Igår hade jag förmånen att få sitta i Guldsoffan under Allsången på Skansen. Det var verkligen en kväll fylld av glädje, värme och gemenskap. Jag var där tillsammans med tre för mig totalta okända människor. Den enda gemensamma nämnaren oss emellan var vårt twittrande. Efter en stunds prat konstaterade vi att det var ljusår mellan våra olika följare (människor som följer dig på Twitter). Erik älskar teknik och jobbar med webutveckling, Katta driver två bloggar samt jobbar på miljödepartementet och Anna-Carin driver eget inom sociala medier och marknadsföring. Vår enda gemensamma nämnare var vårt twittrande. Under hela eftermiddagen och kvällen hängde vi ihop och snackade, skrattade och gjorde bort oss. Det tog nån knapp timme innan det kändes som att jag hade känt dessa människor hur länge som helst.
Själva klon med Twitter är just detta, det för oss människor närmare varann, vi samlas runt en gemensam sak och då spelar bakgrunden en underordnad roll. Helt plötsligt är vi alla bara dem vi är, det finns ingen historia, inga roller eller ryggsäckar, det enda som finns är en nyfikenhet på varann. Rätt häftigt att i vuxen ålder lära känna en mängd nya människor du egentligen aldrig skulle träffa om det inte vore för detta. I dessa sammanhang börjar vi alla om på noll igen, det är väldigt fascinerande. Det är också rätt spännande att träffa människor vars intresse och bakgrund skiljer så markant från ens egen. För mig som jobbar med människor som huvudsysselsättning är detta superspännande!
För att verkligen gå igång på Twitter måste man ha en nyfikenhet, man måste också släppa sina ordinarie fördomar och spärrar. Det handlar om att kasta sig ut och börja konversera med vilt främmande människor. Efter ett tag märker du att många av dessa är fullständigt briljanta, alla på sitt sätt. Alla har sin agenda till varför man håller på, men i grund och botten är vi människor flockdjur. Som svensk har man alltid fått lära sig att hålla tillbaka och inte ta så mycket plats. Man har också lärt sig att hålla tyst och inte kontakta okända människor. T-banan, hissen eller bussen är utmärkta exempel där vi alla tittar ner, allt för att undvika ögonkontakt. På Twitter kan vi alla sitta hemma på kammaren och kommunicera utan att behöva avslöja oss. Sedan kommer den dan då vi ”måste” träffas på riktigt, men då har vi redan lärt känna varann i viss mån. Vi har följt dessa personer, sett vad de skriver, vilka ämnen de finner intressanta, vad det tycker om olika saker m m. Skärskådar man Twitter lite djupare, skulle man lätt kunna tro att det ligger en svensk bakom fenomenet. Vi är som klippt och skurna för att ta oss till och älska det här mediet!
Som allt annat har Twitter sina baksidor. Det tar en del tid i anspråk, det kan bli beroendeframkallande och mellan varven blir det lite trist, men ställer man det i paritet till vad man vinner så är slaget ganska givet. För den som vill lära sig nya saker, lära känna nya människor eller bara hänga med så är Twitter det optimala verktyget. Det är 140 tecken, man behöver inte vara världsmästare på att skriva, det räcker med att man kan skriva ett sms på telefonen för att kunna närvara. Mitt tips till dig som är nyfiken är – Kör bara kör!
De personer som jag hade förmånen att lära känna igår och som jag å det varmaste rekommenderar att följa är:
Vi hörs!
