Nu har jag suttit och tittat på henne i säkert 20 minuter. Denna lilla tjej, min dotter. Jag kunde aldrig drömma om att man kunde älska någon så ofantligt mycket! Tänk om jag hade vetat detta tidigare, då kanske det inte hade behövt dröja så länge innan jag fick uppleva denna magi.
Ikväll har jag varit ensam med henne, vi har busat, ätit och sen la jag henne. Det är alltid lite svårt så ikväll tog jag fram en bok med vaggvisor som jag spelade för henne och hon somnade så fint. Livet är allt bra märkligt, man vet egentligen ingenting förrän man i stunden inser att man helt plötsligt bara lever. Det är så mycket som inte blir som man planerar, det bara händer och på nåt sätt parerar man det för att i nästa stund känna sig bekväm med det. Häromdagen funderade jag över min ålder, att jag hann fylla 44 år innan jag fick mitt första barn. Många av mina vänner har barn som är tonåringar, de förstod redan då, det som jag insett nu. Man pratar med dem och de är oftast väldigt glada över att småbarnsperioden är över, att de idag ser sina barn spela fotboll, dansa eller nåt annat kul.
För mig som är tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna, har det ständigt känts som jag legat efter i livet. Jag har med andra ord tävlat i livet, ungefär som att livet skulle vara en tävling. Det känns rätt horribelt att jag sett livet så, men faktum är att jag gjort det. När jag satsade på golfen så gjorde många vänner karriär, de kunde flytta hemifrån och köpte fina bilar, själv bodde jag i en liten friggebod på baksidan hos mina föräldrar och åkte omkring i en gammal Nissan. När mina vänner började bilda familj då fick jag precis mitt första riktiga jobb. Idag när de pratar om gymnasieskolor och utbildningar så byter jag blöjor, på den här lilla tjejen som jag fullständigt avgudar. Tänk om du visste hur mycket jag älskar dig Svea, hur otroligt lycklig jag är över att vara din pappa! Jag är så oerhört stolt, så lycklig och så ödmjuk över att ha fått in dig i mitt liv. Det har alltid funnits en liten tomhet i mitt liv, det har alltid varit som något som saknats tills jag träffade min fantastiska sambo och vi fick dig Svea.
Jag tycker ofta jag läser om tragiska saker, jag tycker ofta jag stöter på cancer i olika sammanhang. Egentligen är det inget jag oroar mig över, det är inget jag påverka, men med ett barn i mitt liv är det helt plötsligt mycket som har förändrats. Livet har blivit betydligt mer värdefullt, varje dag är så oerhört mycket mer värd. Att komma hem efter en tuff arbetsdag och möta en liten tjej som kommer krypande och sträcker sina armar emot mig är gåva jag inte kunde föreställa mig. Att springa omkring i lägenheten och leka kurragömma känns som den mest naturliga saken i världen. Första morgonen som vi vaknade på BB låg jag och bara tittade på henne, det var som jag var uppslukad av denna lilla tjej. 3,5 kg människa som fick mig att falla pladask, det var som ett nytt kapitel i livet föddes för mig. Tänk så mycket man inte vet, tänk så mycket som kan överraska. På det viset är livet häftigt, känslor är något som är svårt att sätta ord på. De bara finns där och helt plötsligt kommer man på sig själv att de blir så närvarande.
Jag har bestämt för att acceptera livet, det är ingen tävling. Jag har uppenbarligen legat efter många av mina vänner, men det är ok. Jag är världens lyckligaste pappa, jag har en dotter som jag avgudar och en sambo som jag älskar, jag kan inte begära mer. Jag kommer att vara äldre än många andra pappor på föräldramötena, det är så det kommer att vara. När Svea blir äldre kommer hon säkert att tycka jag är mossig och jag kanske är det då, men då får det bli så. Just nu är allting bara så underbart och jag skulle kunna tillbringa hela den här kvällen med att bara titta på henne, jag kommer aldrig tröttna på det. Att 9 kg människa skulle dra undan benen så fullständigt på mig kunde jag inte föreställa mig, men det är det bästa som hänt. Svea bara så du vet – Din pappa älskar dig över allt annat på jorden!
