Informationssamhället är verkligen här på riktigt. Med Twitters intåg kommer informationen helt plötsligt i realtid vilket innebär att vi är med i samma minut som det de facto händer någonting varsomhelst i världen. Regimer faller, arabvärlden är i uppror och rapporterna fullständigt haglar in i telefonen. Själv tycker jag att detta är oerhört fascinerande samtidigt vet jag inte riktigt om det är så nyttigt alla gånger.
Igårkväll gick jag över till en god vän för lite melodifestivaltittande och en god middag. Under själva melodifestivalen satt jag mer och följde #mel2011 (twitterspråk när man följer en viss tråd, i detta fallet melodifestivalen 2011) i min telefon än tittade på TV.n och jag kom på mig själv att finna diskussionen på twitter mer intressant än både programmet och min vän. Jag kände mig lite oartig och efter en stund bestämde jag mig för att lägga undan telefonen. Under dagen pågick också något som hette Vinterminglet på det nyöppnade hotellet Waterfront i Stockholm. Där samlades ”eliten” inom sociala medier och lyssnade på föresläsningar i och kring det nya medielandskapet. Twittertråden #ssmx som rörde den dagen gick på overload och en av kommentarerna fångade mitt intresse lite extra. Det var någon som beskrev läget ungefär så här ”nästan alla sitter antingen med näsan i sin telefon eller i sin Ipad och det är helt normalt”. När jag funderade på det blir det nästan lite tragiskt, både för den person som föreläser men även för alla andra runt omkring. Sällskapet omkring är inte tillräckligt intressant så jag måste vända mig till övriga världen för att kommunicera istället.
Jag är en av dem som har blivit lite upprörd när vänner i min omgivning har suttit med näsan i sina telefoner istället för att närvara i dialogen och nu verkar det som att detta är på väg att i vissa kretsar normaliseras och även accepteras. Jag har skrivit om detta förr och min åsikt har inte förändrats, snarare bekräftats. Det handlar i grund och botten om att få bekräftelse, människor både ger och får bekräftelse i realtid och det förstärks genom att bl a öka antalet följare, få retweets (folk som skickar vidare dina inlägg) och detta är inte heller kopplat till någon speciell ålder utan det gäller såväl tonåringar som medelålders kvinnor och män. Precis samma sak gäller för Facebook, ända skillnaden är att det går lite långsammare där vilket gör att de största bekräftelsenördarna finns på twitter.
Jag är själv en av dessa ”twittrare” och får ut väldigt mycket av det. Dels får jag information om saker jag tidigare aldrig skulle fått, men jag får även nya vänner och affärsrelationer så det finns en hel del nyttigt med det. Att informationssamhället är här för att stanna råder inget tvivel om, däremot så är bekräftelsefenomenet väldigt spännande. Det kanske är så att vi lite till mans är för dåliga på att bekfräfta varandra verbalt men via nya kanaler kan vi börja göra det i allt större utsträckning. Vi mår alla bättre av lite beröm, så egentligen kan jag inte se något negativt med det. Min poäng är dock att man bör tänka efter före man tar fram telefonen och istället försöker visa lite respekt för de personer som finns i ens fysiska omgivning. Tillfällen till FB och Twitter kommer ändå att dyka upp, man bör dock kunna göra det lite mer diskret.
Över tid lär vi förmodligen bli lite mer nyanserade i vårt sätt att kommunicera via sociala medier. Vi kommer säkerligen att använda dessa källor för att både inhämta och delge information till varandra, men den fysiska kontakten kommer gissningsvis fortsätta att vara vår primära. Den kontakt vi får av att träffas och beröra varandra kommer inte några medier i världen att kunna ersätta, så det handlar nog mer om förhållningssätt och användarrespekt. Men visst tusan är det spännande, det går inte att komma ifrån! Vi måste bara se till att visa respekt för vår omgivning och vara lyhörda på signalerna som kommer. Vi får inte uppfattas som ouppfostrade eller oartiga bara för att vi vill deltaga i parallella diskussioner,
