskaper under resans gång. Men allvarligt – är det inte dags att vi en gång för alla börjar kika på nya verktyg!
Låt oss en gång för alla fastslå att rekrytera rätt människor är svårt. Det är en mängd pusselbitar som måste passa samtidigt. Den högsta träffsäkerhet man kan uppnå med en rekrytering är strax över 60 %, då har man djupintervjuat samt genomfört normativa tester, man har även tagit ordentliga referenser och bakgrundskontrollerat personen. Om man gjort allting bye the book och max når upp till drygt 60 % sannolikhet för att personen kommer att lyckas på jobbet, då förstår man att detta är komplext. Alla som varit med och genomfört en dålig rekrytering vet vilket elände det kan sluta i, vantrivsel, mobbing, dålig stämning, folk som går in i väggen är bara några av de symptom som kan uppstå vid en felrekrytering. Vad detta kan kosta i kronor och ören vill jag knappt tänka på, det är alldeles för mycket pengar. Ändå väljer vi att lita på ett CV och vi stirrar oss lätt blinda på vad personen jobbat inom för bransch och om vederbörande har kunskap inom området som kan vara aktuellt.
Många pratar om kompetensbaserad rekrytering, men inte heller det löser alla problem. Testa att skicka in en duktig fotbollsspelare i ett lag där denne inte kommer överens med någon av lagkamraterna, ogillar tränaren eller inte trivs i miljön. Hur många är det inte som lyckas i sina klubblag men som inte lyckas i landslaget, det är betydligt vanligare än vad man tror. Det kan ofta vara små saker som fäller avgörandet om någon lyckas eller inte.
Min gissning är att vi alltmer kommer att gå mot att hitta bättre och bättre tester, arbetsprover, case, dolda referenser samt studera personernas profiler via sociala medier. Vi människor brukar vara rätt innovativa för att hitta nya vägar fram, samtidigt innebär det också att många av oss behöver öppna upp våra egna vyer, vi kan inte längre snöa in på enbart kompetens, bransch eller erfarenhet, vi behöver kika på vad människor kan tillföra. Egenskaper som inställning och engagemang kommer att bli ännu viktigare att mäta, modern forskning visar idag motivation och attityd är framgångsfaktorer inom arbetslivet. Det gamla talesättet – Vill man så kan man, är nog på väg att bli än mer viktigt.
Nu är det visserligen höst och vi står inför en lång vinter, men lagom till valborg är det väl dags att slänga in CV:t i brasan och förpassa det till historien, det har haft en lång och trogen tjänst, men allt som har en början har också ett slut..
