”Du är arbetsbefriad” Så lät orden jag fick slängda i ansiktet, när jag trodde att vi äntligen skulle förhandla om aktierna i bolaget. Helt plötsligt var det bara för mig att städa av mitt rum, säga adjö till mina kollegor som med stora ögon stirrar alldeles förskräckt. Några tårar fälls, men jag går ut genom dörren. Tror jag befinner mig i chock hela promenaden hem.

Under 4½ år hade jag lagt varje minut på att skapa ett bolag som skulle förändra branschen. Inom loppet av 30 minuter så är den visionen tillintetgjord. Självklart har jag mig själv att skylla, det var jag som sa upp mig. Men allt har ett pris, så även detta.

Nu har 2 månader gått, en tid av självrannsakan, sömnlösa nätter och frågor om vad som egentligen hände. Det har varit en tuff tid, fylld av tankar och ångest. Jag har varit tömd på energi, har inte lyckats förmå mig själv att uträtta nånting egentligen. På sätt och vis är jag egentligen glad att Juni var historiens regnigaste månad, jag låg ändå bara framför teven och kollade fotboll och filmer. Kände mig allmänt punkterad efter den här våren. Trodde nånstans att Ineed skulle vara mitt brejk i livet och sen slutade det för mig i total förnedring. Att gå ifrån det bolag jag själv startade, där jag varit närvarande 24/7 under så många år. För mig var det i mångt och mycket det ultimata nederlaget.

Idag är det den 31 juli, 2 månader har gått från den dagen jag lämnade kontoret för sista gången. Jag har spillt mina sista tårar över det som var. Nu har jag bestämt mig för att ta nederlaget och se livet an. Det är många gånger smällarna i livet som får oss att växa. Själv har jag många gånger skrivit om att inställningen är skillnaden mellan den som kommer att lyckas mot den som inte gör det. Nu är det upp till mig – min inställning och vem jag är.

Idag blev min framtid klar, jag skrev under papper som jag skickade in till bolagsverket. Jag kommer att dra igång eget bolag. Nu är jag helt själv, nu finns det ingen att falla tillbaka på. Nu är det upp till mig, nu kan jag inte skylla på någon. Går det åt pipan denna gången är det bara en person som är ansvarig – han heter Stefan Lidén! Jag är fullständigt livrädd, samtidigt är jag så fylld av tillförsikt och entusiasm att det uppväger alla rädslor. Jag känner att jag lever, varje cell i mig lever! Den här gången går jag all in, den här gången kommer jag att lyckas. Skälet är enkelt: Misslyckade är ingen option, då är det kört!!

Under 2 månader har jag knappt lyckats sova en hel natt. Har varit som en klocka exakt kl 04.00, sedan har jag legat vaken i timmar. Tack vare Wordfeud och svtplay har jag lyckats överleva de timmarna. Trots att jag nu äntligen landat i en framtid så sover jag uselt. Det lär inte bli bättre på ett tag, har som sagt startat bolag förut. Men nu är jag beredd på vad som händer, jag är förberedd på dålig sömn och annat som kommer i vägen.

Vi har bara ett liv, det handlar om att göra de val som gör oss lyckliga. Jag har nu gjort mitt val, jag kommer att satsa min själ och mitt hjärta i något nytt. Jag är supernervös, exalterad och pirrig, jag tror och hoppas att det kommer att lyckas, men ingenting är klart. Nu handlar det bara om en sak, borra ner huvudet, köra hårdare än nånsin och aldrig ge upp! Den här gången finns inte misslyckandet som en utväg, då kan jag nog säga adjö till entreprenörskapets dagar.

Inom kort kommer jag att berätta vad jag ska göra för nåt. Några små pusselbitar återstår innan jag är redo att kasta loss. Låt oss hoppas att det bär denna gången.

Vi hörs!